Madrid är hetaste resmålet för vårens konstpaus. Inför denna säsong har den spanska huvudstaden säkrat sin ställning som ett av världens främsta resmål för konstälskare.
     Pradomuseet har nyligen öppnat sin nya tillbyggnad med stjärnspäckat program. På Reina Sofias nya tillbyggnad är det stora utställningar med bland annat Picasso under våren och mellan dessa stora museum finns nu också det helt nya kulturcentret Caixa Forum. Den spektakulära byggnaden i sig är värd en omväg till Madrid.
        Madrid fyra stora konstmuseum bildar tillsammans ett kvadratkilometer stort område som anses vara världens mest värdefulla mark.
       Det är väldigt utmattande, men med disciplin klarar den som har bråttom av att se alla museum under en dag. På Prado nöjer man sig då med att se konstverk av de spanska mästarna Diego de Velázquez och Fransisco de Goya. Thyssen vandrar man igenom på en dryg timme och får då samtidigt en genomgång av hela konsthistorien medan man nöjer sig det nya kulturhuset Caixa Forum utifrån. På Reina Sofia är höjdpunkten framför allt Picassos starka muralmålning Guernica. Här finns också en hel del fina Dalí och Miró.
      I en blogg finns inte utrymme för stor konst. Länkar till alla museum finns därför här nedan.

Museo Nacional del Prado
Det stora klassiska konstmuseet med verk av mästare som Velazquez, Rubens och Goya. Den nya tillbyggnaden är ritad av Rafael Moneo, som även svarat för Moderna museet i Stockholm. Den 15 april öppnar här den nya utställningen ”Goya i krigstid” som pågår till 13 juli.

Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofia
Spaniens stora nationalmuseum för modern konst med verk av Picasso, Dalí, MIró och de andra mästarna. I den nya tillbyggnaden visas sedan 6 februari en stor Picassoutställning, pågår till 5 maj. Tillsammans med de tidigare Picassoverken ger de en enorm upplevelse av Picasso.

Museo Thyssen-Bornemisza
Stort konstmuseum som visar den stormrike baronen Thussen-Bornemiszas enorma konstsamling, museets ombyggnad ritad av arkitekten Rafal Moneo. Här viaas en stor Modigliani-utställning fram till 18 maj.

Caixa Forum Madrid
Nytt spektakulärt kulturhus som invigdes i februari, byggnaden i sig är en stor attraktion. Ursprungligen ett gammalt elverk, omgjort av arkitekterna Herzog & De Meuron som även svarade för Tete Modern i London. Ombyggnaden kostade närmare 600 miljoner kronor.

En lite längre version av artikeln har publicerats i Aftonbladet RESA

Svenskar på besök i Madrid kan numera beskåda en ovärderlig svensk kulturskatt om de går till Pradomuseet. Åtta antika skulpturer som en gång tillhörde 1600-talsdrottningen Kristina har nu fått en permanent plats i salen som förbinder museets gamla och nya delar.
        Statyerna uppmärksammades i måndags den 21 april under en ceremoni i Pradomuseet då det nya praktverket ”The Queen’s sculptures”  som berättar om historien bakom presenterades. Boken har getts ut av den svensk-spanska Berndt Wistedtstiftelsen i samarbete med den svensk-spanska handelsammaren i Madrid.
        Drottning Kristina var dotter till krigarkungen Gustav II Adolf och regerade Sverige från 1632 till dess hon abdikerade 1654. Hon övergick då även till katolicismen och flyttade till Rom.
     Kristina hade nära förbindelser med Spanien och när hon lämnade Sverige fick hon hjälp av det spanska hovet.
      När Kristina dog hamnade hennes skulptursamling i kardinalen Decio Azzolinis ägor. Vid dennes bortgång ärvdes skulpturerna av kardinalens brorson prins Livio Odescalchi och därefter av hertigen av Bracciano från samma familj.  Men 1724 köptes Kristinas skulptursamling slutligen av den spanske kungen Felipe V och hans italienskfödda hustru Isabella de Farnese i hård konkurrens med andra köpare.
       De ovärderliga marmorstatyerna hamnade på så sätt i Pradouseets samling.

