I morgon tisdag är det dags för avfärd för säsongens andra EPT i London. Jag vet inte än om jag går in i turneringen på onsdag eller torsdag. Det får jag utforska på plats.

En sak som jag tycker är märkligt inom turneringspoker är att nästan alla turneringar är no limit och uteslutande när det är main event och stora turneringar. Varför är det inte fler pot limit turneringar? Jag har inte hört någon pokerspelare som varit negativt inställd till det utan tvärtom så vill man ha pot limit betydligt oftare. Vid pot limit blir det betydligt fler beslut efter flopp och man slipper delvis ”lotteriet” med all-in preflop. Alla pokerspelare som tror på sin egen förmåga vill att spelet ska bestå av så många beslut som möjligt. En pokerspelare som jag diskuterade ämnet med menade att det var tv bolagen som ville ha det så. Jag hade dock svårt att tro på det eftersom det måste vara bättre tv att se spelare ställas inför en massa kniviga beslut istället för all-in preflop och bara se vilka kort som kommer upp. Vad tycker ni?

En annan sak som jag skulle vilja ändra på inom pokern är det här med rankning. Jag tycker visserligen inte poker ska kallas sport (för mig är poker ett spel) men det är roligt och stimulerande med tävlan och tabeller som inom idrotten. Men utan att vara specialist på hur det idag funkar med ranking och listor så är min uppfattning att det är alldeles för krångligt och för dåligt uppmärksammat. Det känns också fel att kunna få rankningspoäng i de flesta tävlingar. Det blir ju väldigt snedvridet att jämföra spelare där någon spelar fem turneringar per år och en annan över hundra stycken.

Det vore spännande tycker jag att ha en rankning inom bara EPT för varje säsong med ett poängsystem med en skala som inte är så brant. Tre femteplatser skulle tex. ge fler poäng  än en första plats. Och att sedan ha ett finalbord med tio spelare efter säsongen för att kora årets spelare där man startar med marker efter hur många poäng man har. Likaså vore det kul att ha något liknande med en svensk tour med kanske totalt 8-10 tävlingar per år. Det skulle kunna finnas både som enbart liveturnering och/eller på nätet och sedan med ett finalbord live utomlands efter rankningspoängen.

Vore kul att höra vad ni tycker eller om det finns andra idéer! Jag vill bara påpeka att min blogg finns på flera ställen såsom Expekt och olika pokerforum men att det enklaste är att kommentera via Aftonbladet även om det funkar att maila Expekt. Jag har tyvärr inte tid och möjlighet att kolla kommentarer på de olika pokerforumen där min blogg finns.

Helgen har annars bestått av mycket fotboll, både live och tv. Jag såg en rätt bedrövlig match mellan Hammarby och Trelleborg i lördags. Första halvleken var inte rolig milt sagt. Mycket Hammarby blev det för dagen efter spelade Hammarby TFF mot Älvsjö. Seger där och man hade haft avgörandet i egna händer för att gå upp i norretttan. Tyvärr fick de bara 1-1 och chansen är nu väldigt liten till avancemang. På fredagen var jag på 70 års kalas hos min gamle lagledare i Hammarby ”Jojje”. En helt underbar ledare som det var kul att få återse. Det var även ett kärt återseende med några gamla lagpolare från Bajen tiden. Peter Berggren, Micke Möller, Roger Sandberg och Peter Törnqvist var alla där. Det surrades en hel del gamla minnen. Vi kom bland annat in på våra kortkvällar. Vi hade en hel del kortkvällar hemma hos mig på Scheelegatan på den tiden och det spelades friskt. Vi var inte riktigt överens vilka som var de största sponsorerna men det var ett skönt tugg. När vi spelade hemma hos mig så var det cash som gällde annars fick man inte vara med. Jag spelade aldrig på bussresorna för där hade de andra en bok där de noterade vem som vann och hur mycket. Problemet där var bara att det till slut handlade om luftpengar eftersom betalningsansvaret var obefintligt. Det var även kul att höra att Micke Möllers kok konster hade utvecklats. Han kan numera koka ris vilket han inte kunde på den tiden vi hade kortkväller. Vi gjorde då ofta käk och jag minns att jag gav grabbarna olika uppgifter för att det skulle gå snabbt. Micke fick då den enklaste uppgiften men den var tydligen för svår på den tiden för Micke hade nämligen inte den blekaste aning om hur man kokade ris.

