Sällan eller aldrig har jag varit så nöjd med mig själv när det gäller pokern som just nu. Jag lyckades nämligen vände denna riktigt tuffa månad som började med en rekordförlust till en mycket liten plusmånad men ändock plusmånad. Jag undvek därmed också två raka förlustmånader vilket hade varit en ny negativ erfarenhet. Jag är mest nöjd att jag lyckades behålla lugnet efter i mitt tycke en osannolik massa bad beats och att jag kunde fortsätta nöta på och till slut besegra månaden juni. Pengamässigt var det som sagt ingen succémånad men sättet jag genomförde det på gjorde det nog till min skönaste pokermånad så här långt i mitt pokerliv. Det var ju första gången som jag hade en liten längre motgång och att kunna vända den var en ruskigt skön tillfredsställelse.

Idag flyttar vi ur lägenheten och flyger till Mallorca och hälsar på Malins pappa en vecka. Därefter bilar vi tillbaka till Sverige. Tanken är att jag som ”samlar” länder tänkte klippa Andorra, som står på listan för obesökta länder, på hemvägen. Att lämna Valencia känns dock vemodigt. Det har varit sju fantastiska månader och vi har trivts ypperligt. Det har varit så bra att vi planerar att flytta tillbaka igen i mitten av oktober om det fungerar med en del praktiska saker. Förutom anledningen att vi trivs så bra så är ju också tanken att få barnen att bli två språkiga och ett år till här vore bra också för den saken. De pratar redan mycket spanska och det är en häftig upplevelse att följa deras utveckling.

Efter tre raka somrar i Las Vegas så blir det inget deltagande i WSOP i år. Lite trist att missa pokerfesten men samtidigt så är ju tidpunkten den ligger på helt fel. Det lär hur som helst bli fler resor dit i framtiden. Men vi är nog rätt många som skulle bli glada om WSOP flyttades tillbaka till vårkanten som förr i tiden!

Krocken med U-21 landslagets match mot England och min egna jippomatch löste sig inte riktigt. Jocke Björklund hade till skillnad mot mig varit smart nog att inte lova att han skulle spela jippomatchen. Jocke skulle se matchen på sin satellit-tv men hans DVD fungerade inte(alternativt han visste inte hur den fungerade). Jag åkte hem till Jocke och för att se första halvlek eftersom jippomatchen började senare. Nu när det stod 0-3 i halvtid kändes det avgjort och jag åkte iväg för att spela min match. Om matchen hade varit jämn hade det känts riktigt tungt att missa semin men lovat var lovat. I andra halvlek av min egna match får Malin rapporter via Jocke att Sverige vänt till 3-3. Fort som fan byter jag ut mig själv efter att ha förklarat dilemmat och hinner hem till Jocke för att se straffläggningen. Trots den grymma utgången så var jag återigen stolt över detta gäng som gjort en fantastisk turnering.

Wimmo tittade på när jag spelade heads up mot en irländare. Jag förklarade lite hur jag tänkte och sa mig hittat en lucka i irländarens spel. Wimmo följde spelet med stort intresse och släpper till slut följande kommentar: -Vad lättlurad han är!

Det kan nog bli en pokerspelare till i familjen så småningom!

Ni känner vid det här laget till mitt starka motstånd till rökningen som jag tycker är en helt förkastlig företeelse. Häromdagen satt jag och Malin på ett utefik en tidig förmiddag. Vid borden bredvid oss satt fem spanska kvinnor i 30-35 års åldern. En kvinna var höggravid och de övriga fyra kedjerökte föga överraskande eftersom det röks ursinnigt i detta annars så underbara land. Vi var dock glada att den gravida kvinnan verkade ha förståndet att inte röka. Det var samtidigt en marknad på gatan där vi satt och Malin gick i väg för att titta lite vad som fanns. Jag satt kvar och ser till min förskräckelse att nu röker alla fem kvinnorna. Vid sådana här tillfällen när någon gör något som är helt fel kan jag inte bara se på passivt. Det enklaste vore ju bara att låta det vara men då tycker jag att jag själv sviker i min strävan att försöka bidra till en bättre värld. Jag går fram till sällskapet och frågar hur hon tänker och förklarar på mitt bästa pedagogiska sätt att hon skadar fostret. Reaktionen från gänget blir förstås taggarna utåt och en massa intelligensbefriande försvarstal om att allt är farligt och att man ändå ska dö och att hon bara röker en om dagen etc. En i gänget kör med den överlägsna stilen och skrattar bara hånfullt till mina synpunkter. Jag behåller dock lugnet och förklarar att det bara gör mig ledsen att se att de inte kan/vill förstå allvaret. Jag konstaterar bara att det fortfarande 2009 finns alltför många människor med ett tänk som stått still i många, många år.

Desto roligare var det när jag läste ett blogginlägg från Tobbe Holm på nätet. Det var bland det bästa jag läst på länge och jag stjäl denna underbara text.

Så här skrev Tobbe:

Jag vill inte slå mig själv för bröstet, men jag är en relativt påläst grabb.
Kan lite om oerhört mycket.
En av mina starkare sidor tillsammans med utseendet och sångrösten.
Men det finns en sak här i världen jag inte förstår och har funderat på varje sekund sedan jag föddes.
Exakt. Och nu menar jag EXAKT vad gör en förbundskapten i friidrott?
Jag är tacksam för svaren som inkluderar hans samtliga arbetsuppgifter.