Den senaste tiden har den baskiska terroristorganisationen ETA utfört en rad bombattentat i Baskien.
          Vid ett tillfälle har attentatet varit dödligt. En stor bomb som riktades mot en av Guardia Civils garnisioner i regionen. En civilgardist dog, flera skadades.
         Syftet  med alla de andra mindre bombattentaten är dock inte att döda. Därför meddelas i god tid var bomberna finns och när de briserar.
         Målet med ETA:s terror är först och främst att sprida rädsla och osäkerhet hos fienden. För enligt de baskiska radikala nationalisterna är alla som står bakom centralregeringen i Madrid en representant för den spanska ockupationsmakten och ska därför bekämpas.
         Den radikala baskiska regionalismtiska ideologin som samlas runt partibildningen Batasuna som numera är förbjudet har bara ungefär hundra tusen anhängare i Baskien.
        På den politiska skalan ligger denna radikala regionalistiska nationalism så långt till vänster att den står nära stalinismen, men det finns även inslag av rasism och fascism i ideologin, så som tanken om att basker är en egen folkras och kollektivistiska tankar och användandet av våld.
         Under senare  år har ETA blivit allt mer kompromisslöst. Många gamla baskiska frihetskämpar som förr deltog i ETA:s kamp mot FrancoSpanien har sedan länge lämnat terroristorganisationen.
       De mål som ETA och dess anhängar kämpar för är omöjliga att uppnå i det nya globaliserade tid som nu råder. Organisationens namn ETA , som kommer från baskiskans Euskadi Ta Askatasuna vilket betyder Baskien och Frihet, ligger långt ifrån den verksamhet organisationen sysslar med i dag.
     För samtidigt som ETA har kvar sitt mål om att skapa en oberoende Baskisk stat med samma gränser som fanns för 500 år sedan har organisationen också  utvecklats till att bli en kriminell rörelse där medlemmarna slåss för att kunna leva ett enkelt och spännande liv. Tack vare beskyddarverksamhet och utpressning får ETA in pengar till sina kommandon.
      ETA  är i dag det enda samhällsfenomen som finns kvar sedan Francodiktaturens dagar.  
     Nationalism är ingen logisk ideologi. ETA kommer därför inte att upplösa sig själv.
     Att enbart besegra ETA med polisiära insatser går inte heller.
     Enda sättet att få ETA att upplösas är att få organisationens stöd att upphöra och samtidigt se till at inga nya ungdomar ansluter sig. Det kan endast ske genom att Spanien visar de radikala baskerna att demokrati är bättre än det alternativ ETA erbjuder.
    

Spaniens nya regering är nu klar, nio kvinnor och åtta män ingår i José Luís Rodríguez Zapateros andra regering.
      ”Jag är mycket stolt över att det är fler kvinnliga ministrar än manliga,” var Zapateros egna kommentar vid presentationen.
      Den nya regeringen är den första i Spanien där kvinnor är i majoritet. Ännu en gång visar alltså Zapatero att han är beredd att gå långt när det gäller jämställdhetsfrågor.
    Vid en internationell jämförelse ligger Spanien endast lägre än Finland, när det gäller kvinnliga ministrar. Sverige kommer som nummer fem.
     På flera andra områden ligger Spanien nu längre fram än Sverige när det gäller lagstiftning runt frågor som rör jämställdhet, vilket jag skrivit om tidigare i bland annat detta inlägg.
      Störst uppmärksamhet av ministrarna har den nya kvinnliga försvarsministern fått. Hon heter Carme Chacoón, 37 årig kataanska, som är gravid i sjunde månaden.
      Det är intressant att se minen på gamla officerare när hon kommer på besök för att visitera förbanden med en sjumånadersmage putande under blusen. Bilden här intill som är tagen av AFP visar henne under ett blixtbesök i Afghanistan där Spanien har trupper.
      En bra presentation av den nya regeringens samtliga medlemmar finns här.
    