På söndagen tävlade jag också på Siggesta Gård i fotbollsgolf. Inga framgångar att skryta med. Matte Werner blev dock trea och Sören ”Snuffe” Åkeby var domare.

Dags att packa nu, nästa blogg blir från London!!

Det blev inte direkt någon lång vistelse i Sverige efter att jag kom hem från Barcelona. Ett drygt dygn senare tog jag och resten av familjen en sista minuten resa till Kroatien och Dubrovnik. Men det var på håret att det inte blev någon resa eftersom vi (jag skyller inte på någon annan i familjen) lyckades med konststycket att glömma en väska i hallen som innehöll bland annat pass och biljetter. Detta upptäcktes på parkeringen ute på Arlanda och klockan var då 05.30 på morgonen och avresa var 06.50. Snabbt till tullhuset på Arlanda som öppnade klockan 06.00. Nya provisoriska pass för tre av oss (Malin hade sitt i jackan) och resan blev helt plötsligt drygt 3000 kronor dyrare. Men tur i oturen så lyckades vi hinna med planet ändå för en skön semester i en oerhört vacker stad. Vi hyrde även bil två dagar och hann då med ytterliggare två länder i form av Montenegro och Bosnien/Hercegovina. Jag har ju någon konstig strävan att se så mycket som möjligt och att besöka många länder (och fotbollslag och arenor). Nu är jag uppe i 59 länder totalt och har som målsättning att i alla fall passera 100 innan man degar ihop.   

Ibland kan jag tycka att det är befriande att inte ha dator med sig och ha telefonen avstängd, som på den gamla goda tiden. Men minuset är att när man kommer hem så tar det ett par dagar att komma i kapp med allt och helt plötsligt så känns det inte självklart om fördelarna överväger efter att hela dagen gått åt till att besvara mail, ringa tillbaka till folk och läsa alla nyheter som har hänt (och resultat). 

Eftersom jag varit datorfri så har det inte hänt så mycket på pokerfronten. På poker live fronten väntar härnäst EPT i London som börjar på onsdag. Jag åker på tisdag och hoppas då kunna se Arsenal-Porto på kvällen i Champions League.

Man ska vara försiktig med att skoja för mycket på bekostnad av andras olycka och fattigdom men jag måste ändå bara släppa veckans roligaste kommentar av Williot 4 år. Vi var i Mostar som för övrigt hade en del spår av kriget som härjade i forna Jugoslavien i början av 90-talet.

Vi passerade då en gammal fattig gumma som satt med utsträckt hand och tiggde pengar. Det var ju en syn som Williot inte kände till och han sa då till mig. – Satt hon där och väntade på en ”give me five”?

Jag är nu hemkommen från Barcelona och till det svenska höstrusket. Det blev lite ofrivillig semester i Barcelona de sista två dagarna. Mycket av den tiden utnyttjade jag till träna, sola och promenera runt i staden men det blev även två idrottsevenemang. På lördagen såg jag Barcelona-Racing Santander. Barca tappade onödigt och överraskande poäng i matchen som slutade 1-1. Barcelona gjorde ingen bra match men jag läste i tidningen på planet hem att gamla storspelaren Johan Cruijff i sin krönika tyckte att Barcelona gjorde sin bästa match på flera år. Jag analyserade det uttalandet till att han tidigare måste fått kritik för att ha varit för negativ och nu överdrev åt andra hållet istället. Messi som kom in som avbytare visade direkt att det är Barcelonas absolut största klasspelare. Samuel Etoó däremot ser ut att ha tappat enormt i kvalité mot vad man är van vid sen tidigare. Arenan Nou Camp är ju störst i Europa och väldigt imponerande. Den tar drygt 98000 numera efter att tidigare tagit 120000. Men de tog bort ståplats så nu är det bara sittplatser. Jag tippar att det var drygt 50000 på matchen även om det stod 70000 i tidningarna (jag tror att de räknar med säsongskortsinnehavare som inte alla är där). Trots den enorma publiksiffran så är det inget vidare tryck på Barcelonas matcher. Tråkig publik, påminner om för mycket kyrka. De har 50-100 fans bakom ena målet och Racing Santander hade 30-40 fans tre kilometer upp på läktaren i ena hörnet. Biljetter var inget problem, jag köpte en utanför av en privatperson för 40 euro vilket var vad den ursprungligen kostade.

