Jag är tillbaka i Valencia efter en femdagars tripp med familjen som bestod av två dagar i Madrid och tre i Marrakesh, Marocko. Madrid kan jag utan och innan nu efter sex stycken besök i staden men Marrakesh var en helt ny bekantskap. Marrakesh var en total kontrast mellan gammalt och nytt, fattigt och rikt. Gamla stadskärnan Medinan var fascinerande med alla trånga gränder och hål i väggen affärer. Det fanns en hel del inslag av åsnor och vagnar vilket gjorde att man ibland fick en känsla av att vara 100-200 år tillbaka i tiden. Mopeder i massor och även en del kameler(eller dromedarer var det nog) var andra inslag i miljön. God mat och billigt. Även en hel del annorlunda maträtter som vi lät bli som exempelvis fårhuvud, kofötter och hjärna. Däremot så får man vara på sin vakt när det gäller slantarna. Många försöker snurra upp en med kryddade notor.

En kul grej under resan var att vi en kväll i folkvimlet stötte på ”Sadde”. Sadde är uppvuxen i Marrakesh men bor sedan drygt 25 år i Stockholm. Han såg oss och kom fram och presenterade sig. Han var riktigt trevlig och hade full koll på fotbollen med en egen karriär i bland annat Stureby både som spelare och tränare. Han erbjöd sig att visa oss runt i staden och vi stämde träff dagen efter. Sadde tog oss då till en genuin marockansk restaurang där vi provade det mesta från dess kök. Mycket mat blev det och vi var sedan på ett fik och prövade lite olika bakverk. Sadde hade också en fin lägenhet i staden som vi tittade till. Frågorna haglade från mig och Malin och vi fick full inblick i det marockanska samhället. Om vi hade träffat Sadde tidigare så hade taxi utgifterna blivit betydligt lägre eftersom vi informerades om att vi dittills hade betalt cirka fem gånger mer än vad brukligt var!

På kvällen blev det ännu mera mat och jag lyckades då med bedriften att skära mig i hakan av ett fiskben så blodet började rinna. Kvällen avslutades med att Sadde hjälpte mig att pruta när Williot fick en PSG(Paris Saint Germain) fotbollströja för 80 dirham(drygt 70 kronor).

I Madrid var vi bland annat på Real Madrid-Malaga. Jag har sagt det förut och jag har inte ändrat uppfattning om att Santiago Bernabeu stadion är den bästa arenan i världen(av de jag sett). Arenan har fem olika etage och vi satt på det högsta efter att bland annat ha åkt sju rulltrappor för att ta oss till våra platser. Perfekt sikt ändå mycket på grund av att läktaren är så brant. 2-0 till Real efter två mål av Christian Ronaldo som senare också blev utvisad.

Det var också i denna match som jag upptäckte vilken fantastisk spelare Guti är. Jag har inte varit så förtjust i honom förut men såg nu storheten i hans spel. Passningsspelet med sin vänsterfot, vilken blick och speluppfattning, absolut världsklass.

Pokern då? Den rullade på riktigt bra med åtta raka plus sessioner och jag var på väg mot en plusmånad men så igår så kom raset. Allt gick emot och jag slog nytt bottenrekord i förlust över en session då jag torskade 13000 euro. Surt men det måste man tåla om man ska ha detta som yrke. Men förlusten var jobbig med tanke på att jag haft en tyngre period och så sakta börjat hämta upp förlusterna. Nåja, bara att bryta ihop och komma igen!

Jag läste på Micke Norinders blogg att han skulle se en fotbollsmatch i den australiensiska ligan och att han skrev att inte ens jag gjort det. Jag måste tyvärr göra Micke lite besviken och berätta att jag sett två liga matcher i Australien, Sydney FC och Perth Glory. Sorry Micke!

På en av flygresorna så var det tidig avresa och jag satt något trött bredvid Williot som satt vid fönstret och tittade ut medans planet steg. Han kommenterade allt han såg och piskade mig med frågor. Efter ett tag sa jag till Williot att nu måste pappa vila och att han nu får vara tyst ett tag. Williot svarar då: – Men pappa, ska jag inte ens säga till om jag ser en fotbollsarena?

