Riksbanken har de senaste åren fått vänja sig vid hård kritik på hemmaplan.

Men den sågning som Nobelpristagaren Paul Krugman utdelar i New York Times slår det mesta.
– Sadomonetaristerna har förvandlat Sverige till ett nytt Japan, skriver Krugman.

Nobelpristagaren i ekonomi tillhör dem som tidigare ofta hyllade Sverige för dess sätt att reda ut finanskrisen 2008 och dess efterverkningar. Att döma av hans senaste kolumn i New York Times är han inte längre lika förtjust.

Krugman är välansedd och tillhörde de tongivande debattörerna i den amerikanska ekonomiska debatten. Hans åsikter väger med andra ord tungt.

I korthet lyder Krugmans resonemang så här:

Sverige tillhörde de länder i världen som klarade finanskrisen bäst. Exporten tog ny fart. Bankerna klarade krisen och välfärdssystemen såg till att hålla konsumtionen uppe. Så sent som 2010 var arbetslösheten på väg ner. Sverige var ”återhämtningens rockstjärna”.

Men sedan hände något. Riksbanken beslöt att höja räntorna trots att arbetslösheten fortfarande låg på en hög nivå och inflationen var låg.

Krugman har svårt att begripa varför. Han tycker att Riksbanken hela tiden ger nya skäl. Först var motivet att om vi inte höjer räntan nu så stiger inflationen och vi måste höja den extra mycket längre fram. När inflationen inte ökade ändrade Riksbanken sin argumentation. Nu var det för att förhindra en hotande husbubbla som man höll räntorna högre än övriga Europa.

Krugman använder ett särskilt begrepp för att beskriva detta beteende ”sadomonetarism”. Med det menar han att Riksbanken och andra som tillämpar samma politik, medvetet orsakar samhället och dess invånare onödig smärta. Arbetslösa som kunnat få jobb om räntan sänkts tvingas fortsätta vara arbetslösa. Låntagare får betala onödigt mycket för att låna.

Han beskriver sadomonetaristerna som allvarliga män som vill framstå som seriösa men som har en inneboende motvilja mot låga räntor. Genom att orsaka smärta vill de visa hur tuffa de är.

Nobelpristagaren påpekar att den ende med avvikande uppfattning i Riksbanken var Lars E Svensson, en före detta kollega till Krugman på Princetonuniversitetet.

Han nämner inte Stefan Ingves vid namn med det råder ingen tveksam om vem det är han kritiserar när han anklagar Riksbanken för att göra ”fruktansvärda misstag”.

– Sadomonetaristerna ändrar inte sin politik när förutsättningarna förändras – de hittar bara på nya anledningar att hålla fast vid sin ståndpunkt, skriver Krugman. Det talar starkt för att de litar på en magkänsla snarare än en väl uttänkt position.

I Sverige pågår en diskussion om faran med att hamna i en japansk situation med fallande priser och minskad konsumtion, en deflationsspiral. En fara som bland andra finansministern Anders Borg viftat bort. Detta trots att Sverige i mars hade negativ inflation, – 0,6 procent.

För Krugman är diskussionsstadiet passerat. Sverige har förvandlat sig till ett nytt Japan.

– I Sverige har sadomonetaristerna utvunnit ett nederlag ur segerns käftar och förvandlat en ekonomisk framgångsstory till en saga om stagnation och deflation så långt ögat kan se.

Vem av Riksbanken och Paul Krugman som har rätt lär visa sig inom den närmaste framtiden. Fortsätter en negativ eller extremt låg inflation under resten av året så blir pressen stor på Riskbanken att sänka styrräntan trots att den redan är väldigt låg. Många tippar att det kan bli en sänkning när ledamöterna möts i sommar.

Krugmans inhopp lär röra runt rejält i den svenska debatten och ökar ytterligare trycket på Riksbanken som på hemmaplan fått hård kritik från bland annat LO att den i deras tyckte alltför höga styrräntan gör att tiotusentals nya jobb fryser inne.