På söndagen var jag tillbaka på området runt Nou Camp men då för att se Barcelonas ligapremiär i handbollen. 12 euro kostade biljetten som jag köpte direkt i biljettkassan. Hallen som tog 7500 åskådare var trång och gemytlig. Matchen var mot Valladolid och publiksiffran var på bara drygt 2000 men ändå riktigt bra tryck. Faktum är att stämningen var bättre än på fotbollen. Barcelona har ju från i år med svensken Magnus Jernemyr som är en riktig försvarsklippa. Han spelar för övrigt bara försvar sedan han fick en nackskada för tio år sedan och i samband med det blev hans skott inte vad det en gång varit. Ingen rolig roll kanske men han gör det förbannat bra. Nu drog han på sig två tidiga utvisningar och fick sitta ett tag efter det och man såg direkt skillnaden på försvarsspelet när han kom in igen. Jag hade gjort ett spel på att Barcelona skulle vinna första halvlek och det såg lugnt ut så länge Jernemyr var på planen. De ledde med 3-4 kassar men när de vilade Jernemyr så närmade sig Valladolid. Dessutom så var det nio straffar i första halvlek. Fyra för Barca som missade samtliga, fem för Valladolid som satte alla (norrmannen Håvard Tvedten). Då var det kanske inte så konstigt att det blev jämnt till slut. Jag hade tagit ut segern i förskott men när det var en minut kvar reducerade Valladolid till 13-12 och i anfallet efter missar Barcelona och Valladolid får en chans att kvittera. Som tur är tycker målvakten att tiden är för knapp och försöker därför sig på ett lobbförsök från egen kasse och jag kan slutligen glädjas till att vadet gick in!

Även om fotboll är min sport så måste jag säga att det är riktigt kul att titta på handboll. Jag hoppas även kunna se någon handbollsmatch i Tyskland. Där ska det visst vara ett riktigt bra tryck på fighterna.

I går firades min sambo Malin som fyllde 2 gånger 20. Det hade man ju annars aldrig kunnat gissa, eller hur!!!

Pokern på nätet har varit fortsatt bra. Det är fullträffen på turneringspokern som saknas nu för att pokerlivet ska vara fulländat!! Men som jag sagt tidigare så är jag egentligen jättenöjd så länge jag bara kan livnära mig på den.

Jag var på landslagsträningen på Råsunda innan jag åkte till Barcelona. Jag satt då med AIK:s Stefan Söderberg som berättade lite gamla minnen. Han berättade bland annat att han ett tag som sport chef var oändligt trött på alla spelare som knackade på hans dörr och sa sig vilja komma utomlands. Till slut så lessnade Stefan och sa till en spelare: – Vill du fortfarande komma utomlands? –Ja, självklart, sa spelaren samtidigt som förhoppningen steg att något var på gång. Vad bra, sa Stefan: – Då har jag något åt dig. Det finns nämligen sista minuter resor till Kanarieöarna nu för 1700 spänn!!

Ungefär vid samma tidpunkt så sade skämtsamma tungor på Råsunda att Magnus Hedman, som också mer än gärna ville bli proffs i utlandet att han hade mobiltelefonen liggande bredvid målstolpen under matcherna utifall att.

Det var med stora förväntningar som jag stegade mot kasinot och den andra dagen på EPT Barcelona. Jag kände mig riktigt pigg. Jag hade sovit ordentligt, fått en vilodag, tränat och promenerat. Nu hade jag med mig frukt och vatten och jag var laddad som om det vore ett Stockholmsderby. Det kändes helt enkelt perfekt.

Det var 203 spelare kvar till dag två av 612. Snittstacken var runt 30500. 64 priser och första priset var på gigantiska 1361000 euro. Jag var lottad till bord 22 och plats 6. Nu var det bara åtta spelare per bord. En trevlig svensk vid stol ett som hette Jesper Höög. Tre holländare varav Thierry Van Der Berg var den ena på stol tre. Övriga var en Italienare, en shortstackad engelsman med 8500 och så bordets chipleader med runt 60000 som var amerikan. Jag hade 19600 och vi var 5 spelare som hade mellan 19000 och 27000. Thierry hade 40000.

