17 november. Stämning i absolut världsklass!
av
Jag var ju i Warszawa tidigare i år och inspekterade Legia Warszawas arena. Det var tyvärr ingen match då men jag dissade arenan rejält. Bara tak över ena långsidan och avståndet från kortsidorna till planen är så långt att Malmö stadion och Fredrikskans framstår som tighta arenor. Jag trodde att det inte var någon stor förlust att det inte var någon match då. Men en av er läsare länkade då en youtube film till mig och påpekade att det trots arenan är ett jävla drag på Legias matcher. Filmen var det inga fel på men jag tänkte att det måste ändå varit en speciell match. Dock väckte den min nyfikenhet att jag måste se Legia spela och bilda min egen uppfattning. Därför blev jag väldigt glad när jag såg att de hade hemmamatch på fredagskvällen. Jag flyg redan tidigt på fredagen och hade gott om tid för att komma till matchen. Pokern började ju inte förrän på lördagen så allt var dukat för fotboll. När jag anlände till Warszawa så bokade jag in på hotellet och tog en sedvanlig långpromenad i staden. Därefter tränade jag ett pass på hotellets gym och på vägen upp till rummet så frågade jag en kille i receptionen om kvällens match bara för att höra om han kunde ge mig lite inside om laget och intresset runt matchen. Det var en ren slump att jag gjorde det men det skulle visa sig vara en jädrans tur att jag gjorde det. Om jag inte hade gjort det hade jag nämligen inte kommit in på matchen. Legia hade haft problem med supporters och infört ett system där man var tvungen att inneha ett personligt kort för att få köpa biljett. Jag hade svårt att tro att det skulle stämma och tänkte att det måste gå att köpa på någon del av stadion där det inte är fans. Familjeläktare eller ”gubbläktare” måste ju finnas. Men han stod på sig och med facit så tror jag att det stämde och tur var det att jag lyssnade på honom. För det här var ingen match jag skulle velat missa!! Hur som helst så fick jag låna hans kort och en av hotellets chaufförer skjutsade mig till stadion. Väl där så parkerade han bilen och gick och köpte biljett åt mig. Trots att det var över en timme till matchstart var det jätteköer och en massa folk i rörelse. Men efter en halvtimme kommer han tillbaka med biljett och jag beger mig mot insläppet. Jag kommer in men hinner bli lite nervös att det ska strula för en vakt säger åt mig något på polska vid biljetttscanningen. Jag chansar att han menar att han vill se kortet och han nickar nöjt när jag visar upp det självsäkert och utan att avslöja mina bristande kunskaper i språket. Jag har ingen aning hur hårda de var på att det skulle vara rätt person med rätt biljett men det var mycket vakter och säkerhetstänk så jag antar att jag inte hade blivit insläppt om jag hade avslöjats. Men min Expekt-mössa och skäggstubbet räddade nog mig från att utseendemässigt bli påkommen. Jag anser mig dock inte ha några huligandrag så jag kunde med gott samvete släntra in på stadion. Där blev det två korvar som var klart godkända om än inte i Tysklands klass.
Jag begav mig sedan till min plats på huvudläktaren och väl där var jag som i trans i två timmar. Ni som följer min blogg vet att det inte är direkt någon underdrift att påstå att jag har sett en del fotboll och arenor. Och detta var det absolut bästa jag varit på stämningsmässigt, vilket jävla tryck. Helt galet!! Framförallt med tanke på att det är en riktig skitarena och att publiksiffran var 11000. Jag kan bara drömma om hur det skulle vara på en tight stängd arena. Det som var unikt var att det nästan bara var sjungande hardcore fans på matchen. Den andra långside läktaren var i ungefär samma storleksordning som Söderstadion, kanske några rader högre. Men skillnaden här var att det enbart fans på hela långsidan och inte bara en del som på Söderstadion. På andra långsidan med tak, där jag satt, var det bara en mindre del i mitten på läktaren där det var lite ”fint folk”. Resten var bara hängivna fans som sjöng på det mest imponerande sätt jag varit med om. Jag skulle uppskatta att minst 80% av publiken ingick i det facket. Alla hade halsduk och sångerna som bollades mellan de två långsidorna var mäktiga. Det är nästan omöjligt att beskriva hur mycket jag än försöker, det måste bara upplevas om man så bara har lite intresse för fotboll. I andra halvlek rullades det upp en banderoll som var lika bred som läktaren som var fantastiskt. Den föreställde Warszawas kända byggnader i svart skugga och så Legias namn och färger. Det blev inte sämre stämning av att Legia vann matchen med 4-0. De spelade visserligen mot ett lag som heter Slask Wroclaw. Det säger sig själv att man inte kan vinna om man heter Slask. Men i och för sig så har vi ju Häcken hemma i Sverige. Skämt åsido så var det en bra match också, klart godkänd kvalité.
Normalt så börjar ju folk gå iväg lite innan slutsignalen. Framförallt när det är avgjort som i det här fallet. Men inte här utan här stod alla kvar och spelarna stod och sjöng med publiken i säkert tjugo minuter. Först på den ena långsidan där även alla tröjor kastades över till fansen och sen på den andra långsidan. Det var helt enkelt magiskt!!
När spelarna lämnar arenan så blir jag helt bestört i onödan. För på andra långsidan börjar fansen sparka loss hundratals stolar. Jag tänker hur i helvete kan man börja förstöra efter en sådan här perfekt kväll(inte för att det skulle finnas någon anledning annars heller för den delen). Men jag börjar prata med en supporter som ger mig en befriande förklaring. Det var nämligen sista matchen innan den läktardelen skulle rivas och de kommer nu bygga om arenan med en läktare i taget. Stolarna tog de med sig som souvenirer. Hur alla ska få plats nu är mig en gåta och det lär inte bli lika bra med bara en läktare men när allt är klart så ska jag åtminstone se dem igen. Supporten på läktaren sa visserligen att den här matchen var speciell med tanke på att det var den sista innan läktaren skulle rivas. Han sa att stämningen som var idag var precis så som den varit förut. Jag tänkte då att han menade för 10-20 år sedan och frågade när. Han svarade då att så här var det alltid för ett år sedan och svaret gjorde mig lugn.
Jag tog en promenad på söndagen och tittade på Polonia Warszawas arena. De hade också en riktig tråkig arena. Men som jag förstått det är Legia speciella och ingen annan klubb är i närheten av deras stämning på matcherna. Polonia som är nykomlingar i år ledde serien innan söndagens ligamatch. De förlorade dock den och Wisla Krakow gick förbi. Kul om någon läsare med specialkunskaper om polsk fotboll kan lämna en kommentar om hur stämningen är på övrig polsk fotboll. Legias match var en upplevelse utöver det vanliga och något som kan rekommenderas.
Nu är det dags att ge mig iväg till kasinot för dag två.