 Fotbollsskadade familjen!

I morgon bär det iväg på en liten minisemester. Vi flyger alla fyra till Madrid för att på torsdag fortsätta till Marrakesh i Marocko. Där stannar vi i tre dagar innan det bär iväg till Madrid igen för ytterligare en natt. Då är det meningen att vi ska se Real Madrid-Malaga på söndagskvällen. Marocko blir ett nytt land till samlingen, nummer 61. Jag skäms nästan för att berätta hur lite jag har pröjsat för denna resa. 16 flygbiljetter, 5 nätter på fyrstjärniga hotell. Alltihop gick sammanlagt på 3611 kronor!

Helgen gick som vanligt i fotbollens tecken. Fyra matcher live totalt men av helt olika karaktär. På lördagen var det Godellas 6-åringar med vilka Williot tränar med men som han inte får spela med eftersom de måste vara registrerade. Det får man vara först som 6-åring i Spanien. Matcherna med dessa 6-åringar är ruskigt kul att se. Engagemanget är otroligt och jag räknade till en publiksiffra på nästan exakt 100 personer. De spelar i en serie med 16 lag och spelar således 30 seriematcher på en säsong. Lite skillnad mot hur det är i Sverige! Williot verkligen brinner för att få börja spela dessa matcher och vi får se hur vi löser det till nästa säsong. Det ska dock mycket till för att vi inte ska återkomma till Valencia igen. Om det inte blir nästa vinter så blir det nog nästkommande i alla fall. 

Därefter var jag och Williot och såg Godellas veteranlag, de som jag tränade med i torsdags, mot okända motståndare. De ledde med 2-0 en bit in i andra när vi åkte hem.

På söndagen såg jag Valencia B-Denia i segunda B. Jag hade lirat en etta på matchen som lite extra krydda till 2,60 gånger pengarna men det sprack 8 minuter innan slutsignalen då Denia kvitterade till 1-1.

Senare på kvällen var jag, Malin och Williot och såg derbyt Valencia-Villareal. Riktigt underhållande match som Valencia vann med 4-1. Spänningen försvann dock när David Villa fick en straff med efterföljande utvisning som följd. 2-0 i arslet för Villareal och en man mindre mot Valencia på bortaplan är ingen drömsits. Jag tycker dock regeln att man kan bli utvisad och samtidigt få straff emot sig är alldeles för hård(plus avstängd i nästa match). Jag hoppas det kommer att ändras i framtiden. 

Pokern har rullat på riktigt bra de senaste dagarna och jag har haft 6 raka plussittningar. Det finns nu en liten chans att månaden kommer att sluta på ett litet plus ändå efter den bedrövliga starten. 

Hårdträningen fortsätter och jag kan nöjd se tillbaka på en vecka med 6 pass. Det behövs dock när luncherna ser ut som idag. Vi var med Jocke, Sara och Jesper(äldsta sonen) Björklund på den nya favoritrestaurangen Fuji och åt så det heter duga. Livskvalité att få sitta mitt på dagen och äta gott i över två timmar i sällskap med människor som man stortrivs med!

Förra veckan så var det ju lite ”motflyt” med diverse saker. Denna vecka har varit betydligt trevligare. Nu menar jag givetvis min lilla värld och inte den stora där Haiti jordbävningen stått i fokus.

Förkylningen är äntligen borta och hårdträningen har kört igång igen. Konditionen ska förbättras med lite mer intervaller istället för att bara ”långlöpa”. Jag gjorde också mitt första pass med Godellas veteranlag i veckan. De tränar en gång i veckan och spelar seriematcher på helgerna. Man måste vara över 30 år. Standarden var riktigt bra på spelarna. Inga kulmagar och alla var bra bollspelare. Kuriosa var att den spelande tränaren var ruskigt lik den gamle storspelaren och förmodligen den bästa straff-filmaren genom tiderna Hristo Stoichkov.

