Tog sommaren slut så tvärt? Det känns helt plötsligt som hösten är här nu men hoppas att det är i alla fall några sommardagar kvar. Micke Norinder har ju lovat mig en provtur i hans nyinköpta båt som jag ser framemot.

 

Jag och lite annat pokerfolk som Johan Storåkers, Anders Henriksson, Micke Norinder, Christer Larsson, Roland Nilsson (inte fotbolls-Roland), Niclas Lundqvist, Tomas Brolin, Peter Swartling, Lina Olofsson, Cissi Nordenstam och några fler spelade ett homegame i veckan med käk och mycket surr. Jag var inte hemma förrän 5 på morgonen och det var riktigt trevligt. Resultatet blev ett litet plus men det beroende troligen mest på att jag var en av få som inte hade någon promillehalt i blodet!

 

När jag började med poker så var en av de första sakerna jag gjorde att beställa hem en jädrans massa pokerböcker från USA. 33 stycken hittar jag i bokhyllan och samtliga plöjde jag igenom inom två år. Numera blir det mest bara att jag läser pokertidningar och en del bloggar. Främst för att jag är intresserad och att det är underhållande men även lite för att tänka poker och inte stanna upp i sin egen utveckling. Det är också nyttigt att läsa hur andra spelare tycker och tänker och ha med det i bagaget. Ofta händer det att jag inte håller med men det som är bra är att veta hur olika många tänker och ha med den aspekten när man möter diverse spelare.  

 

Jag själv fick frågan hur jag spelar heads up. När det gäller just den biten är jag lite reserverad att bjuda på för mycket information. Detta eftersom det är mitt huvudsakliga levebröd och jag ser inget positivt att delge mina ”spelhemligheter” där. Däremot avslöjar jag mina händer helt öppet i turneringarna och hur jag tänker. Det skiljer sig dock mil från mitt sätt att spela heads up så det känner jag är ok även om en del svenskar som jag möter kan ha nytta av det. Men rent generellt kan jag säga att i heads up så anpassar jag mig väldigt mycket beroende på vem jag möter. Du spelar spelaren bra mycket mer än korten jämfört med turneringar och fulla bord. 

 

En annan aspekt som är viktig är valet av motstånd. Det händer då som då att jag får en känga i chatten om att jag inte vågar möta någon eller att jag har smitit. Vågar är i detta sammanhang helt fel ord att använda eftersom det inte är vad det handlar om i mina ögon sett.

För mig handlar det om att uppfylla min målsättning att kunna livnära mig på pokern. Detta gör man bäst genom att ta kloka beslut. Ett klokt beslut är då att undvika dem som du anser är skickliga när det finns många andra som håller klart sämre klass. När det handlar om att smita ifrån ett bord så stämmer det att det händer. Detta på grund av att jag bara vill spela ett bord i taget när det gäller heads up. Jag tappar i kvalité när jag spelar flera bord samtidigt och har insett den bristen själv. När jag då får en spelare som jag anser är sämre på ett nytt bord än den jag håller på att spela mot så byter jag helt enkelt.  Då händer det att någon ruttnar men det får jag i sådana fall ta.

 

Jag såg precis i en pokertidning att Patrik Antonius beklagade sig över att de absolut största vinnarna på nätet inte vågade möta honom och att det enda de gör är att gömma sig bakom sina datorskärmar. Sanningen är nog inte att de inte vågar utan istället är smarta nog att undvika andra skickliga spelare. Det kanske är just därför som de är stora vinnare också. Antonius kanske har något att lära sig där om man ska lita på statistiken som finns över hur det gått på nätet under 2008 där det står att han är en stor förlorare. Men som tur är så är inte alla pokerspelare så logiska i sitt tänkande utan det kryllar av egon i pokervärlden som har ett stort behov att hävda sig.  

 

Till sist hatten av för Jörgen Persson, vilket insats i OS-pingisen. Jämngammal med mig är han också. Han har nog fått många att fundera om man kanske la av för tidigt. Hur som helst så har han helt plötsligt fått mig att känna mig bra mycket yngre!