Nivå 9 Blinds 400/800 ante 100

Första potten började med att dealern klumpade sig lite eftersom två kort blev synliga och således omgiv. Thierry visade då AK i small blind. Därefter i den riktiga första potten så ställde den shortstackade engelsmannen direkt med 89 i hjärter. Thierry stekte länge i small blind med AT men foldade. Big blind blixtsynade dock med AA och en man åkte direkt. Handen efter höjde jag med KJ i UTG och vann blindsen. Handen efter höjer chipleadern i UTG till 2200 och alla lägger sig fram till mig i big blind. Jag har AT och jag har känslan att han inte är så stark och inte vill ta en chans direkt. Om han har KK, QQ eller JJ så har jag ändå 30% chans. Jag ställer och han lägger sig. Jag har nu nästan 24000. Händerna efter höjs preflopp och på fyra givar visas tre av händerna och de är AA, KK och AK. Handen därefter sitter jag en efter UTG och hittar AK. Det är nu bara sju spelare vid bordet och jag höjer till 2800. Jag har höjt till 2200 bara gången innan så jag tror att det kan påverka någon att tro att jag är lite svag. Chipleadern bakom mig reraisar till 6500. Alla lägger sig till mig och jag ställer. Jag är rätt så övertygad att hans tilltro till min hand inte var så stark eftersom jag varit med i tre händer på så kort tid. Han funderar länge och jag hoppas på drömscenariot att han har AQ och synar. Han synar lite till min förvåning med 88. Jag tycker synen är högst diskutabel eftersom det borde vara givet att jag har ett högre par eller AK. Men jag gillar läget, 50000 i potten och om jag vinner är jag jättebra med helt plötsligt. Tyvärr hade jag inte ”skickligheten” att vinna slantsinglingen. Spänningen dog direkt när en åtta kom på floppen. Brädan blev 87473.

Som vanligt känns det riktigt tungt när man kan konstatera att chansen plötsligt är helt borta. Ena sekunden sitter man där med stora förhoppningar och drömmar och så pang bom så är man ute. Jag ångrar dock inte sättet jag spelade på och jag måste också inse att jag var lite på en frirulle efter att jag vann potten med sjuorna då jag hade två outs. Jag hade varit ordentligt shortstackad då om jag inte hade haft jätteflytet. Samtidigt så har jag bedrövligt facit i stora turneringar när det gäller väldigt avgörande lägen och det har varit en så kallad slantsingling. Det är ju svårt att träna sig till den ”skillsen”. Nåväl, färdiggrinat. Jag får trösta mig med att uttåget ur turneringen betyder att jag kan se Barcelona-Racing Santander i morgon kväll!

Så var det dags för EPT säsongens första turnering. Barcelona är platsen som vanligt och jag anlände dagen innan. Jag bor på samma hotell som förra året och det ligger bara en kilometer från kasinot. Gårdagen spenderades med promenader i centrala Barcelona samt en hårklippning. En förändring till det bättre i årets Barcelonaturnering är att spelet börjar 15.00 istället för 17.00. Det betyder att spelet slutar i mer mänsklig tid. Innan det var dags att spela hann jag också med ett mindre gympass i hotellets träningslokaler.

Dag ett var uppdelad på två dagar och jag var lottad till dag 1A. Det stod på tavlan att det var 292 spelare med men det sades samtidigt att det var utsålt med massor av spelare på kölistor och att det skulle vara 330 spelare med varje dag, 660 spelare totalt. Hur som helst så blir första priset riktigt stort. Runt 1,4 miljoner euro snackades det om.

Nivå 1. Blinds 25/50

Jag hamnade på ett riktigt bra bord för egen del. Med bra menar jag att spelskickligheten var begränsad hos flera av motståndarna. Jag satt på position ett och den enda som jag kände till var Vicky Coren(som vann EPT London för ett par år sedan) direkt till höger om mig. Jag slapp helt skandinaver. De övriga runt bordet var två fransmän, två spanjorer, en från Israel, en amerikan, en ryss och en holländare.

