Det kan ha att göra med att vi närmar oss ett decennieskifte, eller också bara att internet börjar ha funnits så länge att vi har gemensamma minnen och referenser som kvalar in som äkta nostalgi. Hur som helst, på slutet har jag ramlat över en hel del gamla internetgodingar. Ingen har väl missat ComHem som har gjort det kanske bäst hittills.

Men ännu roligare är det faktiskt att se på originalen, som Ulrika Good sammanställt.

Så sent som idag skapades den här bloggen Internetnostalgi, och jag hoppas att den inte stannar vid en första postning eftersom idén är underbar.

Jag började fundera över egna favoriter. Den video som jag utan tvekan skrattat åt mest och flest gånger framför skärmen måste vara denna;

Men all internetnostalgi finns inte att hämta på Youtube. En del sajter är ju tyvärr försvunna, begravda och bortglömda. Det här är vad jag finner när jag söker efter The Klyscherizer, nån som minns den?

Men Bubbelplasten finns kvar!

Vilka är dina internetfavoriter genom åren? Finns de kvar, eller är de upplösta i inget? Tipsa gärna, antingen i kommentarsfältet här eller genom en egen bloggpost.

Uppdatering: Tack Abbes pappa, här är en fungerande länk till The Klyscherizer.

Med mindre än två veckor kvar till EU-parlamentsvalet är det lite dystert att konstatera att så pass få har tänkt gå och rösta, även om jag tror att Piratpartiets framgångar inte enbart kommer att sno röster från etablerade partier, snarare öka valdeltagandet och få många att rösta som annars skulle legat hemma på soffan. (eller kanske njuta i sin trädgård eller varför inte ägna sig åt shopping eller andra värdsliga saker)

Medierna försöker, idag inleder Aftonbladet en kampanj där de helt enkelt betalar för röster. Här argumenterar Lena Mellin mot soffliggandet. Här finns Expressens EU-blogg och här finns en kampanjsajt med allt du inte visste om EU-valet. DN har gjort en bra sammanställning över hur du följer partiernas verksamhet på nätet. Svt har startat en Youtubekanal med unik bevakning av valrörelsen. Naturligtvis skrivs en hel massa i bloggvärlden också.
Och om du ändå skulle ha svårt att bestämma dig för hur du ska rösta – ta ett snack med dina barn, om du har sådana som inte är myndiga…

Idag sjösattes en ny spännande sajt som heter politikerkoll.se.

Lite sent inför EU-valet kanske, men den kan säkert bli intressant till riksdagsvalet om den utvecklas som skaparna tänkt sig;

Här kommer vi, politikerna och sajtens användare, att samla
information om politiker och deras beslut. Du finner såväl redigerat
och faktagranskat material som läsarnas kommentarer — givetvis
tydligt åtskilt. CVn kommer att kompletteras med politiska
kompass-test där du kan jämföra ditt resultat mot politikernas. Vi
kommer att följa upp politikernas vallöften och se vad det blev av
dem.

Givetvis kommer du också att kunna följa politikernas bloggar och
twitter-flöden, se vilka som är mest aktiva, mest lojala till sina
vallöften och mest ideologiskt konsekventa.

Konkurrent eller komplement till Makthavare.se, det återstår att se. Klart är att de har helt rätt i att den transparenta revolutionen bara börjat, och jag tycker det är så sjukt spännande att få leva just nu, när det händer.

Istället för att jaga privatpersoner med blåslampa och bomber så har Monty Python bestämt sig för lägga ut sitt material själva på YouTube i sin egen kanal. Självklart gratis att titta på och att sprida via din blogg, e-post eller liknande medel.

Uppfriskande att se i dessa tider. Se sjäva när delar av Monty Python berättar om detta:

Via Anders Mildner på Sydsvenskan får jag reda på att brittiske premiärministern Gordon Brown har börjat mikroblogga på den amerikanska tjänsten Twitter. Twitter är stort, och lyssnar du t ex på podcasten This Week in Tech så får du varje vecka, vare sig det är med mening eller inte, lyssna på samtal som nästan alltid kommer in på Twitter.

Browns stab på 10 Downing Street uppdaterar alltså sin Twitter frekvent, och har hittills 600 personer som lyssnare. Mer blir det definitivt. Barack Obama, Hillary Clinton och John McCain använder alla Twitter flitigt i sina presidentkampanjer. Obama har över 20.000 lyssnare, Clinton 2.500 och McCain runt 800 st. Att som i Obamas fall nå ut till över 20.000 personer med några knapptryckningar är kraftfullt.

Hillary Clintons senaste Twitter: ”It has been a hard fought race but I have a proposal for the Democratic Party – I challenge Senator Obama to a bowl-off, winner takes all.”

Mildner tipsar även om att Downing Street har börjat använda fototjänsten Flickr flitigt och startat en egen kanal hos YouTube.

Jag har tidigare skrivit om mikrobloggandet här.

”Årets sista dag och jag lever fortfarande.” Så skrev Gävlebocken i måndags och det känns  bra att han har överlevt i år. Däremot är han lite oroad  över den här videon som finns på YouTube:

37 minuter in i söndagens avsnitt av Godmorgon, världen intervjuas jag tillsammans med Martin Jönsson (SvD) och Anna Serner, för den som är intresserad (kräver RealPlayer).

Lästips: Amerikanska ComputerWorld publicerade igår en kärnfull analys av Googles köp av YouTube, i form av en FAQ, med tydliga frågor och svar.

Bluffen avslöjades av LA Times som insåg att det fanns en hund begraven när det kom fram att domännamnet ”loneleygirl15.com” (som utger sig för att vara en inofficell hyllningssajt till den unga superbloggstjärnan) köptes innan lonelygirl15 skrev sitt första inlägg.

I förrgår lyckades till slut samma tidning hitta filmskaparna bakom lonelygirls videosnuttar, vilka genast dementerade ryktena om att projektet var ett PR-trick för en kommande hemlig långfilm och istället stolt deklarerade att de med lonelygirl15:s videodagbok velat skapa en ny konstform.

Det är bara att lyfta på hatten och gratulera dem till att ha lyckats. Inte bara till den nya konstformen, utan till att ha hittat den geniala 15-åriga (?) skådespelerska som spelade huvudrollen.

Hundra miljoner visade videor – per dag. Detta, rapporterar the Sunday New York Times är You Tubes uppmätta aktivitet just nu. Sajten huserar därmed ca 60% av alla on-line-visade filmer.