Tillbaka på hemmaplan igen efter alla resor. Det har varit rätt hektiskt och det känns skönt att vara hemma igen. Pokern får lida lite nu under förberedelserna inför julen. Det blir lite speltid nu när mycket ska planeras och inhandlas. Nästa pokersväng blir till Bahamas den 5 januari.

 

På vägen hem från Prag tog jag och Micke Norinder en taxi till flygplatsen från hotellet. Halvvägs in i resan börjar taxichaffören beklaga sig över huvudvärk. Han hade visst druckit en flaska Jack Daniels och 7-8 öl fram till tretiden på morgonen. Jag tittade på klockan som förtäljde att den var halv elva på förmiddagen. Det kändes sådär……….

 

Micke Norinder förresten, han gjorde en storstilad insats i Prag och slutade åtta. Han var dock väldigt besviken över placeringen direkt när han hade åkt ut eftersom han var chipleader inför finalbordet. Det kan man ju förstå eftersom det är sådana enorma skillnader i pengasummor mellan placeringarna men med lite perspektiv på det hela så måste han vara mycket nöjd och stolt över sin insats.

 

Jag har alltid gillat ishockey. Min största merit är att jag i min barndom spelade center i första kedjan i ÖIK(Östersunds ishockey klubb) med Uffe Dahlén vid min sida. Jag la dock av redan som tio-åring eftersom det började krocka med fotbollen. Nu har det på senaste tiden pågått  diskussioner i media om slagsmålen inom ishockeyn. Det är en sak som alltid förvånat mig och som jag fortfarande inte fått något bra svar på är varför det ska vara ok att slåss i hockeyn. Varför ska inte spelarna kunna ha samma disciplin där än som i till exempel fotbollen och handbollen som också är tuffa idrotter med mycket närkamper. Jag hittar inga förnuftiga argument för det! Om någon av mina läsare har ett bra argument, släng gärna in en kommentar till mig om det!!