En del av mysteriet verkar ha fått sin lösning. Men huvudfrågan kvarstår.

Om nu Arafat blev förgiftad vem var det i så fall som mördade honom?

I motsats till vad palestinierna hävdar finns det andra misstänkta än Israel. Arafat hade många andra fiender.

Den radioaktiva substansen polonium är inget man får i sig av misstag. Ämnet är extremt sällsynt och tillverkas bara vid kemisk hantering av uran eller i en kärnreaktor eller partikelaccelerator.

Att forskare hittat höga halter av polonium i Arafats kropp tyder på att han blivit förgiftad. Svårigheten att komma över substansen gör att listan över tänkbara förövare med nödvändighet blir rätt kort.

Kärnvapenmakten Israel har möjlighet att producera polonium. Man har motiv. Arafat var under många år landets fiender nummer ett. Även efter att fredsavtalet mellan Israel och palestinierna skrevs på 1993 fortsatte han vara en nagel i ögat på Israel.

Åren före sin död bombade Israel Arafats högkvarter på Västbanken och höll honom i praktiken isolerad. En extrem åtgärd mot en ledare i ett annat ”land”. Dåvarande israeliske premiärminister Ariel Sharon hade hela livet betraktat Arafat som sin huvudfiende.

När Israel efter offentliggörandet av poloniumfynden i Arafats kvarlevor förnekar all inbladning är det helt enligt regelboken. Vare sig man är skyldig eller inte så måste man förneka.

Intressant att notera är att israeliska företrädare i kommentarerna hävdar att Sharon uttryckligen gett order om att inte eliminera Arafat. Av det framgår att frågan om att döda Arafat åtminstone var uppe till diskussion.
Den israeliske journalisten och författaren Danny Rubenstein hävdar i New York Times att folk i Sharons innersta krets konstans talade om att göra sig av med Arafat.

– Varje dag diskuterades frågan; ska vi utvisa honom, ska vi döda honom eller bomba hans högkvarter. För mig var det helt klart att de skulle hitta ett sätt (att göra sig av med honom).

Men Arafat hade många fiender även bland sina egna. Folk som tyckte han stod i vägen för fredsprocessen eller inte var tillräckligt tuff mot Israel. För islamistiska Hamas var Arafat en motståndare som med sin grundmurade popularitet hos det palestinska folket hindrade Hamas från att få en ledarroll bland palestinierna.

Teoretiskt sett skulle Hamas ha kunnat få Polonium från sin främsta supporter Iran.

Det pågick ständiga maktkamper även inom Arafats egen politiska rörelse, al-Fatah. Det kan ha funnits individer eller grupper som velat bli kvitt Arafat.
För att det var en av Arafats egna talar det faktum att palestiniernas president började må dåligt och kräkas efter en måltid intagen i högkvarteret Mukata i början av oktober 2004.

Det kan tyda på att någon placerat en minimal mängd av det silverfärgade pulvret i Arafats mat eller dryck.

Andra rapporter pekar på att säkerheten kring Arafat vid den här tiden var slapp. Det var svårt att hindra Arafat från att smaka på choklad och andra presenter som skickades till honom från olika håll. Giftet kan ha nått honom den vägen.

Att inte ens Arafats änka Suha Arafat pekar ut Israel som skyldigt är ännu ett tecken på att skuldfrågan inte är självklar. Även om hon talar om ”århundradets politiska mord” och kräver att PLO startar en utredning.

Den nya forskningsrapporten från Schweiz har fått stor uppmärksamhet men bekräftar bara vad många redan misstänkt. Det som krävs för att frågan om Arafats förgiftning ska få politisk sprängkraft är att bevis kommer fram för vem som administrerade giftet.

Nio år efter hans död blir det en svår för att inte säga omöjlig uppgift.