Äntligen framme. Jag hade tänkt skriva igår när jag hade anlänt men slocknade av trötthet. Jag kom vid 6-tiden på eftermiddagen lokal tid och var redan då halvdöd. Men jag kämpade på för att försöka komma in i deras tider och var vaken till halv elva. Klockan var då halv åtta på morgonen i Sverige. Men nu känner jag mig helfräsch igen och skall snart ut i hettan. Och just ordet hettan är ingen överdrift, 43 grader igår och något liknande skulle hela veckan bli. Jag hann iallafall med ett restaurangbesök igår och jag vallfärdade direkt till en av mina absoluta favoritrestauranger på denna planet. Todai heter den och det är en japansk buffe som helt enkelt är fantastisk. Ifjol åt jag där säkert fem gånger(en av gångerna var jag så proppmätt att jag inte åt något på 24 timmar) och det lär bli något liknande även i år. Todai är en kedja så den finns på fler ställen bla i New York(nära Madison Square Garden) och där var det samma höga kvalité.

Jag fick två historier av en läsare(tack Tamtaram) som handlar om mig och även om de inte är riktigt sanningsenliga så är de lite roliga. Eftersom den första gör sig lite rolig på AIK:s bekostnad så säger jag det redan nu innan någon annan hinner kommentera: Jaja jag är fullt medveten att AIK vann SM-guld 1998!

 

Följande historia berättades under säsongen 1998 – en säsong där AIK hade haft omvittnat svårt att göra mål. Derbydags 1. Det var dags för årets derby på Råsunda. Hammarby-AIK, en folkfest inför fullsatta läktare och en entusiastisk publik. Hammarby hade samma eftermiddag en sista, lätt träning på när deras legendariske mittback Hasse Eskilsson kom med ett oväntat förslag: – Hör ni killar. Vi vet ju alla hur svårt AIK har haft att få in bollen i mål de senaste åren. Det här bör jag kunna fixa själv, så kan ju ni sticka till Gröne Jägaren och ta ett par bärs under tiden. Jag kommer efter matchen. En diskussion utbröt mellan spelarna och tränaren Roffe Zetterlund. Nog visste man att AIK hade haft omvittnat svårt att göra mål, men Eskil ensam? Skulle det verkligen gå vägen? Efter en stund beslöt man sig dock för att lita på sin stabile mittback. Spelarbussen avgick mot Gröne Jägaren på Götgatan, medan Eskil satte sig ensam i en taxi med destination Råsunda. På Gröne Jägaren hälldes de första ölen upp under tiden som Hammarbys Petur Marteinsson övertalade bartendern att sätta på text-TV:n. Stämningen var redan hög – men efter ett tag exploderade den när TV:n plötsligt plingade till, texten blev blå och förkunnade: Hammarby – AIK 1-0 (Mål i 34:e minuten av Eskilsson) Ett kollektivt jubel steg upp från Hammarbytruppen. Segersånger och lovprisningar av Eskil steg upp ur deras strupar i samma takt som ölen flödade ned i dem. Tiden gick, Kaj Eskelinen dansade på bardisken med Per Fahlström, samtidigt som man höll ett öga på TV:n. Man insåg att matchen nu borde lida mot sitt slut. Fler och fler Hammarbyspelare drogs nu mot TV:n i väntan på att ett slutresultat skulle förkunnas. Plötsligt plingade det till igen: Hammarby – AIK 1-1 (Mål i 88 minuten av Mjällby) En besviken suck hördes från flera håll, och en kollektiv tystnad lade sig över Gröne Jägaren. Ett par minuter senare blev texten på TV:n blå, vilket förkunnade att matchen nu var slut. -Hur kunde det bli så här? Stönade målvaktstränaren Ronnie Hellström med blicken sänkt. -Faan, sade Caesar Pacha, själv gammal AIK:are. Truppen gick, respektive raglade ut mot spelarbussen, som med en rivstart for iväg med destination Råsunda. Där hittade man Hasse Eskilsson sittandes i omklädningsrummet med huvudet begravt i händerna. Roffe Zetterlund stegade fram, satte sig bredvid Eskil med armen om hans axlar och frågade med mjuk röst: – Vad var det som hände? Eskil tittade rödgråten upp mot sina kamrater, och började med snyftande röst förklara: – Det började ju så bra…Första halvleken var jämn, men efter att jag hade nätat så tog jag över matchen och dominerade helt andra halvleken… Här tog känslorna över, och rösten blev märkbart darrig, samtidigt som tårarna steg upp i Eskils ögon… -…ända tills…tills…jag blev utvisad i 65:e minuten…

Följande historia cirkulerade efter Djurgårdsderbyt 1999 – där en okänd spelare hade dykt upp i en mittbacksposition. Hammarbyfansen bläddrade förvirrat i sina programblad innan de insåg att det var en nyklippt Hans ”Lejonkungen” Eskilsson de såg framför sig: Derbydags 2 ”Varför Eskil klippte sig” Det började närma sig 1999 års första derby mot Djurgården. Hasse Eskilsson grumsade missnöjt omkring på mittplan under träningen innan han tog mod till sig och gick fram till Roffe Zetterlund. – Hördu Roffe, sa han, jag är inte nöjd med min ytterbacksplats. Jag känner att jag kan göra mig betydligt större rättvisa som mittback faktiskt. Roffe skakade på huvudet och förklarade för Lejonkungen att han faktiskt föredrog en betydligt korthårigare person på mittbacksplatsen: – Med din hårman kommer du att skymma sikten för Lasse, så det går absolut inte. avslutade han. Nästa träning stegade en nyklippt Eskil in på träningen och fram till Roffe: – Får jag bli mittback nu då? frågade han förväntansfullt. – Du är som klippt och skuren för rollen svarade en leende Zetterlund.