Det blev som väntat en andra regeringsperiod för José Luis Rodriguez Zapatero som Spaniens premiärminister.
    I sitt tal i kongressen som han höll i samband med omröstningen under fredagen betonade Zapatero bland annat att han ska arbeta för enighet och ett slut för terrorismen.
   Eftersom det inte blev egen majoritet kvävdes omröstning i två omgångar, första i onsdags och den sista omröstningen under fredagseftermiddagen.
   Kongressen som alltså är parlamentets underhus har 350 ledamöter.
 Så här blev röstsiffrorna:
   169 röster för Zapatero (PSOE )
   158 röster mot  Zapatero (PP , Ezquerra Republicana, UPyD en)
      23 avstod från att rösta (CiU, EAJ-PNV, BNG, IU, CC y NaBai).
      Så här står partierna som har representanter i parlamentet till Zapateros andra regering:
   • Partido Socialista Obrero Español (PSOE) som är det socialdemokratiska regeringspartiet med premiärminister José Luis Rodriguez Zapatero som partiledare. Har 169 mandat och därmed ingen egen majoritet vilke skulle kräva 176 mandat.
    • Partido Popular (PP) som är den konservativa kristdemokratiska utmanaren som med Mariano Rajoy sompartiledare. Har 153 mandat i parlamentet och är därmed den stora utmanaren om regeringsmakten och står i hård opposition mot PSOE.
    • Convergència i Unió (CiU) är den katalanska regionalnationalistiska alliansen som består av det librala partiet Convergència Democrática de Catalunya och det kristdemokratisk socialliberala Unió Democrática de Catalunya. Har elva mandat och är därmed tredje största parti. Genom att lägga ner sin röst stöder de indirekt Zapateros regeringsbildning. Men för att ge sitt stöd i frågor framöver kommer de att kräva kompensation.
   • Euzko Alderdi Jeltzalea – Partido Nacionalista Vasco (EAJ-PNV) som numera alltid har sitt namn utskrivet både på baskiska och spanska är det baskiska regionalnationalistiska partiet. I grunden en kristdemokratisk socialliberal ideologi. Men kan trots det omöjligt samarbeta med PP. Genom att lägga ner sin röst stöder de indirekt Zapateros regeringsbildning. Har sex mandat.
   • Esquerra Republicana de Catalunya (ERC) katalanska republikanska regionalnationalistiska vänsterpartiet från 1931.  Ligger till vänster och har en gammal historisk roll som självständighetsparti i Katalonien. Har tre mandat i parlamentet. Backade kraftigt i valet, hade tidigare åtta mandat.  Vill nu visa sig självständigt från PSOE och röstar därför nej.
  • Izquierda Unida (IU) det lilla rikstäckande vänsterpartiet som härstammar från kommunistpartiet. När det gäller röster är partiet Spaniens tredje största och fick över 900.000 röster i senaste valet. IU finns över hela landet och har haft partikontor överallt. Men som en följd av att mandatfördelningen gynnar den som har stort stöd lokalt blev partiet valets stora förlorare. IU fick endast två mandat i årets val vilket innebar att tre platser gick förlorade. Med två mandat har partiet förpassats till småpartierna. Lägger ner sin röst eftersom de föredrar PSOE före PP.
 • Bloque Nacionalista Galego (BNG) som är en galicisk regionalnationalistisk partikoalition. Ligger mer till vänster än höger men framför allt driver de en regionalistisk politik för Galicien. Har två mandat. Lägger ner sin röst eftersom de föredrar PSOE före PP.
 • Coalición Canaria-Partido Nacionalista Canaria (CC-PNC) som är en kanarisk regionalnationalistiisk union som grundades så sent som 1993.  Har slagits ihop i omgångar och består egentligen av ett flertal partier från såväl vänsterhåll som högerhåll. Har två mandat i parlamenter. Lägger ner sin röst eftersom de föredrar PSOE före PP.
   • Union Progreso y Democracia (UPyD) är ett nytt parti som nyligen bildats av en grupp intellektuell, filosofer och feminister. Partiet som var stora överraskningen i valet i mars då det vann en mandat som nu innehavs av den kända feministen Rosa Díez som tidigare tillförde PSOE. UPyD röstade mot Zapateros regering för att på så sätt sätta fokus på frågan om Spaniens enhet. Totalt fick partiet över 300.000 röster.
•  Nafarroa Bai (NaBai) är ett litet regionalistiskt parti från Navarra som tack vare valsystemets utformning som gynnar starkt regionalt stöd precis lyckades få en mandat och kom in i kongressen. Fick bara 62 000 röster men en mandat. Lägger ner sin röst eftersom de föredrar PSOE före PP.

