Igår skrev jag om hur man skriver för att bli läst, eller snarare, jag lät Abbes pappa förklara hur han tänker när han skriver sina fantastiska blogginlägg.

Fantomen skrev en bra kommentar, och menar att han tröttnar på bloggar som inte besvarar kommentarer:

Sen när det gäller att hålla kvar intresset hos de läsare man har, så är det viktigt att svara på de kommentarer man får. Jag strävar till att svara på alla, om inte annat så med ett ”Hmmm…”. Personligen så tröttnar jag direkt på en blogg där ens kommentarer inte besvaras.

Jag är helt enig med Fantomen, och tror att en av hemligheterna bakom mina egna bloggframgångar med mymlan är just att jag kommunicerar med läsarna, och svarar på kommentarer.

De allra flesta som läser en blogg skriver inga kommentarer, men de som bemödar sig att göra det vill också bli lästa, sedda och bemötta, precis som att vi som bloggar vill bli lästa och kommenterade.

Envägskommunikation är ganska trist i längden. Dialog, diskussion och debatt är ofta mycket mer givande, och vill man ha läsare i sin blogg och vill man att de ska komma tillbaks är ett bra knep att försöka skapa dialog. En bra debatt i sig kan också dra läsare till bloggen, jag har haft flera intressanta debatter i kommentarsfälten i min egen blogg och ofta fått höra att man läser bloggen lika mycket för kommentarerna som för mina postningar.

Abbes pappa skriver så här:

Jag är helt enig med Fantomen om det där med kommentarerna. Och det är också därför jag har dåligt samvete de perioder jag halkar efter med att svara på kommentarer och mejl.

En del bloggar har fler läsare än andra, och får också fler kommentarer. Det är inte svårt att svara alla om man får ett par tre kommentarer om dagen, däremot kan det bli arbetsamt om man får väldigt många kommentarer till varenda inlägg.

Det ska vara roligt att blogga. Man ska inte behöva ha dåligt samvete. Och har man liksom Abbes pappa en blogg som är flitigt kommenterad och svaren dessutom kräver en viss eftertanke så förstår nog läsarna ifall man inte alltid hinner med eller orkar svara på allt. Själv försöker jag att alltid svara på dem som skriver för första gången, och på raka frågor. Däremellan svarar jag i mån av tid. En kommentar som ”Bra skrivet” behöver inte alltid besvaras.

Dessutom är diskussionen inte alltid beroende av bloggägaren för att vara intressant. Ofta ges svar av en annan läsare, och jag tycker att det är jättekul när en diskussion lever av sig själv utan att jag behöver lägga mig i eller upprätthålla den. Även om jag i vissa fall går in och försöker styra upp när det spårar ur.

Ibland lyfter jag också upp särskilt läsvärda kommentarer som egna postningar, för att de förtjänar en läsekrets större än de som går in och läser i kommentarerna.

Det finns undantag. Kommentarer som man inte ens bör svara på. Det är de som skrivs av troll. Jag kommer att ta upp troll och hur man kan hantera dem i en senare postning.

Jag skriver för att jag vill bli läst, och jag tror att de flesta bloggare har en önskan om att det skrivna ska läsas av någon. Det är ju liksom det som är den stora skillnaden mellan att blogga och att exempelvis skriva dagbok eller föra egna anteckningar.

Det finns flera hundra tusen bloggar i Sverige, bara på blogg.se registreras cirka 2000 nya bloggar om dagen enligt dem själva.

Så hur bär man sig åt för att få läsare, för att just den egna bloggen ska hitta en publik?
Det beror naturligtvis på vad man skriver om och vilken publik man vill ha.

En populär blogg är Heja Abbe, som skrivs av Abbes pappa. Han fick frågan om hur han burit sig åt för att skapa en omtyckt blogg som läses av många, och svarade så här;

”Jag är ju nybörjare på att skriva och tycker kanske därför att det är lite svårt att beskriva hur man gör. Men eftersom jag har jobbat med form i många år funderade jag på vilka paralleller som fanns till det, och jag tror att mitt sätt att skriva påminner lite om mitt sätt att fotografera. Jag tänker nog lite på samma sätt när jag skriver ett inlägg som när jag komponerar en bild.

En bild tagen varken nära eller långt ifrån med motivet i mitten blir till exempel inte speciellt spännande. Men om man kryper riktigt nära, och fotograferar någon detalj, blir det intressant. Eller om man tar en massa steg bakåt och får med mer av omgivningen så att motivet hamnar i ett större sammanhang, då händer något. Likaså om man beskär motivet på ett spännande sätt, eller fotar ur en udda vinkel. Det är då det blir intressanta bilder.

Och det här resonemanget går att överföra på en text. Berätta detaljer, måla ut och brodera kring någon del av det du vill förmedla. Sätt in det du vill säga i ett större sammanhang, eller välj en annorlunda infallsvinkel. En udda idé med inlägget. Det blir mer spännande då. En text som bara berättar exakt som det gick till utan varken mer eller mindre detaljer, sammanhang eller vinkling blir tråkigt att läsa. ”Idag var jag på jobbet, sedan hämtade jag barnen, lillebror var trött. Sedan åt vi middag och så somnade barnen. Ikväll ska jag se på Let’s Dance, det blir kul.” Okej, det var lite tillspetsat men det där blir i alla fall ingen inspirerande text att läsa.”

Läs hela svaret här.