Jag vill lyfta upp några kommentarer till den förra postningen, för att reda ut ett par saker.

Anna skriver så här:

Ang. Be om ”länkbyte” tycker jag är svårt när man inte bloggat så länge. Det finns många stora bloggare jag läser, och gärna skulle länka till, men be om Länkbyte (lite för blyg för det).
För mig personligen känns det som en oskriven regel att den som är störst frågar först!
Vi får heller inte glömma bort att det är så otroligt många nybörjade i Bloggvärlden och att det tar ett bra tag att komma på hur man gör och att det kanske pg a det blir lite tokigt ibland. Därför tycker jag det är bra att du tar upp citat ”Hyfs och etikett”.
Mvh Anna

Ja, bloggvärlden är full av nybörjare och det fina med de flesta bloggare är att de är väldigt hjälpsamma och man får nya tips och blir ”rättad” om man gör fel. Sedan är ju bloggvärlden dynamisk, och ”reglerna” är faktiskt oskrivna. Man måste inte följa dem, men många av dem är bra att känna till.

Vad gäller länkandet vill jag förtydliga:
Man måste inte fråga om man får länka till någon! Länka på bara! Att bli länkad till är något fint och den som reagerar negativt på det har missat något.
En länk ger ofta fler läsare och är att ses som en komplimang – får man en länk har man ju skrivit något som någon annan vill rekommendera och det finns ingen anledning att fråga.

Om att länka tillbaks:
Här finns lite olika uppfattning. En del menar att man ska länka tillbaks till dem som länkar, som någon slags artighetsgest.
Jag håller inte med. Det kan lätt upplevas ryggkliande och att någon länkar till mig behöver ju inte alls betyda att jag gillar den personens blogg. Jag tycker att man länkar till sådant som känns relevant att länka till av någon anledning.
Däremot är det lite fult att aldrig länka till någon. Särskilt om man är en sådan som ofta får länkar av andra.

Livsreflex försöker förklara oskicket att svara på kommenterar i ”fel” blogg:

Jag menar så här, att ibland kan jag få en förfrågan om ett inlägg jag skrivit. Något som står i inlägget. Att det inte är en diskussion utan en undran som en person har. Då brukar jag svara både i min blogg och sedan kliva över till personens blogg och skriva bloggsvar: och så svaret. Däremot kollar jag alltid inlägget jag skriver i så att det inte är något sorgligt t ex, något som blir helt fel. Jag tycker om när jag får den servicen eftersom jag ställt en fråga och kanske glömt bort.

Hmm. Jag tycker fortfarande att förfarandet verkar förvirrande, även om det såklart är upp till var och en. Men om man nu skriver en kommentar ”i ”fel” blogg så bör man kanske förklara det så att man inte förvirrar andra läsare.

Psyk tycker att man ska gå så långt som att ha en Gästbok för kommentarer som inte är direkt relaterade till ett inlägg:

Jag tycker det borde tillhöra vett- och etiketten att se till att skaffa sig en gästbok på sin blogg, där bland annat alla kommentarer som inte är direkt relaterade till ett specifikt inlägg skulle kunna lämnas. Men för många bloggverktyg, t ex AB-bloggarna (förvånande nog även Blogger), finns inget inbyggt stöd för detta- jämfört mot t ex Wordpress som har funktionen med sidor.

Vad tycker ni?
Jag tycker nog att det räcker att lämna en mailadress någonstans för den som vill säga något som inte funkar i kommentarfält till inläggen.

Så återigen; Jag gör inte anspråk på någon sanning om det oskrivna regelverket, och det ser som sagt lite olika ut i olika mindre bloggsfärer. Egentligen kanske det räcker att göra som Marareth Osju skriver:

Med vänlighet, respekt och tolerans kommer man långt med. Även om jag kan ha olika åsikter så respekterar jag andra vars åsikter må strida mot mina egna. Att blogga är att kommunicera och det där med kommentarer.
Ja, där blir jag alltid konfys så nu svarar jag på min blogg och copy and past till den som lämnar kommentaren så att personen vet att jag har svarat.
Elaka kommentarer som för det mest är anonymt, får jag sällan och när jag väl får dem så raderar jag dem bara. Jag anser att om man inte vågar stå för sina ord då behöver inte ordet hellre publiceras….:)

Apropå den förra postningen om etiska regler för bloggare, så slog det mig att det ju finns en del oskrivna regler framförallt vad gäller vett och etikett också i bloggvärlden.
Det finns en del mer allomfattande men vissa mindre bloggosfärer har sina egna regler.

Här en kort lista på fem saker som inte hör hemma i bloggvärlden om man vill uppfattas som någorlunda hyfsad och trevlig:

1. Kommentera utan att ha något att säga bara för att göra reklam för den egna bloggen. Har du en bra blogg och engagerar dig i andras kommer den att hittas.

2. Be om ”länkbyte”. Vill jag länka till någon gör jag det för att jag vill, inte för att jag vill ha en motprestation. Att göra länkbyte till något på förhand uppgjort underminerar värdet av länkandet. Länkar är en form av credd och ska vara ärligt menad.
Här har jag skrivit mer utförligt om länkkärlek.

