Jag har inte gjort så många knop efter SM i Tallinn. Det är ruskigt varmt nu i Valencia och det är inte ovanligt att temperaturen överstiger 30 grader. Ett stående inslag i vardagen nu är att hela familjen badar i poolen efter skolan tills solen går ner. Jag har dock blivit påmind efter mina år i Portugal att allt inte är bra med det sydeuropeiska klimatet. Man måste tänka sig för hur man parkerar bilen annars bränner man sig på ”rattfan”. Dessutom blev jag varse om att det kan regna sand eller iallafall vatten och sand här i Valencia. Det kommer in sand i luften från varma nordafrika vindar och när det då regnar så blir allt riktigt skitigt. Bilen såg för jävlig ut och tvätten som hängde på tork ute var bara att tvätta om.

 Om det inte händer ett mirakel så blir maj 2009 en minusmånad när det gäller pokern. Jag har visserligen hämtat tillbaka lite grann men inte tillräckligt för kunna undvika minustecknet. Således ingen lön denna månad!

 Det har varit lugna dagar och jag spenderar ibland dessa med att åka ut till Valencias träningsanläggning som bara ligger knappt 10 minuter bilfärd från vårt hem. Där trivs jag som fisken i vattnet när jag går omkring tittar på Valencias träningar. Imorgon är det också dags för säsongens sista ligamatch då Valencia möter Athletic Bilbao.

Jag fick en skön kommentar från en av er läsare angående mitt bänkpress rekord. Förklaringen till att jag lyckats med det var att jag hade blivit ”gubbstark”. Det var nämligen som kompensation för att jag blivit äldre och långsammare. Tack för den!

 Skön seger för Barcelona i Champions League. Jag måste erkänna att jag höll på Barcelona och att det känns som en seger för fotbollen att de vann. Inte för att Manchester United på något sätt står för en tråkig fotboll, utan mer för Barcelonas mäktiga passningsspel och offensivlusta som jag tycker är helt underbar.

Innan jag åkte hem från Tallinn så var jag på en tillställning som Mattias Ericsson med beröm hade anordnat. På programmet stod bland annat ett klunskval till SM som skall avverkas i höst. I den riggade lottningen fick jag möta Micke Norinder. Jag hade inte kunnat få en lättare lottning. Micke har på ett drygt dussintal försök fortfarande inte kunnat avsmaka segerns sötma. I vintras när vi var i Prag så gick det så långt som att när vi åkte taxi hem från ett restaurangbesök och på sedvanligt sätt skulle klunsa om taxinotan så kände Micke sig så chanslös efter kvällens alla klunsförluster att han beordrade mig att betala taxin. Jag har aldrig betalt en taxi med sådan glädje! Nu var det först till tre som gällde och en enkel promenadseger stod således på programmet. Men vad hände? Jag trodde att jag som alltid kunde ligga på 10% av min kapacitet och ändå vinna enkelt mot Micke. Det omöjliga inträffar och jag får stryk med minsta möjliga marginal, 2-3. Jag gratulerar Micke och döljer samtidigt min besvikelse och inser att jag underskattat honom alldeles för mycket. Jag måste hädanefter gå på 15% av min ”klunskapacitet” för att slå honom komfortabelt!

Några dagar efter att jag kommit hem så ringer Micke för att antagligen gotta sig över min förlust. Han frågar vad jag gör och jag svarar att jag precis har gjort te och mackor till mig och Malin. Micke som har ringt via datorn och har högtalarfunktionen inkopplad blir helstressad eftersom hans Jessica sitter bredvid honom och hör samtalet. – Men för helvete, sånt där kan du ju inte säga. Jessica kan ju få för sig något! Jag utnyttjar tillfället och tillägger snabbt innan han hinner koppla in mikrofonen: – Och så har jag precis städat och diskat. Och sen ska jag ge henne massage! Jag bara hör hur Micke panikartat börjar slita i sladdarna och jag ler i mjugg!

Apropå Malin, hon har alltid varit lite klumpig om jag får säga så. Nu fick jag ytterligare ett bevis på det. Williot spelade i helgen en fotbollsturnering och fick för första gången i sitt liv ett pris. Priset var en staty av en fotbollsspelare och när vi efter turneringen var på väg till bilen bad Malin att få se på priset. Williot som höll sin nyfunna kärlek krampaktigt hårt överlämnade statyn lite motvilligt. Malin lyckas då med konststycket att tappa statyn i marken och huvudet går av på spelaren. Ridå ner…..