I dagens absolut första pott så limpade jag i mellanposition med QJ. Holländaren höjde upp till 250 och jag synade som enda spelare. Floppen kom T99. Jag checkade och han betade 400. Jag höjde till 1200 och vann den efter sedvanlig stekning från holländaren. Skön start! Jag var väldigt aktiv i början vilket fick motståndarna att tro att jag var rätt lös. Jag höjde kort därefter med T9 suited och fick omslag och jag la mig. Detta hade nog betydelse några händer senare när jag fick AA. Jag höjde upp till 150 igen och nu slog israeliten upp till 625. Jag reraisar till 2125 och han synar. Floppen kom K84 och jag betar 3200. Men tyvärr så viker han sig.

Israeliten(heter det så?) hade senare rejält med flax mot Vicky Coren. De var all-in preflop. Vicky hade AA och Israeliten hade KK. Tungt för Vicky så kom en kung på rivern! 12125 slutade jag nivå 1 på.

Nivå 2. Blinds 50/100

På position nio satt en äldre spanjor som hade spelat mycket märkligt. Han hade på kort tid överbetat tre potter och nu höjde han upp preflop till 750 trots att big blind var 100. Eftersom han hade gjort detta spel lite väl ofta på kort tid så minskade min tilltro till honom. Han hade dessutom blivit avslöjad när han försökte sig på en bluff tidigare. Jag hittade nu 99 två säten bakom honom. Jag synade och vi två såg floppen 854. Han checkade och jag betade 1150. Nu minireisar han till 2300 och jag synar. Turn spader 5. Det är två klöver och två spader på bordet. Nu checkar han och jag väljer att hålla ner potten och checkar därför också. Om jag hade betat och fått ett nytt omslag så hade jag ställts inför ett ruskigt svårt beslut. På river kom ruter knekt. Nu betar spanjoren hela 4400 av sina totalt 8400. Jag funderar länge men hans check på turn tillsammans med hans lite märkliga spel i potter innan blev avgörande till att jag till slut valde att syna. Hans visar AK och jag vinner en oerhört skön pott som gjorde mig extra nöjd.

Kort därefter utspelar sig följande: En spelare limpar i UTG och jag höjer till 525 med AA. Holländaren reraisar till 1525. Jag funderar ett kort tag bara på att kallsyna men eftersom jag varit rätt aktiv så tror jag att inte lägger QQ, KK och AK vilka var troliga händer. Jag ställer därför och får blixtsyn. 30000 i potten men han visar till min besvikelse också två ess. Han har de två svarta och jag de två röda. Tre röda kommer på floppen varav två ruter. Turn är dock svart och vi splittar således på potten. 17850 efter tvåan.

Nivå 3. Blinds 75/150

Jag fick JJ på big blind och synade en som hade höjt i andra position till 450. Floppen kom T95. Jag checkade och han betade 600. Jag slog om till 1500 och han la sig.

Senare så limpade jag med KT i ruter och fyra spelare såg floppen AJ3 med två ruter. Alla rundcheckade. Turn klöver 6 och ryssen som hade 5000 kvar betar 600. Jag sitter som tvåa och har två spelare bakom mig. Jag tror inte han är stark och gör därför ett vågat spel och reraisar till 4000. Alla lägger sig till min glädje. 19525 efter nivå 3.

Nivå 4. Blinds 100/200

Jag synade en höjning på 600 med 99 ur position. Floppen kom K75 och jag checksynade ryssens höjning på 800. Turn ett jobbigt ess. Nu betar han 1350 och jag viker handen.

Jag höjde upp på knappen till 500 med KJ. Vicky synade på small blind. Floppen kom AAQ. Rundcheck, turn spader 6. Tre spader på bordet och jag har spader kung. Vicky satsar 1000. Jag synar bakom. Vicky säger korrekt innan river att hon vet att jag har en spader och hon ber att ingen spader skall komma. River är ändå en spader 2. Hon pustar och jag slänger in en tusing. Hon vill inte syna men kan inte låta bli och min färg står såklart. Därefter reraisade jag med AK till 1650 mot en tight amerikan. Han synade och floppen var TT9. Jag bettade 2000 och han gjorde precis det som jag hoppades på, nämligen att han la handen. 22125 efter nivå fyra.