Att vinna internmatcher på träningar är oerhört viktigt och det är inget som ändras bara för att man passerat 40. Den som tror det har väldigt fel! Segersötman sitter i hela veckan och det är därför med stor stolthet som jag kan berätta att det blev seger i överlägsen stil på träningen. Ja, jag ska inte försöka spela blyg utan jag kan också berätta att jag blev målskytt förutom att jag höll rent från min mittbacksposition. Jag kan dock besviket konstatera att telefonen märkligt nog varit helt tyst sedan i torsdagskväll. Obegripligt. Vad fan sysslar Hammarbys nya tränare Micke Borgkvist med? Ring!!!

Jag hade en oerhört skön pokersittning häromdagen då jag mötte en engelsman headsup. Vi spelade 5/10 euro och jag hade lyckats komma upp i 3000. Han var då på riktigt tilt. Han verkligen jagade på ett överaggressivt sätt för att vinna tillbaka. Jag fick då QQ och höjde till 20. Han reraisade ur position till 75. Jag reraisade till 225 och han gick då all-in blixtsnabbt med sina 1000. Jag synade så klart och han visade K2 i spader. Min pokersvacka gjorde sig påmind då en kung givetvis kom på river och jag var nere på 2000. Ett par potter senare limpar jag med AK och han höjer som vanligt till 50. Jag synar bara och floppen kommer AA9. Jag kommer inte ihåg satsningsdetaljerna sedan men han hade i alla fall 99 och jag var nere på noll. Sedan förlorar jag två inköp till och jag är back 3000 euro på kanske en kvart från att ha varit det samma plus om mina QQ hade stått.

Då var det riktigt uppförsbacke och hans tiltspel var nu som bortblåst och han spelade nu mer kontrollerat. Han fortsatte dock att spela och fem timmar senare hade jag vänt på steken och kunde mycket belåtet konstatera att jag var 5000 euro plus då det var dags att hämta barnen på skolan(jag var 6500 plus som mest). Jag är fortfarande lite back för månaden januari men det var en oerhört skön vändning och bra för ett sargat självförtroende efter en sämre pokerperiod.

Vädret har också vänt. Träning i kortbyxor och 16 plusgrader klockan 10 på kvällen. Igår strålande sol och 20 plus. Kortärmat och folk myser på uteserveringarna. Vi hittade också en ny favoritrestaurang igår. En japansk som heter Fuji. Vi lunchade där och det var en buffé men med skillnaden att man satt vid bordet hela tiden och blev serverad. Det var en meny med 30 rätter att välja mellan och maten var utsökt. Råvarorna var av absolut högsta klass och priset var hutlöst lågt. 22 euro totalt för två personer och då frossade vi i sushi, lax, bläckfisk, räkor, filé, hamachi(sorts japansk fisk) med mera. Det lär bli ett antal besök där innan det är dags för att återvända till Nacka och Sverige.

Sportsbettingen har också varit godkänd, då jag gjorde rätt stora spel på Barcelona och Atletico Madrid(med handikapp) i veckan i spanska cupen. Dock missade jag på Valencia som tappade en säker 2-0 ledning borta mot ett skadedrabbat Deportivo La Coruna efter katastrofalt försvarsspel av herrar Marchena, David Navarro och Miguel. Zigic imponerade emellertid igen då han fick chansen från start med två nickmål. Min favorit David Silva gjorde för en gångs skull en riktigt blek insats. Jag hoppas och tror på en förbättring imorgon(söndag) kväll då vi sitter bänkade på Mestalla för att se derbyt mot Villareal. Amunt Valencia!

