Det rullar på bra nu. Nätpokern fortsätter med vinstsessioner, sportspelen sitter, klar hos tandläkaren för den här gången och kroppen känns stark efter mycket träning och bra kost. Utöver detta har jag EPT i Warszawa att se framemot. Jag åker på måndag och börjar spela på tisdag. Förutom att det ska bli kul att spela så ser jag även framemot att upptäcka Warszawa som jag aldrig tidigare har besökt. Ni vet vid det här laget att jag älskar att resa och att jag har koll på mina resor. Detta blir mitt fjärde besök i Polen.

 

Jag berättade tidigare om att min äldsta son Wimmo (6 år) började spela schack i höstas. Några veckor senare åkte jag till EPT:n i Dublin och åt då lunch med pokerspelaren Johan Storåkers som var(är) en mycket duktig schackspelare. Jag berättade då för Johan att min son hade börjat med schack för några veckor sedan och att han precis hade börjat på en schackskola. Jag berättade också att det tog mig åtta år innan jag vann mot min morfar för första gången. Johan säger då följande till mig: – Jag ger det max ett år innan han har slagit dig. Jag svarar: – Vad säger du nu, inte en chans. Han är ju sex år. Aldrig. Johan svarar lugnt: – Ett år.

 

Tre veckor senare fick jag stryk för första gången.

 

Jag har nu förlorat totalt tre gånger mot Wimmo. Jag vinner fortfarande oftast men om vi skulle spela med klocka så tror jag det är fördel Wimmo.

 

Jag måste dock försvara mig mot förlusterna genom att tillägga att Wimmo inte är någon ”standard” sexåring. Med risk att bli tagen för en ”skrytfarsa” så ska jag  berätta några saker om honom som fascinerat och förvånat mig stort. Jag antar att många kommer tro att jag hittar på eller överdriver men detta är helt sant. När han var 18 månader kunde han alfabetet (han kunde ju knappt prata då så han ljudade det), när han var två år så läste han helt flytande. Han stavade vid samma ålder även helt felfritt( tex. ck och dubbla tt var inga problem). När han var tre år löste han korsord för tolvåringar.

 

När han var två år åkte han tunnelbana från Mariatorget och  Farsta strand fram och tillbaka för första gången. När han kom hem kunde han rabbla upp alla tunnelbanestationer i rätt ordning på den sträckan.

 

Han hade en sångbok på 200 sidor som han ofta tittade i. Jag gjorde då en test och frågade honom vilken sida ekorren satt i granen var på. Sidan 72 sa han direkt och det stämde mycket riktigt.

 

Han hade tre cd skivor i bilen med trettio låtar på vardera skiva. Då kunde jag välja en skiva och spela en låt i en sekund och han kunde då direkt säga vilket nummer det var på den låten på skivan.

 

När han var 4 år åkte vi på en kryssning till Riga och på båten hade de en tävling liknande ”vem vill bli miljonär”. Wimmo älskar ju frågesport så vi satte oss i publiken som bestod av ett par hundra vuxna. Det var en tävlande på scenen och tio frågor med ökad svårighetsgrad. Den tävlande kunde ta hjälp av publiken. Den åttonde frågan löd: Vilken land har samma flagga som Monaco? Wimmo sa direkt innan alternativen kom upp att det var Indonesien. Den tävlande kunde inte och ingen av de vuxna i publiken. Så Wimmo fick hjälpa till.

Sen kom den tionde frågan som var finalfrågan: Vad heter huvudstaden i Uzbekistan? Återigen innan alternativen kom upp sa Wimmo att det är Tasjkent. Den tävlande kunde inte men hennes man sa att jag tror det är Baku. Wimmo fick återigen hjälpa till och den tävlande vann högsta priset som var en lyxkryssning!!!  Tack vare en fyraåring!!

 

Så kanske behöver jag inte skämmas alltför mycket över att fått stryk av en sexåring ändå!