Det stora samtalsämnet bland såväl infödda som inflyttade just nu här i Spanien är bostadsmarknaden. Visserligen har det nyligen varit val, vilket tidigare utförligt analyserats i denna kolumn. Men politik har ju den egenheten att vara tröttande. Plånboksfrågor däremot är alltid aktuella och ligger dessutom närmare.
    Spanien urbaniserades betydligt senare än norra Europa, det dröjde ända fram till slutet av Francodiktaturen innan folk verkligen började flytta in till städerna i större skaror. Sedan gick det snabbt. Man kan till och med säga att Spanien gick från att vara ett utpräglat agrarsamhälle till att bli ett modernt kunskapssamhälle på bara en generation.
    Få västeuropeiska länder har gått igenom en lika omstörtande utveckling som Spanien. Samma personer som vaktade getter uppe i bergen när de var barn är i dag arbetare på en bilfabrik medan deras barn i sin tur jobbar som it-tekniker.

Resultatet av den snabba samhällsomvandlingen är att många gamla traditioner följt med från landsbygden in till storstäderna. En av dessa är föreställningen att man måste äga sin bostad för att vara sin egen herre. I Spanien fanns ju det feodala storgodssystemet med jordlösa torpare kvar långt in i modern tid. Att vara egendomslös var det samma som att vara livegen.
    Lägenhetssystemet i Spanien skiljer sig dessutom från det svenska med bostadsrätter. I Spanien äger man en andel av huset. Med sin lägenhet gör man vad man vill. En annan skillnad är att det i princip aldrig har funnits allmännyttiga hyresrätter i Spanien. Ungdomar har bott kvar hemma tills de gift sig. Par som flyttat samman har köpt en gemensam bostad som de efter flera år med hårt arbete och sparande har betalat av lånen för.

Principen att alla ska äga sin bostad har under alla år genomsyrat hela samhället. Till och med kommunala sociala bostadsprojekt för fattiga har haft som mål att hyresgästerna själva ska få köpa sina lägenheter till ett fördelaktigt pris.
    Det finns naturligtvis flera fördelar med att äga sin egen bostad. Nackdelen med det spanska systemets totala inriktning på eget bostadsägande blev dock mycket tydligt i början på 2000-talet när bostadspriserna började stiga dramatiskt.
    När det blev omöjligt för unga familjer att klara av att amortera hypotekslånet på tio år utvidgades gränsen först till tjugo år. Priserna fortsatte dock att stiga. Innan bolånekrisen slog till hade de spanska bankerna till och med tvingats införa samma system som i Sverige med amorteringsfria lån, en omöjlig tanke för bara några år sedan.

Nu stiger räntorna. Nu faller marknaden. Och när osäkerheten ökar är det framför allt unga familjer och invandrare som drabbas eftersom de är sist in på bostadsmarknaden.
    Under förra året minskade bostadsförsäljningen med 14 procent jämfört med året dessförinnan, den största minskningen skedde under årets sista månader.
    Nedgången har därefter accelererat ytterligare visar nya siffror från detta kvartal.

Vi är i dag flera hundra tusen svenskar som på ett eller annat sätt har anledning att följa den spanska bostadsmarknaden; antingen för att vi äger en bostad i Spanien, funderar på att köpa en bostad i Spanien eller för att vi regelbundet hyr bostad i Spanien.
    Att marknaden nu står stilla betyder att priserna kommer att fortsätta ner ytterligare en tid. De flesta som vill ha en bostad väljer att avvakta. Många är oroliga för att de gjort en dålig affär.
    För oss Spaniensvenskar är dock krisen för den spanska bostadsmarknaden egentligen ett mindre problem. Ända sedan Bibelns tid har konjunkturerna gått upp år ner, sju goda år har alltid följs av en nedgång. Men i det långa loppet så är det ändå alltid de som äger land och fastigheter som är vinnarna medan spekulanter ofta förlorar allt.
    Värre är det för de hundratusentals unga spanska familjer som nu inte kan skapa ett eget hem.

