Bahamas-veckan lider mot sitt slut och i morgon är det hemfärd via Atlanta och Madrid. Jag ska dock kliva upp riktigt tidigt för att hinna med ett sista dopp. Jag har idag hyrt vespa och åkt runt på ön i hela 7 timmar. Röven värker nu efter allt sittande och det svider i nacken eftersom man inte märker av solens styrka i fartfläktarna. Kul var det i allafall och jag hann med den del som jag missade ifjol plus lite favorit i repris. En helt öde strand hittade jag på där jag stannade till och bara njöt av stillheten och det turkosklara vattnet. En hel del fascinerande lyxvillor passerades också men de flesta hus går under väldigt enkla förhållanden. På landsbygden ser man ofta hönor gå fritt på tomterna och folk hänger bara i skuggan av någon palm. Det ser ut som livet är rätt så bekymmersfritt!! Det som dock är trist att se är att det inte finns något som helst miljötänk hos lokalbefolkningen(lite så i Spanien också för den delen). Skräp och sopor slängs bara efter vägarna och det förstör helhetsbilden. Flera skrotbilar såg jag också runt vägarna. Däremot inga kylskåp som jag sett i Spanien. Skogsmulle som fanns när jag var liten borde exporteras.

Skrattmätaren slog verkligen på rött vid ett tillfälle i dag på grund av en språkförbistring mellan mig och två Bahamianer. Bahamianerna är verkligen hjälpsamma och direkt om du stannar så dröjer det inte länge innan någon frågar om de kan hjälpa dig. Detta var också vad som hände idag då jag stannade vespen och såg lite vilsen var jag skulle ta vägen. Två män sittande utanför en bar frågade direkt: Do you need direction man? Problemet var bara att jag hörde lite fel. Jag tror att det var på grund av två omständigheter förutom att jag faktiskt hör lite dåligt när många pratar samtidigt. Dessutom är deras dialekt inte den enklaste. Jag hade nämligen precis passerat en tjej som hängde vid vägkanten och hon hade en väldigt kort kjol samtidigt som hon sökte ögonkontakt med mig lite väl tydligt. Jag inser såklart att jag inte kan vara den hetaste potatisen på ön direkt och misstänker att hon har ett yrke där hon inte deklarerar. Detta har jag i bakhuvudet samtidigt som männen sitter utanför en bar med lite mörka fönster som heter Fantasy någonting. Så grejen är den att jag därför uppfattar det som att de säger. -Do you need erection man? Jag blir lite bestört och svarar lite aggressivt. -What do you mean man? De blir då väldigt förvånade av min reaktion och säger att de bara vill vara snälla och hjälpa till. Poletten föll då ned hos mig och jag fick ursäkta mig och förklara vad jag tyckte de sa. De garvade i flera minuter så det hördes över halva Nassau och jag kunde inte annat än skratta åt det hela med.

Överhuvudtaget verkar det som mina språkmisstag och skämt uppskattas betydligt mer hos Bahamianerna än svenskarna. Igår var jag, Brolin, flytvästen och Norinder med familjer på en grymt bra brasiliansk rodizio restaurang (en sådan där de serverar massor med olika sorters kött och servitörerna kommer till bordet med enorma spett och skär upp ett helt underbart gott kött så länge man önskar och inte spricker). På vägen hem i en stor-taxi frågar jag föraren vad klockan är med uttrycket ”vad spretar spindeln” översatt på engelska. Uttrycket är nog söderslang som jag hörde första gången av min gamla lagkompis från Hammarby, Johan Hammarström. Hur som helst så förstod ingen och jag fick förklara. Bahamianen tyckte uttrycket var skitkul och garvade högt och sa att den skulle han lägga på minnet. Samtliga svenskarna i taxin däremot suckade bara och tyckte att jag var urtråkig.

Jag kan inte låta bli att nämna en av mina viktigaste och skönaste prestigé segrar genom tiderna. Micke Norinder och jag har nu klunsat ett antal gånger och jag har milt sagt varit ett spöke för honom. Han skulle aldrig erkänna det men hela hans kropp bara skriker efter en längtan att få slå mig. Gliringarna är många och även om det är med mycket glimt så finns det en hel del allvar eftersom vi båda är sjukt tävlingsinriktade. Han vann visserligen en match mot mig häromdagen men då körde vi en returmatch direkt efteråt med dubbla insatsen och så var ställningen återställd. Jag har helt enkelt käkat upp honom varje gång och även om jag är medveten om att det mesta handlar om slump och tur så erkänner jag det aldrig inför honom utan betonar och överdriver istället vikten av skicklighet varje gång vi ska klunsa(sten,sax och påse). Detta retar gallfeber på honom och nu skulle han för femtielfte gången få chansen. Denna gång om restaurangnotan. Först till fem var det som gällde. Micke tar första och han börjar genast gapa upp sig. Orden och gliringarna blir bara värre och värre när han ser ut att krossa mig. Det står 4-0 till Micke och han hånar stort om sin kommande 5-0 seger. Ni förstår förstås hur det slutade! En osannolik upphämtning och jag segrade med 5-4. Jag som aldrig hört Micke vara tyst i längre än tio sekunder i sträck förut fick nu se förkrossad man som inte sa ett pip på tio minuter!!!!