Det finns bättre veckor och det finns sämre veckor. Veckan som gick går absolut in i kategorin sämre. Fast allt är ju relativt och blir det inte värre än så här någon vecka då och då så är det ju nästan straffbart att bara yppa misströstan. Nåväl, pokern har varit bedrövlig. Jag kan inte vinna en slantsingling och val av motståndare har heller inte varit så disciplinerat som sig bör. Det blir dock lätt så när man inte får något spel på heads up borden och man ledsnar på att sitta inaktiv. Redan nu står det nästan klart att det kommer att bli en minusmånad och därmed första gången med två raka minusmånader. I sådana här svackor brukar jag spela lite mindre och ta några dagars paus. Dels för att rensa hjärnan och dels för att få tillbaka lite självförtroende samt spellust. Samtidigt kanske läser jag lite pokerlitteratur för att få lite nya impulser. Skärpning behövs hur som helst annars får jag snart göra en ”Glenn Hysén”!

 Vädret! Jag vet att det är svinkallt hemma i Sverige men även här har vi fått känna av kylan. Snö har väl aldrig setts här i Valencia men en morgon i veckan var det snö på bilarna. Snö är det nu också på bergtopparna som man kan se väster om Valencia, vackert men inget som jag vill ha in hit till staden. Det var för övrigt inställda matcher i spanska fotbollen i helgen på grund av snö. Inte så ofta det händer. Jag såg på väderrapporterna att i spanska inlandet var det minus 12 grader som kallast på nätterna. Här i Valencia är dock vädret betydligt mildare och som sämst några plusgrader på nätterna. På dagarna är det just nu 10-15 grader. Det som skiljer sig från Sverige här i kalla tider är att husen här i Spanien är mer byggda för att stänga värmen ute än att hindra kylan från att tränga in.

Förkylningen vill inte släppa och träningen har fått ligga helt nere. Jag ska dock försöka mig på lite styrketräning senare i dag.

Fotboll har det varit mycket av i sedvanlig bemärkelse. Igår var det dubbla matcher med Levante som är andra laget i Valencia. Först såg vi Levantes damlag mot Espanyol. I Espanyol debuterade svenska landslagsspelaren Lollo Fors. Espanyol vann med 3-0 men konstigt nog fick Lollo bara spela 5 minuter. Men på dessa 5 minuter hann hon visa klass och bör vara lagets dominerande spelare fortsättningsvis.

Några timmar senare såg jag och Williot Levante vinna mot Real Unión med 1-0 i Liga Adelante(andra divisionen). Det var fjärde gången jag såg Levante och fjärde vinsten. Precis som när vi såg Murcia så fick vi biljetter gratis av en vänlig okänd herre vid biljettkassan. Så där sparde jag in 40 euro. Det kan vara bra när pokern går som den går!

I onsdags var jag med Jocke Björklund och Martin från Göteborg på Valencia-Deportivo La Coruna i spanska cupen. En säker seger trodde jag och jag hade också slängt in en del polletter på Valenciaseger. Jag hade läst på bra om Deportivo och visste att de hade många spelare borta samtidigt som Valencia ser stabila ut. Nä, allt gick emot. Valencia fick ett mål mycket tveksamt bortdömt tidigt i matchen och sen var knappt en spelare att känna igen. David Silva kom in efter att ha varit skadad fem veckor och reducerade men man fick ändå stryk med 1-2 och ett tufft utgångsläge inför returen nu i veckan. Valencia vann sedan i ligan igår borta mot Xerez med 3-1 och har därmed tagit mest poäng av alla lag på bortaplan.

Lite mer flyt i bettingen hade jag igår i den osannolika matchen mellan Angola och Mali. Jag hade gjort ett mindre spel på kryss. Nu vet väl de flesta hur det gick, 4-0 till Angola med 12 minuter kvar blev 4-4. Jag fick också från tv bilderna se en besviken förbundskapten för Angola som var en gammal tränare till mig, nämligen Manuel Jose från tiden i Sporting(vi hade totalt tre olika tränare under den säsongen 88/89).

Sergio Canales, kom ihåg det namnet. Han kommer ni nämligen få höra mer av i framtiden. Han är 18 år och gjorde båda målen för Racing Santander i deras segermatch borta mot Sevilla. Och inte vilka mål som helst utan två riktiga klassmål. En lobb när han var fri med målvakten och vid nästa friläge rundade han målvakten och gjorde en ”Henke Larsson a la Bulgarien 94”.