Nivå 5. Blinds 100/200 ante 25

Denna nivå började med ett bakslag. Jag satt på knappen med AQ och synade en tidig höjning från en ung spanjor. Han var bordets chipleader och jag var chiptvåa. Floppen kom Q73 med två spader. Han checkar och jag bestämmer mig för att gillra en liten fälla. Jag checkar också och vill inte se en kung på turn. En spader åtta kommer och han betar nu 1350. Jag synar bara bakom och vill inte se en spader eller en kung på river. River är en klöver 2. Nu betar han hela 3450 och helt plötsligt känns det inte lika roligt längre. Men jag förmår inte att lägga min hand eftersom han inte kan sätta mig på den handen jag har efter hur jag hade spelat den. Jag synar och han visar AJ i spader för flush. Trist men jag tror inte jag hade klarat mig undan billigare hur jag än hade gjort. Om jag hade betat på floppen så hade han aldrig vikt handen med sitt nötflushdrag. Vårt bord bröts därefter upp och jag hade då 16350. På det nya var det endast Andreas Hagen som jag kände till. Jag hittade senare KK och slog om men fick ingen syn. Sen synade jag en höjning till 800 i big blind med T9. Floppen kom J84. Jag tänkte checkraisa men han checkade tyvärr också annars hade jag vunnit potten. Turn K och nu betade han 1000 och jag synade. Blank river och rundcheck. Han visade KT. Jag höjde upp till 600 med KQ i cutoff. Small blind synade. Flopp T94. Rundcheck. Turn var en underbar knekt för stegen. Nu betar motståndaren 800 och jag synar bara. River är en trea, ett perfekt kort för mig. Nu betar han 1750. Jag återhöjer till 6000 men han viker sig. Jag pratar senare med honom och han var på drag med en dam. Han var för övrigt ägare av Celtic under några år på nittiotalet och den som köpte Henke Larsson från Feyenoord. 21125 efter nivå 5.

Nivå 6. Blinds 150/300 ante 25

Jag slängde bort en tusing när jag höjde i sen position och en spelare bakom gick all-in. Senare höjde jag till 1000 i UTG med AQ och Andreas Hagen gick all-in för totalt 9400. Spelaren bakom hade också AQ(fick jag veta senare) och jag var i valet och kvalet om jag skulle syna. Men eftersom jag känner Hagen bra så tror jag inte att han försöker göra ett move på mig. Han vet dessutom att jag spelar rätt tight och jag har höjt i UTG. Jag har i bästa fall ett coinflip. jag tror på AK eller par från sju till knekt. Jag viker och Andreas säger efter att dagen var slut att han hade AK.

Jag limpar sedan med 77 eftersom bordet var så aggresivt och jag ville se en flopp med den handen. Mycket riktigt slår en fransman bakom mig om till 1850 och jag synar. Floppen kom K62. Jag checkar och han ställer in sina sista marker för 6375. Jag känner att jag visat svaghet ett par gånger innan och att han kan försöka nyttja det. Jag synar till slut med tvekan och han visar AK. Stort misstag från mig. Micke Norinder kommer då precis förbi och skriker att det finns outs. Direkt efter att han ropat det kommer en overklig sjua på turn och jag vinner potten. Detta är tredje gången i mitt pokerliv som jag drar ut på en eller tvåoutare i turneringar. I Malmö Open hade jag JJ mot QQ och en låg flopp hade kommit. Såsen åkte in och jag fick en knekt på river. I Tallinn åkte degen in på flopp i SM i Omaha som var KJJ. Jag hade KJ och motståndaren hade KK. Turn var dock fjärde knekten. Om det är någon som tror att jag är en flytgubbe kan jag berätta att jag upplevt den andra sidan av myntet också flertalet gånger. 26450 efter sexan.

Nivå 7. Blinds 200/400 ante 50

Jag mixtrade lite i mitt spel och limpade i UTG med AJ i spader. Blindsen synade. Flopp A76. Big blind som var en halvsnurrig fransman betade 1150. Han hade 13000 kvar. Jag var så nära att höja men jag gjorde misstaget att bara syna. Turn 5 och nu betade han 1850. Jag tänkte lägga mig men jag synade. River en Q och nu checkar han till min förvåning. Jag checkar också och han visar 84 för turnad hålpipa. 21650 efter nivå 7.

