Pokerresultatet för augusti månad blev riktigt bra, +4 månad efter mina mått som jag redovisat för tidigare. Det som känns extra bra är att jag har klarat mig från längre svackor. En förlust dag här och där händer såklart men jag minns ärligt talat inte när jag hade två raka förlust dagar. Trots framgången fick jag uppleva en repris som fick mig att minnas EPT i Prag. Jag var då all-in med QQ mot TT och jag floppade en dam men åkte ändå dit mot en stege. Nu hände ett liknande spel i ett heads up spel. Jag höjde preflopp och motståndaren reraisade. Jag synade i position. Flopp QJT och motståndaren betade pott. Jag reraisade och motståndaren gick all-in. Jag synade med stora förhoppningar även om AK, QQ och JJ var fullt rimliga händer. Han hade dock bara 99 men 8 kom direkt och bordet parade sig inte på river. Egentligen inget jättemärkvärdigt men det känns alltid lite overkligt att förlora med överpar när man sätter setet på flopp. Man har då mer eller mindre redan tagit ut segern i förskott, även om jag i det här fallet inte visste det förrän efter flopp.

 

Men om det kändes snopet så är det väl bara en viskning vad HBKoegas kände på torsdagskvällen. Han hade vunnit en turnering och fick som bonus möta mig i en heads up match på Expekt om 200 dollar. Vi började med 1500 i marker och blindsen var 10/20. I den absolut första handen så höjer HBKoegas till 40. Jag får AA och höjer till 140. Han synar och floppen kommer Q82 regnbåge. Jag betar pott 280 och han minihöjer till 560. Jag ställer och han synar med AQ. Ingen dam kommer och jag vinner matchen efter en hand. Om det är någon tröst för HBKoegas så kan jag bara säga att jag också hade åkt på första handen om korten varit de omvända.

 

Även på sportspelen stämmer allt för tillfället, även om jag inte spelar några större summor. Men i helgen gjorde jag ett system spel på 8 matcher och alla 8 satt. Därefter spelade jag emot hjärtat och spelade tungt med mina mått på Helsingborg i måndags mot Bajen. Med Petter Andersson borta och Chanko avstängd, vilka är navet i Hammarby så var jag ordentlig pessimist. Dessutom hade Helsingborg fått tillbaka Lantz och Wahlstedt. Jag räknade också med att de skulle vara ordentligt revanschsugna efter bottennappen mot Ljungskile och Gefle.

Tyvärr för hjärtat så stämde allt detta och jag är lite orolig inför fortsättningen av hösten för Hammarbys del.

 

Annars hade jag en mycket trevlig helg ute på Lidö där jag var med och firade Djurgårdens fotbollschef Bosse Andersson på hans 40-årsdag. Vi var runt 150 personer och många med fotbollsbakgrund. En del hade jag inte träffat på många herrans år och då är det extra kul. Två som jag träffade var Pär Millqvist och Stefan Söderberg som jag båda gillar skarpt. ”Mille” berättade en story när han skulle omförhandla sitt kontrakt i AIK då Stefan Söderberg var klubbchef.

Mille kom in till Stefan som satt i ett rum på östra läktaren på Råsunda. Stefan satt på hörnet av ett långt styrelsebord och bad Mille slå sig ner på andra änden. Så där satt de tio meter ifrån varandra och började förhandla. Bara den synen får mig att le där de sitter och nästan måste skrika till varandra. Stefan som är en riktig rutinerad ”förhandlarräv” börjar direkt med att beklaga sig över AIK:s dåliga ekonomi. Sedan utspelar sig följande ordväxling: Stefan: -Mille, du vill ha en storstrut men vi kan bara erbjuda en piggelin. Hur löser vi det Mille? Vad säger du? Mille som alltid varit rapp i käften svarar då: – Vad sägs om en 88:an!

 

Stefan använde tydligen sig av mycket glassliknelser i förhandlingssnacket eftersom jag minns när Stefan sade följande till Kim Bergstrand i en annan förhandling: – Kim, jag kan inte lova dig en glass och så får du bara pinnen!

Jag undrar om araberna använde sig av något liknande när de signade Rubinho i veckan!!!