Efter att jag hade blivit utslagen ur huvudtävlingen prövade jag lyckan i två sidoevent. Den första var en rebuy turnering i Omaha med 54 spelare och jag åkte ut som 22 när jag var all-in preflopp med AAK3 enkelsuited mot T554 och floppen kom J98. Runner runner stege med 76 eller en femma var enda hotet som var kvar och det var också vad som hände med en 5 på turn. 2050 euro fattigare och nytt fösök i en Texas NL 1100 euro turnering med 82 spelare. Allt flöt på bra tills jag förlorade en all-in preflopp mot irländaren Liam Floyd med AK mot TT. Då blev jag shortstackad men kom dock tillbaka till nästan snittstack. Men när det var 18 spelare kvar kom dock nådastöten när mina 66 i sen position åkte ut mot SB:s JJ. Alla marker in preflopp och ingen hjälp. Således blev jag utan prispengar.

På lördagen bestämde jag mig för att dra in det 53:de landet i min ”besökta länder lista”. Jag tog tåget upp till Belfast och Nordirland. Det kan ju diskuteras om Nordirland ska räknas som ett eget land eftersom det tillhör Storbritannien men de har egna sedlar och ett eget landslag så jag går efter UEFA:s uppfattning. Det blev som i Budapest en buss tour och långa promenader. Jag fick bland annat veta att Titanic byggdes i Belfast. Jag såg också en stor reklamskylt vid Odyses Arena(med resevation för felstavat) att det skulle vara en tennisturnering där februari 2008 med Borg, McEnroe, Leconte, Järryd och flera andra. Bara fyra namngivna spelare. Visserligen bara en bild på Borg och McEnroe men ändå smickrande och stort för Järryd att vara uppräknad i det sällskapet.

Jag måste också berätta om att jag var inblandad i en rätt dramatisk ”incident” när jag tog bussen till tågstationen i Dublin för vidare färd till Belfast. Det hela började med att jag väntade på buss nummer sju. Men buss nummer 45 kommer före så jag vinkar till buss nummer sju att stanna. Men den kör bara förbi och jag hoppar då på buss 45 och förklarar det inträffade. Här bemöts jag av ett riktigt dåligt mottagande av busschaffören som bara säger att han kör den här bussen och för att tala klarspråk inte kan bry sig mindre. Jag bara tittar på honom och säger att det var en trevlig attityd du har. Jag går upp på övre våningen i dubbeldäckaren och ser kort därefter hur en äldre dam vinkar in bussen. Det står dock en bil på busshållsplatsen så busschaffören väljer att passera bilen och stanna efter densamma. Han släpper snabbt av en passagerare och kör vidare. Den gamla damen som inte kan gå så snabbt vinkar förtvivlat till busschaffören men han bryr sig inte. Det var helt uppenbart att det inte var något misstag utan helt enkelt av rent jävelskap. Jag är normalt väldigt lugn av mig men jag reagerar starkt på vissa saker och en av de saker som jag blir heligt förbannande på är när man är elak mot äldre försvarslösa människor. Jag rusar därför nerför trappan till chaffören och ropar att såg du inte damen och ber honom stanna bussen. Han nonchalerar mig totalt och fortsätter köra trots mina upprepade protester. Det enda som han säger är: Sit down! Jag går upp igen på övre våningen och funderar på det inträffade samtidigt som jag är väldigt besviken på övriga passagerares passivitet och ointresse att sätta press på en busschafför som beter sig så bedrövligt. När bussen är framme vid slutstationen på O’Connelly street i Dublins centrum så ifrågasätter jag honom och undrar hur det kommer sig att man kan vara så elak mot en gammal dam. Det enda svar han ger är två gånger om: Piss off!! Nu blir jag om möjligt ännu mer upprörd över vilken bedrövlig människa han är. Jag känner att jag måste göra någon sorts markering som får honom att bli förnärmad.

Jag tar därför tag honom i öronsnibben och drar till och säger åt honom vilken ynklig människa han är. Mannen som är i 50-årsåldern tänder nu till på alla cylindrar och säger att han ska anmäla mig för polisen och att han har allt på video. Han trycker på en knapp till någon sorts radio eller larm men ingenting händer. Jag går lugnt därifrån och berättar det inträffande för en annan busschafför som uppmanar mig att anmäla honom för en av företagets trafikövervakare. Jag söker därefter upp en sådan och berättar om det inträffade. Jag fick starka sympatier och han lovade ta tag i det hela. Vad som därefter hände vet jag ej men det känns ändå rätt att ha markerat och reagerat och inte låtit denna händelse bara passera.