Jag är tillbaka i Sverige igen och vilken kontrast vädermässigt från San Remo och Italien. Jag längtar inte lite tillbaka. San Remo var riktigt mysigt och jag ser redan framemot nästa år.

Jag hade kunnat vara tillbaka i området redan till helgen eftersom EPT finalen i Monte Carlo går av stapeln då men jag har valt att avstå den turneringen i år pga skatten. Nästa liveturnering för min del blir SM i Tallinn om två veckor.

 

 

 

Jag är som ett självspelande piano för tillfället när det gäller pokern. Jag har fortfarande bara två minusdagar sedan den 25 januari. Visserligen spelade jag ingen nätpoker under EPT i San Remo eftersom internet uppkopplingen inte var pålitlig. Eller det är en sanning med modifikation. Jag loggade in mig en gång för att testa hur pålitligt det var och gick därför in på en lägre nivå än normalt. Heads up som vanligt och första handen får jag A6. Motståndaren höjer 3 ggr big blind och jag synar. Floppen kommer A62. Jag checkraisar och opponenten går all-in. Syn såklart och han visar A2. Min hand står och motståndaren lämnar bordet. Detta var den enda handen jag spelade online under resan, inte så svårt att vinna med sådana händer.

Senare när jag var hemma igen så var jag med om att  brädan var ess till tio i ruter. Det är första gången jag varit med om en royal flush på bordet. Om du lägger dig då kan man konstatera att du har lite kvar att lära!!!

 

 

 

En spelare som hade lång väg kvar till pokerframgång gjorde följande spel mot mig i ett heads-up spel. Jag hade AT. Brädan var AAK3K. Motståndaren har betat alla brädor och gör så även på river. Jag ställer honom då all-in och han synar. Jag hinner tänka att det troligen är en split. Döm om min förvåning när jag ser att han har 22. Gissa om jag alltid letade efter honom först när jag skulle spela!!!!

 

 

 

Jag spelade kortspelet Bismarck, som jag för övrigt gillar starkt, mot Pelle Högbom och hans far vid poolen i San Remo. Jag hade inte tänkt nämna detta men de bönade och bad mig på sina bara knän om att skriva om det i bloggen. Result: Tre matcher och far och son Högbom fick dela på silver och brons plats vid alla tillfällena. Pelle fick då chansen på kluns om kvitt eller dubbelt på pris summan. Resultat: 3-0 (jag står som hemmalag). Pelle sågs för övrigt senare ståendes naken i en öltunna, vad det nu ska betyda???

 

 

 

Allsvenskan har kört i gång och jag kan glädjas över att Hammarby leder efter två omgångar.

Även EM börjar närma sig och man kan inte med bästa vilja säga att det ser så bra ut för Sverige för tillfället. Nästan hela laget är ju antingen skadade, ur form eller petade. Det ser minst sagt oroande ut. En sak som jag förvånas över i massmedia är att inte Max von Scleebrügge nämns ens i truppen längre. Trots att även Erik Edman nu är borta.

Jag gillar Lars Lagerbäck, framförallt för att han inte verkar påverkas av vad media/opinionen tycker och tänker. Han kör med Anders Svensson fast 99% av folket ville ha Kim Källström.

(jag gillar båda men om jag måste välja blir det Kim) Lagerbäck tycker att Kim har defensiva brister och att han därför får stå tillbaka ibland beroende på match och motstånd. Men även om jag gillar Lagerbäck så tycker jag att det var ofattbart att han lämnade Schleebrügge utanför VM-truppen 2006. Jag hade sett Max under flera år och tycker han var klart bästa spelaren i allsvenskan, i alla fall försvarsmässigt. Om man jämför honom med de övriga backarna i truppen 2006 så kan ingen av dessa mäta sig med honom när det gäller snabbhet, skott, huvudspel(möjligen Petter Hansson), offensivlusta, orädd, offensiva fasta. Dessutom är han vänsterfotad och kan spela både mittback och vänsterback. Nu har jag inte sett honom spela på senaste tiden men vet att han nu är skadefri och har en tröja i Bröndby. Om han inte har tappat oändligt mycket de sista två åren så är han i min värld helt given i startelvan mot Grekland.

Och innan någon börjar gapa om att jag tycker så bara för att han spelade i Hammarby så bryr jag mig inte ett dugg om sådana oväsentligheter.

 

 

 

Annars kan jag nämna en annan spelare som jag tycker var bra mycket bättre än vad som kan speglas i antal landskamper och som inte har något med Hammarby att göra. Bernt Ljung i AIK och Brage var i mina ögon Sveriges bästa målvakt på 80-talet men fick ändå stå tillbaka för Thomas Ravelli. Inget ont om Ravelli som också var riktigt bra men Bernt Ljung var ännu bättre. En annan spelare som är bland det bästa jag sett men som fick en alldeles för kort karriär är Dan Sahlin. Jag tror att folk aldrig riktigt hann förstå hur bra han var. Han hade nästan allt. Han var ju 28 år när han bestämde sig för att satsa på fotbollen. Om han hade bestämt sig tidigare så hade han ansetts som en av Sveriges tio bästa spelare genom tiderna, så bra var han. Torbjörn Nilsson klass!!!!