Denna text har även publicerats i aprilnumret av tidningen Sydkusten.

TILLÄGG DEN 8 APRIL
I en rapport om det världsekonominiska läget från Internationella Valutafonden (IMF)  som offentliggjorts i dag den 8 april  skriver fondens experter att prisläget på den spanska  fastighetsmarknadens ligger upp mot 20 procent för högt. Därmed ställer sig även IMF till övriga experter. De närmaste året spås värdet sjunka med en femtedel mot i dag, antingen genom att inflationen gröper ur världet, eller så sker det  snabbare. Vi som följt en Spanska fastighetsmarknaden vet att  priserna redan sjunkit  och att det nu redan går att pruta runt 20 procent på de gamla priset.

Under förra året omkom 2.741 personer i trafiken i Spanien.
      Jämfört med Sverige är det en mycket hög siffra. Men ny statistik visar ändå att utveckligen nu går åt rätt väg. Dödssiffran under 2007 sjönk med 10 procent jämfört med året dessförinnan.
      Anledningen till att utveckligen nu vänt i Spanien är det poängsystem som infördes under 2006. Varje trafikförseelse kostar poäng. När poängen är slut dras körkortet in.
    Systemet som finns i flera EU-länder studeras i Sverige då det visat sig vara ett effektivt instrument.
      Ett problem i Spanien är bilparken som till stor del består av nya småbilar. Bilarna är alltså snabba men mycket lätta och oskyddade. Det är lätt att komma upp i höga hastigheter. Men en krasch i 150 med en liten Seat är betydligt farligare än en krasch i 150 med en stor Saab eller Volvo.
     Att få ner farten och få slut på idiotkörningen är alltså direkt avgörande för dödssiffrorna. Likaså har den hårdare synen på trafikonykterhet spelat en stor roll för ökad säkerhet. Från att tidigare ha haft en mycket liberal syn på alkoholkonsumtion och bilkörning har Spanien nu fått samma uppfattning som övriga västeuropa.
     Det stora problemet nu är motorcyklarna som står för en stor del av dödsolyckorna.
     Det håller onekligen på att ske en stor förändring i Spanien när det gäller synen på trafiken. De enda som inte riktigt hängt med i Spaniens utveckling inom trafiksäkerheten är nordeuropeer på tillfälligt besök i Spanien. Bland många utlandssvenskar finns fortfarande uppfattningen kvar att man kan köra berusad i Spanien.
      I ett större reportage i tidningen Sydkusten tas nu även upp att den nya spanska synen på trafiksäkerhet har den svenska modellen som förebild.
     

Foto: THOMAS GUSTAFSSON

Spanienbloggens matbild är ansluten
till en internationell bildkedja.

Spanska dagstidningar är så inriktade på politik att de brukar kallas för ”political newspapers” istället för ”newspapers” vid akademiska analyser.
        Även på nyhetsplats genomsyras de av åsikter och kampanjer. När det är val skärps dessutom politiseringen ytterligare vilket alla som följer Spanien kunde notera månaderna före valet som hölls nu den 9 mars.

Under valår punktbevakar tidningarnas politiska redaktioner allt den egna linjens partiledare gör, samtidigt som undersökande journalister försöker gräva fram skandaler om det andra partiet.
        Redaktionerna får dessutom många tips. De två stora politiska partierna, Partido Popular (PP) och Partido Socialista Oberero Español (PSOE) har till och med egna experter som på heltid ägnar sig åt att granska motståndarna. De bästa godbitarna de hittar läcker de till utvalda journalister.
        Skandalerna brukar portioneras ut i intervaller, ju närmare valet desto fler, för att skapa intryck av att det finns många lik i garderoben.

Inte ens opinionsundersökningarna hålls utanför politiseringen. Den som har följt tidigare val i Spanien vet att de flesta spanska opinionsinstitut kännetecknas av att vara genuint osäkra.
        Ju närmare valet desto mer öppet tar tidningarna ställning. Resultatet av opinionsundersökningar vinklas hårt. Värst brukar El Mundo vara.
       
