2008 kan läggas till handlingarna och ska jag summera det pokermässigt så kan jag konstatera att jag trots allt är nöjd med året. Nöjd för att jag ännu ett år lyckats infria min huvudmålsättning med pokern, vilken är att kunna livnära mig på den. Varför jag ändå skrev ett ”trots” är beroende av två saker. Den första anledningen är att jag inte är nöjd med live resulteten i turneringarna under året som gick. Jag cashade bara i San Remo av de 14 liveturneringar som jag spelade. Jag bubblade dessutom i två av dem. Den andra anledningen var att resultatet för 2008 totalt var sämre än 2007. 2007 var i sin tur sämre än 2006. Så man kan kanske skönja en nedåtgående trend. Motståndet blir förstås tuffare och tuffare och det är inte längre ”öppet mål” som det kanske var för några år sedan, om jag får uttrycka mig så. Men kanske är det ändå mitt bästa pokerår eftersom jag dragit ner på totala antalet timmar mot tidigare år. Förut låg jag på över 40 timmar och numera försöker jag snitta 20 timmar i veckan. Så ser jag det till intjäning efter tid så är det rekordår. Jag har nu 43-3 i plusmånader sedan jag började föra statistik i mars 2005. December 2008 blev dock min sämsta plusmånad sedan starten och således en +1 månad.

När det gäller liveturneringarna så är ljusglimtarna att jag cashat i 5 av de 25 EPT:er som jag har spelat under karriären och att jag gått vidare till andra dagen i 19 av 25. Två tredjedelar åker ju normalt ut första dagen så den statistiken ser riktigt bra ut. Men vad som saknas är en riktig fullträff och jag kan bara konstatera att det har jag inte lyckats med. För att kunna ligga plus på liveturneringar så måste man komma riktigt långt någon gång och eftersom jag inte har någon riktig hög placering på varken EPT eller WSOP så är jag totalt sett minus på liveturneringar. Så är det något jag verkligen suktar efter 2009 så är det ett finalbord på en storturnering.

På tal om storturnering så börjar året 2009 också med en av årets absoluta höjdpunkter om man betänker poker och resmål som ett, nämligen EPT på Bahamas. Pokermässigt så är den riktigt stor med över 1100 spelare ifjol och därmed den största EPT turneringen deltagarmässigt. Prispengarna blir således riktigt stora även efter att den 30% vinstskatten dragits eftersom det är utanför EU. Det skulle verkligen smaka mumma med ett finalbord på Bahamas!!

Men om så inte sker så finns det sämre ställen att tillbringa sin ofrivilliga fritid på. Det är ett riktigt semesterparadis när det gäller sol och bad. När det gäller bad och vattenaktiviteter så finns det allt. Bland annat finns det en vattenruschbana som är snuskigt brant och där du sedan åker in i ett vattenrör under vattnet med hajar runt omkring dig. Jag åkte den ifjol och läste att precis innan jul hade en haj lyckats komma över från hajtanken till poolen med människor. Poolen hade dock inte öppnats för dagen och missödet upptäcktes i tid.

Jag simmade även med delfiner ifjol och det var en riktig höjdare som jag rekommenderar alla att prova på en gång i livet om man har möjlighet.

Samtidigt som jag satt och skrev nu så ringde Patrick Englund. Den förre detta Brage, Lugano och AIK spelaren har gjort en liknande grej som oss och bor 7-8 månader på S:t Vincent och Grenadinerna med familj. Jag kom att tänka på en rätt rolig grej när jag och Patrick spelade i U-21 landslaget och vi bodde ihop på S:t Jörgens hotell i Malmö på ett förläger inför en bortamatch mot Italien 1986. Vi satt på rummet och spelade poker bara han och jag. Om det var jag som hade flyt eller om det var Patrick som bara var dålig minns jag inte. Men hur som helst så blev han skyldig mig över 20000 kronor som var en gigantisk summa på den tiden. Som jämförelse kan jag säga att jag hade 4000 kronor i månadslön av IFK Norrköping på den tiden. Jag kände dock att jag inte kunde kräva dom pengarna av Patrick. Patrick var dock Borlänges största modelejon och hade alltid kläder som föll mig i smaken. Jag gav honom därför ett attraktivt erbjudande där jag föreslog att vi kvittade skulden mot att jag fick hans nyinköpta italienska lågskor och hans slipshållare. Patrick accepterade mitt erbjudande tacksamt men fick samtidigt ett problem vad han skulle säga till sin dåvarande sambo hemma i Dalarna. Han löste dock problemet smidigt då han direkt vid hemkomst gick till skoaffären och köpte ett par likadana skor. Extra roligt var det att skoförsäljaren berättade att de endast tagit in två par av detta exklusiva skomärke och bara i storlek 42. Skoförsäljaren undrade om han inte skulle prova skorna. -Det behövs inte. svarade Patrick. – Det var jag som köpte det andra paret med!!!

Nyår firades hos Johan och Ulrika som också bor här i Valencia tillfälligt men precis som oss bor i Nacka annars. Vi var totalt 24 personer, både svenskar och spanjorer. En av gästerna var Pedda i musikgruppen Just D. Han är Djurgårdsfantast och lika fotbollstokig som jag. En halvtimme innan tolvslaget satt vi och googlade om semifinalen mellan Västtyskland och Frankrike i Spanien VM 1982. Skönt att se att det finns likasinnade!!!

En festlig grej som jag fick lära mig var att i Spanien så räknar man ned innan tolvslaget med att äta tolv vindruvor. Jag hade aldrig hört talas om det liksom att det i Danmark är tradition att man hoppar in det nya året genom att hoppa ner från en stol eller liknande och ner på golvet.

Jag åker till Bahamas via Barcelona tidigt på söndag morgon. Jag måste därför ta tåget till Barcelona imorgon och missar därmed Valencia mot Athletico Madrid på lördag. Men även Barcelona råkade ha lördagsmatch den här helgen och möter Mallorca hemma. Vilken otur!!!

Året är bara två dygn gammalt och jag har redan åkt på årets kapning av min fyra-årige son Williot.

Vi var på Valencias zoo idag och när vi skulle åka hem så stod jag vid biljettkassan i parkeringsgaraget för att betala. Jag står vid luckan i säkert 3-4 minuter helt själv men mannen i kassan nonchalerar mig totalt. Han har problem med någon sorts maskin och ägnar mig inte ens en blick. Williot och övriga familjen sitter otåligt i bilen och beskådar det hela. Jag lessnar till slut och går en bit längre bort till en biljettautomat och betalar istället. När jag kommer tillbaka till bilen och sätter mig ned så säger Williot följande: – Pappa, tror du han bara tog emot snygga människor???