Ojojoj vilken tung pokermånad. Allt går emot mig just nu. Det råder inget tvivel om att det blir en minusmånad, min andra i karriären. 33-1 blir 33-2. Dessa siffror är givetvis bra men det känns ändå riktigt trist att förlora. Jag är ju fullt medveten om att det är oundvikligt att förlora ibland och att man måste ha psyke att ta en förlust på rätt sätt om man ska ha poker som yrke. Men det är ändå jävligt trist att förlora. Hata förlora instinkten sitter djupt rotad i mig.

 

Men som sagt det mesta i pokern verkar gå emot mig för tillfället. Några gnällexempel:

Jag har 44 i heads up och höjer preflop. Motståndaren som i mina ögon är överaggressiv reraisar i vanlig ordning och jag synar. Floppen kommer 235. Han betar och jag synar. Turn A och han checkar. Jag betar min stege och han går all-in. Det finns ingen trefärg ute och han är som sagt överaggressiv och gjort detta spel förut med kort långtifrån nötterna. Jag synar såklart och han sitter med 64 suited. Han reraisar alltså preflop och ur position med 64.

På river kommer en 4 liksom bara för att förstärka hur osannolikt det var att han skulle sitta med just 64. Senare samma kille, han höjer som vanligt och jag reraisar med 99. Floppen kommer 9KQ. Behöver jag säga att han satt med JT och att bordet inte parade sig. Därefter fick jag min bästa hand på tre timmar, KK. Då sitter han med AA och pengarna åkte in redan före floppen. Så där har det sätt ut ungefär den här månaden. Osannolika händer i massor!!

 

Jag har också fyllt år i veckan. 42 år är jag numera. Malin och jag gick om varandra i inköp av mat och tårta denna dag. Vi handlade dubbelt på varsitt håll. Det roliga var att vi handlade exakt samma saker, prinsesstårta och räkmackor. Dessutom hade Malin köpt ljus till tårtan. Snäll som hon är så stod det 41 på tårtan!!

 

Jag har kommit igång riktigt bra med träningen igen efter allt resande som stört den regelbundna träningen. Jag har löpt och styrketränat 5 ggr i veckan senaste två veckorna och känner mig mycket nöjd med den bedriften.

 

Jag tränar bland annat för att undvika vara den drabbade i följande historia som är sann från division fyra Jämtland: Det var en fotbollsspelare som hade sett sina bästa dagar och som man med bästa vilja inte kunde kalla vältränad. Han befann sig ständigt i offsideposition och blev ideligen avvinkad. Till slut ruttnade han och skrek ut till linjemannen. – Nu får du för fan ge dig, inte en chans att jag var offside! Linjemannen svarade lugnt: – Du var inte offside men din mage var det!!!