Det är mitt femte besök i Monte Carlo och jag slutar inte att fascineras av den lyx och flärd detta ställe har. På vägen till kasinot passerar jag alla lyxbåtar i hamnen och flertalet bilaffärer som inte har någon bil i skyltfönstret som kostar iallafall under sjusiffrigt.  

 

Väl framme på kasinot möts jag av en liten motgång! Jag ska nämligen betala in mig för maineventet på plats eftersom det var försent att betala platsen via banktransferingen. I kön till kassan står det flera skyltar att det är bara cash som gäller vid köp av turneringsbiljett. Jag står i kön och samtalar med Michael Turenic och börjar bli lite orolig att det verkligen ska stämma. Men jag tänker att nog fan måste man kunna betala så pass stora summor med kort (10600 euro). De kan väl inte begära att folk ska gå omkring med sådana stora summor i plånboken (eller plastkassen om det ska få plats). Men väl framme får jag det bekräftat att sådant är fallet. Jag pratar sedan med tävlingsledaren Thomas Kremser och han bekräftar samma sak: Om man har missat att transferera pengar inom de annonserade tidsramarna så är det bara kontanter som gäller. Ok, inget större problem tänker jag. Jag går på banken imorgon och tar ut pengarna. Jag provar också först med bankomaten men där sätter uttagsgränsen stopp alldeles för tidigt att det ska räcka till något inköp. Dagen efter beger jag mig till banken men möts av informationen att det inte går eftersom min bank inte finns här i Monaco.  

 

Jag inser till slut att det bara är att bita i det sura äpplet och bestämmer mig istället att spela en satellit till mainevent som jag har täckning för i kontanter. Jag träffar på min mycket gode vän Christer Björin och vi äter lunch innan satelliten på en mysig uteservering på strandstråket. Jag tar  en tonfisksallad och Christer fortsätter på fiskspåret och tar en helstekt abborre. Vi vandrar sedan tillbaka till kasinot och vi hamnar på samma bord. Det är 233 spelare med och det är 19 platser till maineventet att kriga om. Tyvärr lyckas ingen av oss ta en plats. Christer åker ut när det är 140 spelare kvar och jag åker när det är 80 kvar. Jag tog en kalkyrerad risk när jag åkte ut. Jag hade precis fått byta bord och jag hade bara spelat två händer på bordet när jag åkte ut. Jag hade blind blind när blindsen var 300/600 och ante 75. Jag hade cirka 7500 och snittet låg på ungefär 12000. Första potten vid bordet var jag all-in med 44 och vann utan kamp. Andra potten var en annan kille all-in med en liten större stack än min. Potten därefter går samma unga kille all-in igen i andra position av åtta spelare. Alla lägger sig fram till mig. Jag har AQ suited och för att göra informationen fullständig så har också dealern råkat vända upp en kung och som därmed blivit bränt. Min information om den unga killen är ju minimal men min hand känns stark mot hans range. Visserligen ett litet styrkebesked att gå all-in direkt efter att han har vunnit en pott eftersom min erfarenhet är att man inte har en skräphand vid sådana tillfällen, om man inte är väldigt shortstackad. Jag tvivlar på att han skulle gå all-in direkt med AA eller KK. Kungarna känns också mindre troliga på grunden av kungen som bränts. AK känns också därför mindre troligt. Jag vet samtidigt att jag måste relativt snart utöka min stack och med minst en trolig slantsingling så tycker jag situationen är lämplig. Jag synar och han visar en lite starkare hand än jag förväntat mig, par i knektar. Brädan blir dock bara babykort och jag åker ut.

 

Mitt ”kontantproblem” sprider sig sedan och flera vänliga svenskar erbjuder sin hjälp att lyssna runt men jag avböjer eftersom det inte känns rätt att låna så stora summor av någon som jag inte känner väldigt väl. Det gladde mig dock storligen att se hur många som var omtänksamma för min skull! De som jag känner så väl att jag kan fråga hade märkligt nog inte 10600 euro på sig. Jag kan inte förstå att ett gammalt fotbollsproffs som Tomas Brolin alltid har åtminstone 20000 euro i plånboken. Undrar vilken skitlön han hade i Parma egentligen?  

