Kalle skriver angående FRA:

”Men är det verkligen så bra med ett helt insynsfritt internet? Finns det inte en idé med att kunna kika in i vissa hårddiskar för att kunna stoppa brott eller hitta barnporr eller annat som en normal människa finner avskyvärt? Är det inte juste att det finns ett sätt att stoppa all jävla skit som faktiskt finns här ute? Varför blir alla så förbannade? Jag fattar inte. Faktiskt fattar jag inte. Tanken är väl inte att nån hemlig agent ska sitta och läsa ALLA mail som skickas runt och kika in i alla hårddiskar och kartlägga politiska åsikter av vanliga människor. Sätta dit oskyldiga. Jävlas med mänskligheten. Är det inte så att en misstanke till brott måste finnas. Och om jag då skulle vara misstänkt till något brott är det väl skönt att jag blir granskad så att jag kan avskrivas misstanken. Eller?

Jag tänker att jag måste missuppfattat allting. Det finns någon jävulsk baktanke med FRA som jag helt enkelt inte förstått. Eller har hela världen bara fastnat i en egopsykos. Vad är det jag inte fattat? Vad är det för något elakt som staten ska göra mot MIG den 1 december?”

Scaber Nestor har försökt svara;

”Vi har sedan 1948 kommit överens om att en demokrati ska innehålla vissa grundläggande rättigheter för individen, eftersom 2 världskrig och 80 miljoner döda visade med all önskvärd tydlighet att enbart demokrati (majoritetsbeslut) inte räcker till.

Den personliga integriteten är tyvärr under stenhård attack och som det ser ut nu så förlorar den.”

Jag tar tacksamt emot fler svar och förklaringar till Kalle och andra som fortfarande inte förstått vad FRA innebär. Jag skulle gärna svara själv men har tyvärr lite snålt med tid just nu.

I den ständigt pågående diskussionen om integritet på nätet, framförs ofta det inte helt ointressanta påpekandet att de som skriker högst mot FRA, Ipred och dylikt inte sällan är samma personer som själva är duktiga på att publicera sig själva, sina liv, tankar och bilder på nätet.

Min förklaring till detta är lika kort som enkel: Det är stor skillnad på vad man själv väljer att dela med sig av och på att bli övervakad och spionerad på av statliga myndigheter eller privatpersoner.

Om jag väljer att skriva ett mail eller privat meddelande så beror det antagligen på att det skrivna inte är för vem som helst. Om jag däremot bloggar gör jag det fullt medveten om att vem som helst i hela världen när som helst kan få tillgång till det jag skrivit.

Därför är det här, även om Emanuel är rolig, inte helt okomplicerat. Christer Öst protesterar mot att hans hus ska kunna beses i Google Streetview. Han vill inte att Google ska fotografera hans hus. Samtidigt ställer han upp och låter sig själv fotograferas tillsammans med huset. Skillnaden är att han väljer själv att posera för lokaltidningen, och där skrivs inte heller på vilken gatuadress hans hus finns. Däremot kanske Christer Öst inte är helt insatt i hur internet fungerar, och därför gör detta omedveten om att bilden på honom själv och huset redan är tillgänglig för alla internetmedborgare i hela världen…

Hur tänker du? Vad är du beredd att dela med dig av och var? Är Googles fotografering att jämställa med övervakning och spionering? Är det okej att ditt hus kan beses av vem som helst i hela världen?