Nivå 8. Blinds 300/600 ante 75

Jag reraisade preflopp två gånger mot aggressiva spelare och fick båda potterna. Ena gången hade jag TT och andra KK. Därefter kom en pott som jag ångrar att jag inte följde min tro. Jag höjde till 1600 på knappen och en rätt ny tysk vid bordet återhöjde till 4850 på small blind. Min känsla var att det var ett move men jag chickade ur. Han åkte sedan ut brutalt när två man såg floppen J73 alla spader. Pengarna åkte in på floppen. Han hade K5 i spader och motståndaren hade AQ i spader. Han sa då att han hade 92 när han reraisade mig. Jag slutade dagen på 19600. Det var precis över 100 spelare kvar och snittet låg på runt 28000. Läget för mig är helt ok och vi fortsätter på fredag klockan 15.00

Efter spelets slut gick jag, Micke Norinder och Stefan ”tysken” Dessewffy in på en karaokebar på vägen hem. Det var en riktig hit. Jag tror nästan att det var spanska idol som hade avslutning där för de var grymma på att sjunga. Vad som var grymt var också priset på en liten plastflaska vatten. Jag drack två små vatten. Pris 140 SEK. Jag blev också påmind hur bra det är med rökförbudet på lokal eftersom det var kontrasternas afton på det här stället.

Direkt efter att jag hade satt min rubrik på senaste inlägget, inga moln på pokerhimlen, gick jag in och spelade. Då dyk molnen plötsligt upp och jag hade min sämsta pokersession på över två månader. Man skall tydligen passa sig för sådana rubriker!!

Dagarna därefter har dock varit bra och jag ligger på svarta siffror för september.

Tisdag morgon bär det äntligen iväg till Barcelona, som är startplatsen för femte årgången av EPT. Min rese statistik visar att det är min nionde resa till denna underbara stad. Jag tror att jag går in i turneringen på onsdag men jag får dubbelkolla det när jag är på plats.

Jag hoppas också kunna ge rapporter om mitt spel som vanligt men det är lite tuffare i just Barcelona eftersom man börjar spela klockan 5 på eftermiddagen och man är inte tillbaka till hotellet och datorn förrän tidig morgon. Rapport blir det men jag får se hur stark eller rättare sagt trött man är efter spelets slut.

Det har varit mycket snack om landslagets 3-5-2 uppställning efter 0-0 matchen mot Albanien. Folk och journalister verkar tro att det är systemets fel att resultatet inte blir bättre. Givetvis är detta inte orsaken men jag är däremot kritisk till fördelningen mellan offensiva och defensiva spelare. Nu startade vi matchen med 7 defensiva spelare och endast 3 offensiva spelare (Kim, Henke och Zlatan). Då är det kanske inte så konstigt att det blir lite torftigt framåt. En annan brist som kan märkas mot bättre motstånd är försvarets brist på snabbhet. I en trebackslinje är det än viktigare att vara snabb eftersom du oftare utsätts för löpningar ut mot kanterna. Varför måste det vara mittbackar från en fyrbackslinje som ska spela i en trebackslinje? Prioritera snabbhet och bra uppspel betydligt mer i laguttagningen.

Jag var på damfotboll i söndags och såg Hammarby mot Umeå Södra. Jag fick i samband med den höra att legendaren Kentha Olsson fyllde 60 år i går. Han var tränare för mig 1992 i Hammarby och han har för övrigt en dotter i Hammarbys damlag. Jag lyfter på hatten för Kentha som är en otroligt sympatisk människa!

Jag har som ni vet två söner på 4 och 7 år. Jag har också ett litet dilemma eftersom den yngre är jätteintresserad av fotboll och den äldre ointresserad. Detta blir ett problem när vi ska åka och se på fotboll då en jublar och en tjurar. Jag tycker mig nu ha kommit på en genialisk taktik för att få med mig den ointresserade som älskar att läsa serietidningar. Jag köpte upp ett lager Kalle Anka på en loppmarknad för ett tag sedan. Tidningarna la jag i bagageluckan och jag ger nu Wimmo 7 år en ny Kalle Anka som muta varje gång vi ska se en match. Det funkar hur bra som helst!!

