Jag är nu på plats i Tallinn för att spela de tre eventen och åker tillbaka till Valencia på lördag om jag nu inte kommer till finalbordet i Texas för då blir jag glatt tvungen att boka om till söndag. Villarreal-Valencia spelas på lördagkväll och den matchen vill jag helst inte missa. Ett finalbord i SM är dock en godtagbar anledning.

Resan hit blev rätt tuff som jag hade förmodat. Vi (familjen) hade först en underbar dag på Terra Mitica i Benidorm. Det är en nöjespark och det var lågsäsong så inte en kö så långt som ögat kunde nå. Detta plus kanonväder och överlyckliga barn gjorde dagen till en riktig höjdardag.

Efter dagen i parken blev det en snabb bilresa till Alicante för vidare flyg till München. Där var det dags för mitt ”luffarförsök”. Jag hittade en lämplig bänk inne på flygplatsen som låg lite ostört.

Klockan hade hunnit bli halv ett på natten och jag skulle upp klockan fem. Det första som hände när jag var på väg att somna var att en högtalare utropade en sökning efter någon tysk turist. Nästa störningsmoment var att en annan ”övernattare” satte sig på en bänk intill och satte på sin data och kollade på en film med alldeles för högt ljud för att det skulle passa mig som sover som en indian och vaknar av minsta grej. Nåväl, till slut stack snubben och när jag då äntligen var nära att somna så rasslade det till precis bakom mig. Jag låg nämligen bredvid en varuautomat och någon kom förbi och var törstig vid halv två på natten. Nu skulle jag väl äntligen få sova tänkte jag men då kommer det en städmaskin och brummar omkring i en halvtimme. Nu finns det väl inget mer som kan hända tänker jag efter att ha bytt plats och lämnat varuautomaten. Jorå! För när jag ligger där i kortbyxor och barfota så har en fluga letat sig inomhus och jag vet inte om min troliga svett doft attraherade men det skulle envist sätta sig på min hud. Till slut hann jag iallafall sova en knapp halvtimme innan jag satte mig på planet. Där somnade jag på direkten och likaså på nästa plan från Köpenhamn. Det blev därmed några timmars sömn men jag kan inte säga att jag kände anlände till Tallinn i bästa form. Men när jag anländer till hotellet så möter jag pokerdamerna Ulrika Skönnemark och Brynja Sassoon i dörren och det första de säger till mig är: – Fan va fräsh du ser ut! Det roliga är att de faktiskt menar det och inte är sarkastiska. Jag skrattar och förklarar bakgrunden och det mynnar ut i att jag iallafall var solbränd. Jag tackade hur som helst för komplimangen och jag kände mig genast bra mycket fräschare.

Jag duschade och gick sedan i väg till kasinot och registrerade mig. Det var dags för mörk poker SM. Den kostade 1050 euro inklusive en rebuy eller add-on. Det blev 29 spelare totalt och det var nästan bara spelare jag kände till. Det var sex spelare på varje bord och mitt bord blev följande. Plats ett Christer Björin, plats två regerande mästarinnan Birgitta Johansson, tre jag, fyra Micke Norinder, fem Per Hildebrandt och sex Morgan Svedlund. Morgan var den ende som jag inte kände till men det var en trevlig bekantskap, en värmlänning som surrade på bra.

Jag skulle kunna göra en betydligt längre rapport än vad jag gör nu men jag hinner då inte till Omaha SM som börjar om en timme. Dessutom strulade min diktafon så det får bli en enklare rapport. Vi startade med 5000 i marker och fick ytterligare 5000 efter rebuy eller add-on och i princip så använde alla spelare den möjligheten.

Jag startade riktigt bra och var rätt stor chipleader vid middagspausen då jag hade 33550 och tvåan Pelle Högbom hade cirka 23000 och snittet låg på 12000. En god pott var när Björin höjde upp med triss i tvåor och Birgitta synade med triss i tior och jag synade med AKK. Jag köpte in kåken, AAKKK, och Christer minibetade, Birgitta synade ocjh jag slog om och Birgitta synade.

En annan skön pott var när jag limpade med par i ess och Norinder synade och Hildebrandt höjde upp och Svedlund, jag och Norinder synade. Jag köpte in triss i ess och checkade, Micke checkade med och Per Hildebrandt som köpt ett kort betade halvpott. Morgan Svedlund synade som hade köpt två kort. Jag höjde upp från 1200 till 3100 och Micke la sig med en kraftig svordom. Han hade tre knektar. Per synade med två par och Morgan la tre åttor.

Jag lyckades också få Hildebrandt att lägga sig efter att att han betat ut efter köpet trots att det var jag som hade öppnat. Jag hade då 9944 och smyg in en röd ”tvåtaggare”. Det var således 50 % att det skulle vara en fyra. Jag höjde till pott och Per la sin triss (sa han iallafall) efter lång betänketid.

Efter middagen tappade jag lite potter och till slut när det var tio spelare kvar höjde jag upp med triss i sjuor. Christer Björin satt dock med en färdig stege och jag hade då bara 1100 kvar och synade efter köpet med väldigt små förhoppningar om att Christer gjort ett ”move”.

Det var bara fyra priser så jag var inte direkt nära prispengarna men jag kan trösta mig med att jag iallafall på pappret tillhör topp tio i Sverige på mörkpoker!! Wow, många som blev imponerade nu, eller?

Det var dock en riktigt trevlig turnering med många profiler, bra stämning och mycket roligt snack.

Jag kommer precis från ett träningspass på gymmet här på hotellet. Gymmet är på 26 våningen med panarama utsikt över Tallinn, riktigt häftigt. Jag fick sällskap av Christer och Birgitta Johansson och Jörgen Wickelgren. Jag måste tyvärr be er läsare stå ut med lite skryt nu men jag är lite nöjd efter att vi gjorde en bänkpress tävling. Jag tog nämligen 101 kg och det är vill inte något märkvärdigt men jag kommer ihåg när jag var 25 år och spelade i AIK (spelade 22 ggr längre tid i Hammarby så alla Bajare har förlåtit mig samt att Hammarby låg i etten då och jag var tvungen att spela i allsvenskan då eftersom jag var landslagsaktuell, nu vet ni det). Vi hade då en liten tävling ett gäng spelare efter en träning på gymmet på Råsunda. Jag tog då inte 100 kg utan bara 95 kg. Jag ville så gärna klara tresiffrigt men jag mäktade inte det till min stora besvikelse. Jag kom ihåg att det var två spelare som klarade 100 kg. Den ena var Johan Mjällby och jag tror att den andra var Bernt Ljung (grymt bra målvakt som info för er yngre). Så ”I made my day” med att ha slagit mig själv som 43-åring mot mig som 25-åring. Birgitta Johansson var för övrigt en riktigt stark kvinna och klarade 73,5 kg. Nu måste jag dra på en rem för att hinna till kasinot, på återseende!