 

Trots uttåget ur satelliten så blev dagen mycket minnesvärd eftersom Christer Björin tog med mig på en riktig höjdarmiddag med utsikt över havet. Rigatoni med bläckfisk och oliver till förrätt, oxfilé med gorgonzola till huvudrätt och en utsökt efterrätt som bestod av en blandning av mörk chokladglass, chokladmousse och vispgrädde. Efterrätten intog vi perfekt tajmat till Barcelona-Chelsea så livet kunde varit värre. Kvällen hade dock kunnat bli mindre trevlig för Christer för mellan för och varmrätten så besökte Christer toaletten. Vi var ensamma på restaurangen vid den tidpunkten och toaletten låg en våning ner. Varmrätten kom in och jag väntade in Christer. Men minuterna gick och jag började så smått fundera om allt stod rätt till. Det gick en kvart men jag tänkte om Christer var dålig i kistan så är det ju inte så jävla roligt om jag går ner och stressar på honom. Till sist ser jag ena servitören gå ner för trappan och kort därefter kommer Christer med ett lätt leende men en väldigt röd hand. Toalettdörren hade nämligen gått i baklås och där hade han stått i en kvart och bankat på dörren men ingen hörde honom. Jag hade slut på syret i min mobil så det var ingen lösning på problemet. Som tur var hörde servitören honom till slut och jag frågar mig själv hur långe jag hade suttit där innan jag hade reagerat?  

 

Vi går sedan tillbaka till kasinot efter matchen och tittar in på slutet av satellit turneringen. Det är 25 spelare kvar och 19 platser som sagt (eller skrivet). Då beskådar vi en väldigt dålig sak på ett av de fyra borden som kvarstår. Två fransmän som har suttit på samma bord som mig under dagen är kvar i turneringen och de sitter på samma bord. De är tydligen goda vänner. Nu sitter den shortstackade äldre herren på knappen och hans vän på big blind. Blindsen är på 2000/4000 och ante 200. Den äldre herren har 4500 kvar och går all-in. Hans franska vän som har en stor stack på cirka 100000 behöver bara lägga 500 i en pott som är på 11900. Han sitter och låtsas fundera och säger sig inte kunna syna. Han lägger sig och det märkliga är att ingen av varken spelarna eller dealern reagerar. Det är ju collusion så det smäller om det och vi nämnde händelsen sedan till John Duthie (EPT chefen) som vi stötte på när vi var på väg hem. Han sa genast att spelaren borde blivit diskvalificerad och att sådana händelser är väldigt dåliga för pokern. Kan bara instämma!  

 

Slutligen en annan liten konstig sak. I pausen på satelliten så spelade Boris Becker en heads up match på nätet precis bredvid vårt bord. Det var arrangörerna som hade suttit upp ett antal laptops där man kunde spela mot varann. Jag stod då bakom Boris medans hans fru/flickvän spelade in hans match med en dvdkamera. Jag tittade lite nyfiket för att se hur han agerade heads up. I första handen så sitter han på big blind och den andra spelaren limpar. Då trycker Boris på fold knappen trots att han alltså får se floppen grattis. Då kommer en kontrollfråga upp på skärmen om han verkligen vill trycka på foldknappen. Jag tänker nu måste han väl ändå inse sitt misstag. Men inte, han trycker på foldknappen igen. Fyra händer senare gör han exakt samma sak och jag kan nu inte hålla mig och säger mig undrande varför han gör så. Då vänder han sig om till mig och säger: – I like to start slowly. Jag tänker tyst att är han helt dum det gamla tyska serve esset. Men jag har ju läst att han har gjort några bra resultat så helt novis kan han ju inte vara. Min analys blev till slut att han troligen inte alls är ”helt dum” utan att han vänskapligt bjöd på lite handikapp eftersom det var någon typ av match där Boris inte hade något att vinna för egen del. Om analysen mot förmodan inte skulle stämma så vill jag spela mot Boris alla dagar i veckan!!!