Så var man på plats i Las Vegas. Jag börjar så saktliga komma in i dygnsrytmen. Första morgonen vaknade jag klockan fem på morgonen trots att jag hade kämpat emot John Blund tidigare kvällen innan och lagt mig först vid ett-tiden. Idag vaknade jag återigen fem men lyckades somna om till åtta så nu känns det som man är inne i deras tider.

Resan hit började bra eftersom jag blev uppgraderad på flyget. Jag träffade en gammal kompis ex på Arlanda som jobbar för SAS och misstänker att hon fixade det. Jag hoppas att det flytet skall utmärka sig för hela resan. På flyget till Las Vegas som gick via Chicago hamnade jag bredvid en dam som utvandrade från Sveige och Målilla redan 1958 till Los Angeles. Oerhört kul och intressant att få lära känna äldre okända människor och höra deras livshistoria. Hon var också enormt sportintresserad och skämdes nästan när hon erkände att sporten var det första hon läste i tidningen. Hon hade också sett Sverige-Rumänien live i Los Angeles i fotbolls-VM 1994. Bara sånt inger respekt!!

Hon imponerade även med sitt fotbollskunnande då hon kommenterade EM-finalen med att säga: -Vad skulle tyskarnas målvakt ut och göra vid Spaniens mål.

Jag håller med henne till 100 procent. Det är för många målvakter på hög nivå som fortfarande inte förstår att de ska stå kvar i målet vid frilägen när motståndaren är jagad av en egen back. Om målvakten går ut så behövs bara en liten tåfjutt eller chip för att det ska kunna bli mål men om han står kvar så behövs ett bra skott. Och hur lätt är det i maxfart. Så för mig är det en målvaktstavla där Lahm även var tvungen att sakta in för att undvika en krock med Lehmann.

Jag hade ju också gjort mitt största sportspel genom tiderna med att tro på David Villa som skyttekung i EM inför semifinal och final. Den blev så enkel som jag hade hoppats och jag behövde knappt bli nervös ens. Podolski hade ett läge men sen var det lugnt.

Juni månad blev för övrigt en +3 månad. Det är jag mer än nöjd med och sista veckan var riktigt bra. Jag var också med i Expekts EM tävling där jag slutade på 22 plats av 1670 spelare vilket belönades med 3000 riksdaler.

Trots att jag precis anlänt så bestämde jag mig att spela det enda WSOP eventet som fanns innan mainevent nämligen en shootout fixed limit för 1500 dollar. Jag drog till Rio tidigt och fixade med registrering. Jag mötte upp Micke Norinder och vi kom överens om att byta andelar med varandra. Micke och jag har för övrigt ett vad om han ska väga under 95 kilo eller inte när maineventet startar imorgon. Bland det första Micke säger när vi möts är att vi behöver inte göra någon kontollvägning eftersom han inser att vadet är förlorat. Visserligen har Micke lyckats gå ner en del sen vi gjorde vadet i december men hans sista månad här i Las Vegas med alla bufféer och god mat omöjliggjorde att slutföra uppdraget. Fast Micke ser nästan undernärd ut i jämförelse med de flesta jänkarna.

Det blev 823 spelare till shootouten. 3000 i startmarker. Shootouten går ju ut på att man spelar tills en spelare har vunnit sitt bord. Vi var nio spelare vid vårt bord och jag spelade faktisk felfri poker med mina ögon sett. Med sju spelare kvar var jag bordets chipleader. När det var fyra spelare kvar kom en avgörande hand för min del. Jag har ungefär 8500 i marker. Blindsen är 150/300. Jag sitter i small blind med Q9 i hjärter. Jag synar en limp och vi är tre spelare som ser floppen. Floppen kommer T87 med två hjärter. Jag har öppet stegedrag och färgdrag där jag får färgstege om hjärter knekt kommer. Jag betar 300(notera att det är fixed limit). Big blind lägger sig och den andra spelaren reraisar till 600. Jag synar. På turn kommer en klöver dam för toppar. Jag checksynar 600. På river kommer en spader sexa för stegen. Jag betar nu ut 600 men får mothugg till 1200. Jag suckar och måste grinsyna med att säga du har knekt nio va? Mycket riktigt viker han upp den handen som är den enda handen som har mig slagen.

Surt och sen fortsätter missflytet. Jag har sedan 97 mot samma spelare i BB. Han höjer som vanligt och jag synar. Flopp 973. Jag reraisar honom och han synar. Turn ruter tre och jag checksynar bara. River ruter 5 och jag checksynar. Han visar J9 men i ruter så han har fått runner runner färg.

Jag överlever dock ett tag till men åker ut med tre spelare kvar. A6 mot AK.

Men trösten var att Micke vann sitt bord och att han är chiptvåa när det är sju spelare kvar av det andra bordet. De fortsätter spela i dag och vinner han det bordet så är han klar för finalbordet där förstapriset är 278000 dollar. Räcker man inte till själv så gäller det att satsa på rätt hästar. Fast jag har fortfarande en upp på Micke eftersom jag har cashat tre gånger mot hans två när vi har haft dealer. Så nu håller jag tummarna stenhårt för Norinder idag. Fast det hade jag gjort ändå även om vi inte hade haft en deal, för jag gillar Micke skarpt. Han är en stor profil med stort hjärta och dessutom jävligt rolig.

Jag går in i maineventet redan första dagen som börjar nu på torsdag. Fan vad kul det ska bli! På återseende!