Pokerresultatet för augusti månad blev riktigt bra, +4 månad efter mina mått som jag redovisat för tidigare. Det som känns extra bra är att jag har klarat mig från längre svackor. En förlust dag här och där händer såklart men jag minns ärligt talat inte när jag hade två raka förlust dagar. Trots framgången fick jag uppleva en repris som fick mig att minnas EPT i Prag. Jag var då all-in med QQ mot TT och jag floppade en dam men åkte ändå dit mot en stege. Nu hände ett liknande spel i ett heads up spel. Jag höjde preflopp och motståndaren reraisade. Jag synade i position. Flopp QJT och motståndaren betade pott. Jag reraisade och motståndaren gick all-in. Jag synade med stora förhoppningar även om AK, QQ och JJ var fullt rimliga händer. Han hade dock bara 99 men 8 kom direkt och bordet parade sig inte på river. Egentligen inget jättemärkvärdigt men det känns alltid lite overkligt att förlora med överpar när man sätter setet på flopp. Man har då mer eller mindre redan tagit ut segern i förskott, även om jag i det här fallet inte visste det förrän efter flopp.

Men om det kändes snopet så är det väl bara en viskning vad HBKoegas kände på torsdagskvällen. Han hade vunnit en turnering och fick som bonus möta mig i en heads up match på Expekt om 200 dollar. Vi började med 1500 i marker och blindsen var 10/20. I den absolut första handen så höjer HBKoegas till 40. Jag får AA och höjer till 140. Han synar och floppen kommer Q82 regnbåge. Jag betar pott 280 och han minihöjer till 560. Jag ställer och han synar med AQ. Ingen dam kommer och jag vinner matchen efter en hand. Om det är någon tröst för HBKoegas så kan jag bara säga att jag också hade åkt på första handen om korten varit de omvända.

Även på sportspelen stämmer allt för tillfället, även om jag inte spelar några större summor. Men i helgen gjorde jag ett system spel på 8 matcher och alla 8 satt. Därefter spelade jag emot hjärtat och spelade tungt med mina mått på Helsingborg i måndags mot Bajen. Med Petter Andersson borta och Chanko avstängd, vilka är navet i Hammarby så var jag ordentlig pessimist. Dessutom hade Helsingborg fått tillbaka Lantz och Wahlstedt. Jag räknade också med att de skulle vara ordentligt revanschsugna efter bottennappen mot Ljungskile och Gefle.

Tyvärr för hjärtat så stämde allt detta och jag är lite orolig inför fortsättningen av hösten för Hammarbys del.

Annars hade jag en mycket trevlig helg ute på Lidö där jag var med och firade Djurgårdens fotbollschef Bosse Andersson på hans 40-årsdag. Vi var runt 150 personer och många med fotbollsbakgrund. En del hade jag inte träffat på många herrans år och då är det extra kul. Två som jag träffade var Pär Millqvist och Stefan Söderberg som jag båda gillar skarpt. ”Mille” berättade en story när han skulle omförhandla sitt kontrakt i AIK då Stefan Söderberg var klubbchef.

Mille kom in till Stefan som satt i ett rum på östra läktaren på Råsunda. Stefan satt på hörnet av ett långt styrelsebord och bad Mille slå sig ner på andra änden. Så där satt de tio meter ifrån varandra och började förhandla. Bara den synen får mig att le där de sitter och nästan måste skrika till varandra. Stefan som är en riktig rutinerad ”förhandlarräv” börjar direkt med att beklaga sig över AIK:s dåliga ekonomi. Sedan utspelar sig följande ordväxling: Stefan: -Mille, du vill ha en storstrut men vi kan bara erbjuda en piggelin. Hur löser vi det Mille? Vad säger du? Mille som alltid varit rapp i käften svarar då: – Vad sägs om en 88:an!

Stefan använde tydligen sig av mycket glassliknelser i förhandlingssnacket eftersom jag minns när Stefan sade följande till Kim Bergstrand i en annan förhandling: – Kim, jag kan inte lova dig en glass och så får du bara pinnen!

Jag undrar om araberna använde sig av något liknande när de signade Rubinho i veckan!!!