Uppladdningen inför dag 2 i Swedish Open var inte optimal direkt. Malin skulle kommentera damfotboll på tv 4 uppe i Umeå och försvann från huset innan solen hade stigit upp. Jag i min tur hade kommit hem mitt i natten efter turneringens slut från första dagen. Ni pokerspelare som inte har barn ska veta att ni har det bra mycket enklare. Barnen vaknar tidigt, det är bara att hoppa upp trots få timmars sömn. Frukost, tandborstning och påklädning ingår i programmet. Simskolan började klockan tolv i Saltsjöbaden. Innan dess skulle jag skriva bloggen från dag ett. Den blev klar och mailad 11.30. Därefter var det femton minuters bilfärd till badhuset. Under denna färd instruerar jag barnen likt en militär exakt upplägg för vad som skall göras för att jag ska hinna till kasinot i tid. Det är ju också lördag och jag har lovat lördagsgodis. Trots att det är femton minuter tills att simskolan börjar så stannar vi till vid mataffären och löper i trupp i riktning mot lösgodiset och fyller påsarna på rekordtid. Fem i tolv anländer vi till badhuset och jag hinner mirakulöst få barnen klara på klockslaget. 45 minuter senare är simskolan slut och då brukar vi bada lite extra ihop men nu var det snabb dusch och påklädning som gällde. Mina tidigare instruktioner samt mutan om det väntande lördagsgodiset i bilen gjorde att allt flöt på.  Fort hem där Malins systerdotter väntade som barnvakt. Vidare illfärd mot kasinot och givetvis hamnar man bakom någon som kör 20 på en 50 väg. Trots detta hinner jag med några minuter tillgodo till kasinot. Väl på plats tittar jag på en sammanställning över de 43 spelarna som är kvar från dag ett. Jag ligger på totalt 38:de plats med mina 19900.

 

Nivå 10. Blinds 600/1200 ante 100

Jag hamnade på ett bord med bland annat Johan Storåkers, Magnus Peterson och Christoffer Sonesson. Jag hade Johan direkt bakom mig. Första handen fick jag Q6 och slängde den. En annan spelare satsade 3000 och spelaren bakom som var den ende med mindre marker än mig gick all-in och fick potten utan kamp. Potten efter höjer en annan spelare upp till 3000 och spelaren som vek sig potten innan synade. Jag tittar ner på AJ och tycker att det kan var ett bra tillfälle att ställa. Givetvis ingen superhand men ett läge att få gratismarker om den första inte sitter med stål. Den andra spelaren hade ju vikt sig handen innan och att han nu bara synade talade för att hans hand inte var stål (även om det händer att man kan syna en höjning med riktigt bra händer). Jag beslutade mig för att trycka in degen och ser den första spelaren lägga sig snabbt till min lycka. Dock synar den andre spelaren och jag förbereder mig för det värsta. Men till min förvåning visar han också AJ och det blir split pott. Handen efter sitter jag på small blind och alla lägger sig fram till mig. Jag tittar på det första kortet som är en dam. Jag har cirka 21000 och det är 2700 i potten. Johan Storåkers sitter på big blind och jag vet att han normalt inte är så förtjust att riskera halva sin stack med en halvdan hand. Jag beslutar mig för att ta risken att öka min stack med 15%. Jag bedömer det som att chansen är rätt så stor att det ska lyckas. Och om han ändå synar så har jag mitt andra kort kvar att hoppas på.

Johan tittar på sitt första kort som är ett ess. Det andra är dock en åtta. Det är precis en sådan marginal hand som jag räknat med skulle vara till min fördel med att gå all-in. Johan funderar länge men väljer till slut att syna. Jag blir lite förvånad, inte för att det är en dålig syn utan mer för att jag trodde Johan skulle vara mer försiktig. Jag säger då som det är att jag bara tittat på första kortet och vi smyger då tillsammans det andra kortet. Det andra kortet är det som jag minst vill se nämligen en åtta. Floppen kommer med ett ess och hoppet känns så gott som ute. Brädan innehåller dock två klöver och jag har en klöver så hoppet lever. Turn är ytterligare en klöver och jag antar att Johan hinner bli lite nervös i alla fall. Miraklet inträffar emellertid inte utan jag åker ut efter tre händer som första gubbe. Så all denna stress på morgonen till ingen nytta. Jag måste dock medge självkritiskt att jag inte är nöjd mitt spel i denna turnering. Jag gjorde misstag i några händer som jag skulle spelat annorlunda. Givetvis hade jag inte behövt spela den sista handen såsom jag gjorde heller. Men gjort är gjort och det är bara att komma igen. Efter att jag hade åkt ut satt jag, Nalle Hedlund och Micke Norinder och deppade ihop eftersom vi alla åkte ut tidigt dag två. Vi kände oss alla som Cliff Barnes och sökte tröst hos varann.