3. Svara på kommentarer i annan blogg. (hos den som kommenterat)
Detta är ganska vanligt förekommande på blogg.se, men det blir fullständigt obegripligt för andra läsare som inte alls förstår vad det är som kommenteras. Verkligen ”goddag yxskaft”.

4. Anonyma påhopp. Vill man kritisera eller vara elak bör man åtminstone stå för det. Däremot kan det vara helt okej att kommentera anonymt om man berättar något känsligt eller kanske bara vill berömma.

5. Hänvisa till annan blogg utan att länka till den. Se även punkten 2.

Håller du inte med? Vilka ”etikettsregler” tycker du är viktiga att hålla, eller vilka etikettsbrott stör du dig på? Kommentera gärna, det kan komma fler sådana här tips om hur man uppför sig.

Igår skrev jag om hur man skriver för att bli läst, eller snarare, jag lät Abbes pappa förklara hur han tänker när han skriver sina fantastiska blogginlägg.

Fantomen skrev en bra kommentar, och menar att han tröttnar på bloggar som inte besvarar kommentarer:

Sen när det gäller att hålla kvar intresset hos de läsare man har, så är det viktigt att svara på de kommentarer man får. Jag strävar till att svara på alla, om inte annat så med ett ”Hmmm…”. Personligen så tröttnar jag direkt på en blogg där ens kommentarer inte besvaras.

Jag är helt enig med Fantomen, och tror att en av hemligheterna bakom mina egna bloggframgångar med mymlan är just att jag kommunicerar med läsarna, och svarar på kommentarer.

De allra flesta som läser en blogg skriver inga kommentarer, men de som bemödar sig att göra det vill också bli lästa, sedda och bemötta, precis som att vi som bloggar vill bli lästa och kommenterade.

Envägskommunikation är ganska trist i längden. Dialog, diskussion och debatt är ofta mycket mer givande, och vill man ha läsare i sin blogg och vill man att de ska komma tillbaks är ett bra knep att försöka skapa dialog. En bra debatt i sig kan också dra läsare till bloggen, jag har haft flera intressanta debatter i kommentarsfälten i min egen blogg och ofta fått höra att man läser bloggen lika mycket för kommentarerna som för mina postningar.

Abbes pappa skriver så här:

Jag är helt enig med Fantomen om det där med kommentarerna. Och det är också därför jag har dåligt samvete de perioder jag halkar efter med att svara på kommentarer och mejl.

En del bloggar har fler läsare än andra, och får också fler kommentarer. Det är inte svårt att svara alla om man får ett par tre kommentarer om dagen, däremot kan det bli arbetsamt om man får väldigt många kommentarer till varenda inlägg.

Det ska vara roligt att blogga. Man ska inte behöva ha dåligt samvete. Och har man liksom Abbes pappa en blogg som är flitigt kommenterad och svaren dessutom kräver en viss eftertanke så förstår nog läsarna ifall man inte alltid hinner med eller orkar svara på allt. Själv försöker jag att alltid svara på dem som skriver för första gången, och på raka frågor. Däremellan svarar jag i mån av tid. En kommentar som ”Bra skrivet” behöver inte alltid besvaras.

Dessutom är diskussionen inte alltid beroende av bloggägaren för att vara intressant. Ofta ges svar av en annan läsare, och jag tycker att det är jättekul när en diskussion lever av sig själv utan att jag behöver lägga mig i eller upprätthålla den. Även om jag i vissa fall går in och försöker styra upp när det spårar ur.

Ibland lyfter jag också upp särskilt läsvärda kommentarer som egna postningar, för att de förtjänar en läsekrets större än de som går in och läser i kommentarerna.

Det finns undantag. Kommentarer som man inte ens bör svara på. Det är de som skrivs av troll. Jag kommer att ta upp troll och hur man kan hantera dem i en senare postning.

Ja hur definieras egentligen en blogg?

Jag tänkte bara helt kort reda ut begreppet.
Ordet kommer från engelskans weblog – alltså loggbok på nätet.
Mer konkret är en blogg inget annat än en plattform eller ett verktyg för publicering på internet. Innehållet kan sedan variera och vara allt ifrån privata noteringar om vardagsliv till ett företags ansikte utåt eller en plattform för journalistisk publicering.

Det finns idag massor av olika bloggtjänster att välja mellan, och det var någon gång 2004-2005 som bloggandet blev mer allmänt spritt i Sverige då det började dyka upp verktyg som vem som helst kunde använda utan att behöva kunskaper om att knacka kod.

Det som kännetecknar bloggformatet är just loggformen – det senaste kommer överst och syns först, och det vanliga är att en blogg uppdateras ofta.
Somliga hävdar att en blogg utan kommentarer inte är en riktig blogg, andra menar att ”en blogg är en blogg om den som skriver väljer att kalla det för en blogg”.
Själv föredrar jag en blogg med kommentarer, utan kommentarerna blir det mer av en klassisk hemsida.

Som komplement till kommentarerna bör en blogg också innehålla en funktion för trackbacks eller pingbacks. Det betyder att om jag i den här bloggen länkar till en annan så kommer det upp en länk hit i den bloggen, och omvänt, om någon länkar hit syns länk till den bloggen om man klickar på ”trackbacks” intill kommentarerna.

Svårare än så är det inte.

Här på Börja Blogga kan du läsa lite mer om vad en blogg är för något.