Slutligen en liten ”festlig” historia. Sunderland var på träningsläger i Marbella för länge, länge sedan. De hade då en frikväll och de hamnade på en pub. På puben fick man olika priser vid intagande av drycken Guinness. Om man drack två pints Guinness fick man en nyckelknippa. Vid tre pints förtärande var priset typ en kortlek, osv. Efter fem pints Guinness fick man en stor Guinnesshatt. När kvällen var slut fick de hjälpa gamle skyttekungen Niall Quinn hem till hotellet, eller rättare sagt bära. Men då satt det också fem hattar på hans huvud!

Året har börjat med en förkylning vilket inte på långa vägar gör mig sängliggande men det stör min tänkta hårdträning. Jag hade börjat köra en del intervallträning men nu får det ligga i träda några dagar. 

Pokern har tyvärr fortsatt negativt under 2010. Eller rättare sagt den började bra men så spelade jag för fjärde gången mot en amerikan och det blev storstryk som det hade blivit vid samtliga tidigare tillfällen. Det kan ju låta märkligt att jag spelar mot honom igen efter idel förluster men jag tycker han har stora svagheter i sitt spel men jag tycks ändå inte kunna vinna mot honom. Att jag tycker att han har mest tur i världen kommer kanske inte som någon överraskning.

Imorgon blir det livefotboll med Valencia igen då de möter Deportivo La Coruna i spanska cupen. I lördags var vi också på Mestalla och såg när Valencia vann med 1-0 mot Espanyol. Det var en rätt dålig insats från Valencias sida men två meters mannen Zigic kom in och nickade in segermålet på övertid. Om det var någon man tyckte förtjänade framgång så var det just Zigic. Han har knappt fått spela något alls men nästan alltid när han spelar så presterar han och han har ändå inte gnällt något. Förra året blev han utlånad till Racing Santander och målade då i var och varannan match. Han kan se lite klumpig ut som de flesta riktigt långa spelare gör men han är en mycket duktig spelare. Problemet för Zigic är att David Villa är ingen spelare man direkt petar och Valencia spelar normalt bara med en central anfallare.

Jag vill idag också passa på att gratulera Glenn Strömberg som dagen till ära fyller 50 år! Stort GRATTIS!!! Ett minne jag har av Glenn är när jag spelade i U-21 landslaget och vi reste tillsammans med A-landslaget till Tbilisi och dåvarande Sovjetunionen(idag Georgien). Vi flög via Moskva och den flygplatsen är av modell större och det var en minst sagt lång promenad mellan gaterna. Förmodligen visste Glenn det för han hade ett riktigt tungt handbagage och bad Johnny bära det medans han skulle göra ett snabbt ärende. Johnny Ekström som var en snäll kille gnydde lite men bar det ändå. Grejen var bara den att Glenn inte alls skulle göra något ärende utan han gick 10 meter småvisslandes bakom Johnny hela vägen tills vi var framme vid gaten. En svettig Johnny märkte ingenting och vi junisar i U-21 landslaget tyckte det var vansinnigt roligt.

Nu måste jag avsluta för det är dags att än en gång besöka vår favoritrestaurang: La Casa Bjorklund!

