Jag är nu på plats i Barcelona och bor på ett mycket fint hotel på promenadavstånd från casinot. Turneringen börjar idag tisdag men dag ett är uppdelad på på två dagar och jag spelar först på onsdag. Det är åttonde gången som jag är i Barcelona så jag kan staden rätt bra nu men det infinner sig ändå en speciell känsla eftersom jag gillar staden skarpt. Tyvärr hade jag dålig tajming med fotbollen den här gången. Barcelona spelar mot Inter på onsdagskvällen när jag går in i turneringen och så spelar de hemma mot Atletic Bilbao på söndag när jag åker hem. Jag har visserligen sett dem på Nou Camp några gånger så jag grinar inte allt för mycket men det är aldrig fel med toppfotboll.

En sak som inte så många vet om är att jag var på gång till Espanhol, som är det andra laget i Barcelona, 1989. Jag var här och tränade med laget i fyra dagar och gjorde tester. Ett pass stod jag och sköt på Thomas N’Kono i nästan en timme. N’Kono var för er som inte minns målvakten från Kamerun som var en av de absolut bästa målvakterna i världen på 80-talet. Han stod alltid i långa svarta byxor hur varmt det än var. Jag minns också att apparaten som skulle mäta muskelstyrka för låren gick i tusen bitar när jag tog i för kung och fosterland. Rubriken dagen efter i Spaniens största fotbollstidning Marca löd: ”Eskilsson forte como un touro” översatt Eskilsson stark som en tjur. Sköna minnen.

Jag har i helgen som gått stått i mål i fyrans tv-lag i Tierp. Anledningen varför jag stod i mål var att jag röntgade min stortå på fredagen och fick beskedet att den är bruten. Så det dröjer nu ett tag innan jag kan sparka på en boll. Springa och hoppa funkar hyfsat dock redan nu. Matchen slutade 5-3 till oss. Det som var anmärkningsvärt var att gänget såg ut som ett gammalt krigsläger efter matchen. Olle Sarri-utslagen tand, gladiator Izor-näsbrott, Patrick Ekwall-bristing vaden, Andreas Yngvesson- befarat brott i fotleden, Nicola Perelli- sprucket ögonbyn. Om min egen målvaktsinsats kan man väl kort konstatera att jag blandade friskt.

Tidigare i veckan fick jag ett bevis på att jag lever i en väldigt jämställd familj. Grabbarna hade hittat ett fotbollsspel i källaren(som jag fått av Aftonbladet på sjuksängen när jag bröt benet 2000) och satt och spelade i hallen. Jag hör äldsta sex-åringen Wimmo, som egentligen inte är så intresserad av fotboll till skillnad från tre-åringen Williot, nämna Zlatan ett par gånger under spelets gång. Det är Sverige mot Danmark. Helt plötsligt hör jag Wimmo vråla: Och det är måååål av Hanna Ljungberg!!!

Tillbaka till pokern. Jag börjar som sagt på onsdag och spelet börjar först 17.00. Om jag är kvar i turneringen efter första dagens slut så det nästan morgon. Men min ambition är att jag ska hinna rapportera hur det gått innan jag går och lägger mig.