Jag hade först tänkt att ignorera den här dumma artikeln i Expressen, just för att den är så dum.
Men så insåg jag att det finns en del att säga om den ändå.
Artikeln som har den braskande rubriken ”Bloggdöden” menar sedan i ingressen att bloggboomen har blivit bloggdöden.
Detta baserat på det faktum att två kändisar slutat blogga. Åtminstone en av dem säger dessutom i artikeln att hon troligen kommer att ta upp bloggandet igen.
Härmed vill jag bara deklarera att det som David Batra och Jenny Östergren ger uttryck för i artikeln är något som drabbar alla – ja jag påstår det – bloggare mellan varven.
Tröttheten. Den stora bloggtröttheten.
Den kan ha olika orsaker, men jag tror inte att det finns en enda bloggare som hållit på några år som aldrig funderat på att lägga ner.
Många har också gjort det. För att återuppstå i ny skepnad eller samma gamla några veckor eller månader senare.
Den här tröttheten kan ha några olika orsaker, och jag har försökt mig på att lista några av dem;
1. Nyhetens behag lägger sig.
Man har bloggat en tid, varit som besatt, och efter några månader får man inte längre samma kick av bloggandet.
Bloggar man för kickarna är det lätt att känna att alltihop är meningslöst. Den här känslan inträffar ofta ganska tidigt i bloggandet, och en del som lägger av här kanske inte återupptar bloggandet.
De som ändå harvar på inser att det kommer nya och kanske andra slags kickar om man stretar på.
2. Brist på inspiration.
Hänger ihop med ovanstående.
Man kanske har bloggat ur sig och känner att man börjar upprepa sig. Att man inte har något nytt att säga. Drabbar alla, mer eller mindre ofta och sitter i mer eller mindre länge.
Man får ta en paus. Man måste inte blogga flera gånger om dagen. Det är ok att låta bloggen vila några dagar, veckor eller till och med ett par månader.
Det är det som är det fina med bloggandet, åtminstone om det inte är av professionell karaktär – att man bloggar för att man känner för det, när man känner för det. Inspirationen kommer nästan alltid tillbaka, förr eller senare.
För mig har det ibland räckt med att skriva helt kort att jag inte har något att säga, för att jag plötsligt får en massa saker jag vill säga och blogga om.
3. Näthat.
Elaka anonyma kommentarer och hatmejl har fått fler än en bloggare att lägga av. Själv har detta lett till att jag ett par gånger pausat, dragit in på takten, hållit mig undan en stund.
Men jag skulle aldrig lägga ner på grund av detta. Dom dumma får inte vinna. Slutar jag blogga på grund av dom som är dumma har dom vunnit.
Det får inte hända.
4. Man tappar läsare.
Visar sig i statistik och ibland genom att man får färre kommentarer.
Ju fler bloggar – desto hårdare konkurrens. Kan få en att tappa sugen.
Men också detta går i vågor. Dessutom är inte antalet läsare alltid det intressanta, utan vilka läsare man har.
Jag har hellre femtio läsare som verkligen intresserar sig för det jag skriver än 5000 som bara råkar hamna hos mig utan att egentligen bry sig.
5. Våren.
Japp! Våren och sommaren innebär nästan alltid en nedgång i trafiken på nätet och i bloggvärlden.
Man vill vara ute. Göra andra saker.
Ju längre man är från skärmen desto mer avlägset känns bloggandet och tanken på att lägga ner känns frestande.
Men vänta bara. Det blir vinter i år igen, jag lovar. Och då kan det vara riktigt trevligt att ha sin blogg att klaga i.
På kylan, snön, slasket eller vad det nu är man inte gillar med den mörkare årstiden.
6. Man har skrivit något riktigt pinsamt och vill utplåna hela sin existens från nätet.
Detta kan vara ett skäl så gott som något att stänga ner en blogg. Grejen är att det är förmodligen ett effektivt sätt att få folk att för alltid minnas det där pinsamma man skrev. Allt finns kvar. Google remembers.
Om man håller sig från att fly och bloggar på som vanligt inser man ofta efter bara någon vecka eller ett par att alla andra glömt det där pinsamma.
Alla gör bort sig ibland. Alla skriver saker de ångrar. Själv ångrar jag mer än hälften av alla mina bloggposter. Men jag vet att jag inte kommer att kunna hålla mig från att blogga igen, så jag lägger inte ner.
Jag fortsätter. Jag är inte mer än människa, det får ni ta, helt enkelt.
7. Förändrad livssituation.
Man kanske flyttar, gifter sig, skiljer sig, byter jobb eller så förlorar man någon närstående. Något som gör att den blogg man skriver helt ändrar eller skulle tvingas ändra karaktär.
Man kanske inte känner igen den längre, för att man plötsligt är en annan människa i ett annat liv. Här kan det kanske vara läge att byta blogg. Starta en ny. Om man faktiskt gillar att blogga. Eller också avvakta.
Att radera en blogg kan kännas rätt i stunden, men man kan komma att ångra det förr än man anar.
Vänta innan du gör något så drastiskt. Stäng av kommentarsfunktionen och ta det lugnt, förr eller senare kanske du vill återuppta bloggandet, eventuellt på nytt ställe, men ändå.
En blogg är en bit historia, oftast värdefull sådan, inte minst för den som skrivit bloggen.
Det finns såklart fler anledningar att vilja lägga ner sitt bloggande. Men ovanstående är saker som enligt min erfarenhet inte håller i längden.
Förr eller senare vill man blogga igen. Att två kändisar lägger ner sina bloggar är alltså inte ett tecken på bloggdöd.
Dom är långt ifrån först, och fler kommer att följa. Ändå finns det idag fler bloggar i Sverige än någonsin förr.
Det har bara börjat.
Några andra som reagerat på Expressenartikeln: Bloggtidningen, P-O Kjellberg, Skrivtips, vitabrevis, Sagor från livbåten och LOKE.