Jag vill börja med att önska alla läsare och vänner ett gott nytt år. Pokermässigt så avslutades året riktigt dåligt med en minus 4 månad, min näst sämsta någonsin. Jag hade två minusmånader under 2009 men faktum är att tiden från maj och till årsskiftet var bedrövligt. Jag gick under dessa åtta månader till och med marginellt minus. Årets fyra första månader var dock lysande med april som rekord månad. Det blir tuffare och tuffare att lyckas vara en vinnande spelare. Jag har visserligen spelat mindre i tid räknat men trenden är nedåtgående från mitt toppår 2006 med mindre och mindre vinster totalt sett på årsbasis. Jag är dock nöjd så länge jag lyckas livnära mig på pokern och det har jag i alla fall gjort i drygt 5 år. Jag hade dessutom ett prövoår innan dess så i statistiken har jag sex plus år av sex möjliga. Minusmånader var länge något som inte fanns i min pokerkarriär men nu är jag uppe i fem stycken. Plusmånaderna är 53 stycken sedan jag började föra statistik men de är oftast av mindre storlek numera. Jag är givetvis både stolt och glad över statistiken så här långt i pokerlivet men ska villigt erkänna att enkla vinstmånader är ett minne blott. Det är betydligt tuffare nu men jag hoppas kunna fortsätta vara en vinnande spelare i längden. Det kommer inte bli enkelt och en sak är helt säkert att det kommer att krävas än mer av mig själv för att lyckas.

December månad var som sagt bedrövlig men faktum var att största delen av förlusten kom under två dagar då allt gick emot. Jag var då bland annat all-in 11 gånger preflop i så kallade slantsinglingar i stora potter och torskade 10. Det är givetvis inget direkt anmärkningsvärt men ändå känns det surt när det väl händer.

Jul och nyår har varit riktigt trevligt och vi har varit hos familjen Björklund mest hela tiden. I går på nyår avnjöts gåslever, oxfilé, ostbricka och citronkaka. Jag och Malin vars kokkonster inte står i samma kategori som Sara och Joakim fick ansvaret för att göra middagen för alla barn hemma hos oss först. Som sagt riktigt trevligt har det varit och många sköna fotbollsstories har jag fått höra från pappa Björklund från Öster tiden varav ett par från matcher mot Hammarby. Öster som på den tiden var ett av Sveriges absoluta topplag fick för ovanlighetens skull storstryk av just Hammarby med 6-0 på Söderstadion(1976). Öster var helt utspelade och det var inga glada spelare som efter slutsignalen begav sig till omklädningsrummet. En ung spelare i Öster vid namn Jonny Gustafsson hade dock fått hoppa in sista kvarten och sade lite förnöjsamt högt till de övriga: -Jaa! Jag har i alla fall spelat 0-0 mot Hammarby på Söderstadion. Då kokade det för de övriga spelarna och skyttekungen Lill-Damma Mattson slängde sig över junisen och tog stryptag på honom!

Kalle Björklund nämnde också att tempot nog inte var så högt på den tiden för Matte Werner i Hammarby hade dämpat en boll och sedan suttit sig på bollen och vilat. Stort artisteri! Jag minns själv att Uffe Eriksson en gång skulle slå ett inlägg men innan han slog inlägget så rundade han hörnflaggan. Putte Ramberg gjorde också en skön sak då bollen låg på den egna mållinjen och Putte hann stoppa den. En motståndare kom då emot Putte och alla förväntade sig att han skulle illa kvickt rensa bort bollen. Men så tänkte inte Putte utan han tunnlade istället motspelaren på egen mållinje och drev upp bollen.

Kalle berättade också en incident på Värendsvallen då en Hammarbysupporter ropade till Thomas Ravelli när han gick in mot spelargången efter uppvärmning. Fånga den här Thomas ropade supportern och Thomas såg något grönt kommande farande i luften och fångade den rent instinktivt. Saken var bara den att det var en kaktus och matchen fick skjutas upp en tio minuter medans någon läkare fick dra ut en jäkla massa taggar ur Ravellis händer!

Jag pratade med lite vänner i Östersund i dagarna. Det var då -25 grader där samtidigt som det var +24 här i Valencia. Således 49 graders skillnad!

Slutligen vill jag åter påpeka till alla er som hört av sig till mig angående den VIP-klubb som jag ämnar starta att jag fortfarande väntar på att Unibet ska få klart med alla detaljer. Det går lite sakta men jag ligger på och jag hör av mig direkt när jag fått allt klart. Ni som inte anmält er kan fortfarande göra det på min mailadress: hans.eskilsson@hotmail.com