Varför blir jag inte förvånad när nyhetsbyråerna kablar ut att FN:s vapeninspektörer i Syrien blivit beskjutna?

Det låg liksom i korten.

Ännu vet vi inte vem det är som beskjutit inspektörerna. Men det är svårt att se något annat skäl att än försöka hindra dem från att göra sitt jobb.

Den syriska regimen kunde i längden inte säga nej till FN:s begäran att låta vapeninspektörerna med svensken Åke Sellström i spetsen, undersöka platsen där hundratals människor dödades förra veckan i en misstänkt attack med kemiska vapen.

Däremot är det ju inget som hindrar att man skickar ut krypskyttar som beskjuter inspektörernas bilar med följden att de blir tvungna att ställa in eller skjuta upp sina inspektioner. Ju länge tid det tar innan man kan ta markprover, samla in rester av raketer och obducera döda desto svårare blir det att få bevis som inte kan ifrågasättas.

Givetvis kan det i teorin också vara så att oppositionen försöker stoppa inspektörerna om de mot förmodan ligger bakom gasattacken.

Ett stalltips är att Assadregimen kommer att peka ut oppositionen som de skyldiga och vice versa. Allt i ett försöka att förvirra bilden maximalt.

Svårare att tro är att de som sköt inte vet vad de sköt mot.

Jag minns hur det var när FN:s vapeninspektörer skulle försöka hitta massförstörelsevapen (kemvapen, biologiska vapen och kärnvapen) i Irak under Saddam Husseins styre på 90-talet och sedan 2002. Det var ständiga trakasserier, hot och incidenter.

En katt- och råttalek orkestrerad från den irakiska regimens sida för att hindra inspektörerna från att göra sitt jobb.

Precis som inspektörerna då utgjorde ett hot mot Saddam utgör dagens vapeninspektörer ett hot mot Assad. Beroende på vad de kommer fram till kan världen attackera Syrien militärt eller avstå. De kan slå till mer eller mindre hårt.

Vapeninspektörerna är opolitiska experter på kemvapen men de deltar samtidigt i ett storpolitiskt spel med USA och Nato på den ena sidan och Ryssland, Kina och Iran på den andra.

Ett spel som är allt annat än ofarligt.