Ett resultat av den spanska pressens politisering är att en stor del av allmänheten inte läser de stora dagstidningarna.
         Spaniens mest lästa dagstidning är i stället gratistidningen ”20 minutos” som har mer än 2,5 miljoner läsare per dag. Näst mest läst är sporttidningen ”Marca” med 2,4 miljoner läsare. Först på tredje plats kommer den traditionella spanska tidningen El País som har 2,2 miljoner dagliga läsare i snitt. Fyran och feman är gratistidningarna Qué! (2 milj) och Metro (1,7 milj).
        Den medvetne läsaren kan dock få ut mycket av de stora traditionella dagstidningarna ändå trots den tydliga politiserinen, speciellt av El País som är en av världens främsta kvalitetstidningar.

Politiseringen inom de spanska massmedierna gäller också radio och tv. De stora nyhetsradiokanalerna och kommersiella tv-kanalerna är antingen PP-vänliga eller PSOE-vänliga.
        Statliga TVE har alltid kontrollerats hårt av den sittande regeringen. Därför rensas redaktionerna ut vid varje regeringsskifte. Inte bara redaktionscheferna utan också nyhetsuppläsarna byts ut. Dagen efter regeringsskiftet är det nya ansikten i rutan.

Den politiserade journalistiken leder till ökat misstro mot masmedierna och deras roll.
      Politiseringen ställer också till med stora praktiska problem. Under många år har det till exempel inte varit möjligt att ordna en vanlig partiledardebatt på en spansk tv-kanal, på grund av att partierna inte har velat ställa upp i en av motståndarna kontrollerad kanal.
       
Räddningen vid debatterna inför valet i år blev till slut en kompromiss där initiativet kom utifrån. Ansvaret för de båda partiledardebatterna som hölls den 25 februari och 3 mars hamnade hos tv-akademin. De tog hand om allt praktiskt, och länkade sedan vidare sändningen till ett trettiotal tv-kananaler och mängder med radio och webbkanaler.
        På så sätt fick väljarna äntligen en möjlighet att få svar på sina frågor.
        De politiska journalisterna fick vänta med sina kampanjer till efteråt.

En annan version av denna text har även publicerats i marsnumret av tidningen Sydkusten.

Sverige har nu tackat ja till inbjudan om att delta vid sommarens stora Expo2008 i Zaragoza. Därmed deltar nu 103 länder i arrangemanget som pågår under tre månader från den 14 juni till 14 september.
    Spanienbloggen rapporterade utförligt om Expo2008 i augusti förra året då arrangemangets upplägg presenterades. Då var Sverige ett av mycket få länder som valt att stå utanför, till arrangörernas stora besvikelse.
    Men nu har alltså Sverige sagt ja till medverkan. Spaniens ambassadör i Sverige, Enrique Viguera, är mycket glad över detta:
   ”Sveriges medverkan kommer att ytterligare stärka de mycket nära och goda relationrna som redan finns mellan våra länder,” säger Enrique Viguera till Spanienbloggen.
     Temat för Expo 2008 är vatten och hållbar utveckling. Sedan Zaragoza för snart fyra år år sedan fick ansvaret för arrangemanget i hård konkurrens med grekiska Thessaloniki och italienska Trieste har förberedelserna pågått för fullt.
      Anläggningen som nu i det närmaste är klar i futuristisk stil och miljövänlig. Mycket vatten kommer att finnas. Miljontals besökare väntas komma. Programmet som presenterats på hemsidan är redan späckat. Förutom upplevelser och information för vanligt folk blir det mängder med vetenskapliga seminarium och möten för specialister om världens vattenförsörjning.
     Internationella världsutställningar har hållits i världen regelbundet ända sedan 1851. Intresset för att arrangera och delta är stort. Sedan 1928 finns därför det internationella sekretariatet BIE i Paris som ansvarar för att allt går rätt till när arrangörerna väljs ut.
    Zaragoza är Spaniens femte största stad. Tidigare har Zaragoza dock varit mest känd för att Spaniens skyddshelgon Pilar har sin katedral här. Spanienbloggens redaktör har varit i Zaragoza några gånger, jo man kan ha mycket trevligt där.
    Resan till Zaragoza underlättas nu dessutom av det nya höghastighetståget AVE som paserar Zaragoza i den nya linjen mellan Madrid och Barcelona.