Tack på förhand.

/Peter Koskenkorva

Några av svaren höll också världsklass eller vad säger ni om följande:

– Förhoppningsvis inte samma sak som Sveriges förbundskapten i fotboll… det vill säga FÖRSTÖR…

– Mycket berättigad fråga. Förmodligen är det samma som i frågan om vad Markus Rosenberg gör på en fotbollsplan. D.v.s ser på när andra jobbar för laget…

– Man snackar känslor och mens med damerna och håller koll på vilka afrikaner som kan byta pass för en bunte $$

– De måste väl ha nån som kokar kaffe och skär upp apelsinklyftor. Taktiken är väl solklar. Klüft, du hoppar längre, Thörnblad, hoppa högre, Kronberg, spring fortare. Det tror jag tom jag skulle kunna fixa

Nu är det packning som gäller och jag vet inte hur uppkopplad jag kommer att kunna vara på nätet de närmsta veckorna. Jag nämner det som en gardering om det blir tyst på min blogg ett tag!

Matchen med papporna i Godella förra veckan var en riktig höjdare. Jag hade inte spelat fotboll på mer än ett år och jag riktigt njöt av att vara på en fotbollsplan igen. Det var ruskigt kul och det kändes förvånansvärt bra också. Det förväntade gubbsteget och pingislungan lyste till min glädje med sin frånvaro. Direkt efter matchen blev jag inbjuden att delta i ett allstar team som ska möta Godellas tränare i en utannonserad match som går ikväll. Jocke Björklund är också inbjuden så jag räknar med att vi ska utgöra ett mycket svårforcerat mittbackslås.

Men denna match har ställt mig inför ett stort dilemma. Samtidigt som vi ska spela så går U-21 landslagets semifinal mot England. Detta visste jag förstås inte när jag tackade ja till min match. Och jag vill för allt smör i småland inte missa att se denna semifinal. Min lösning på problemet blir förhoppningsvis att jag ordnar med någon som kan spela in matchen och att jag ser på den i efterhand.

Jag har sett att detta landslag har blivit rejält hyllade hemma i Sverige och jag kan inte annat än att hålla med. Jag verkligen älskar sättet de spelar fotboll på. Jag både hoppas och tror att svensk fotboll har något stort på gång med detta landslag. Jag verkligen njuter av att se dem spela. Det är länge sedan jag kan minnas att jag sett så underhållande matcher som detta landslag bjudit på.

Men att bara spela underhållande är ju inte så mycket värt om man inte samtidigt presterar resultat också. Och det är precis vad detta landslag har lyckats med, att prestera på ett mycket underhållande sätt. Det finns en vilja hos alla spelarna att hela tiden vilja komma fram i plan, alla är beredda att ta uppoffrande löpningar. Teknik och snabbhet är ingen bristvara längre. Allt detta samtidigt som man lyckats bevara det som varit svensk fotbolls stora styrka såsom stark fysik, gedigen organisation och en enorm inställning. Titta bara på spelarna varje gång som de tappar bollen. Inte ett enda hänghuvud som är så vanligt på kontinenten utan precis alla tar maxlöpningar hem för att komma på försvarssida.

Jag är oerhört nyfiken hur detta landslag skulle stå sig mot vårt A-landslag. Hur kul skulle det inte vara se en match dem emellan. Det är väl mer eller mindre omöjligt att få in en sådan match i dagens pressade fotbollsschema men förr i tiden fanns det ju pressens lag mot landslaget. Jag undrar dock hur många i A-landslaget som skulle vara beredda att ställa upp på en sådan match.

Jag kan emellertid se i min kristallkula att de flesta i dagens U-21 landslag snart är A-landslagsmän. Många är ju redan 23 år så det är ju inga ”fjunisar” vi pratar om. Faktum är att jag redan nu tycker att det är en riktigt jämn konkurrens situation bland flertalet om platserna i en svensk startelva. Ärligt talat tycker jag bara att det är Zlatan som är riktigt given och det säger jag inte för att undervärdera dagens A-landslag utan mera för att jag imponerad av de nya spelarna och vad de visat. Jag undrar hur Lagerbäcks tankar går. Jag är mer eller mindre säker på att han inte kommer att göra några stora förändringar så länge chansen finns till VM-avancemang men han måste ju också vara oerhört nyfiken på många av dessa spelare hur de skulle prestera på en högre nivå.

Jag såg att Patrick Ekwall skrev att intresset bland övriga nationer inte var så imponerande vad beträffar U-21 EM. Här i Spanien visar de dock alla matcher och det sitter fyra män i studion vid varje match. En annan sak som jag såg var att det diskuterades om de hade tränat straffar inför Englandsmatchen. Min bestämda uppfattning är att det är så gott som bortkastad tid såsom det hittills har tränats på straffar. Vem som helst kan sätta en straff under träning utan press. Det är en helt annan sak när det kommer till allvar. Allt handlar till 99% om psykologi. Jag ska nu avslöja det enda sättet att träna straffar på som kan likna den situation som man kommer att ställas inför på riktigt. Det är att man får böta ett riktigt kännbart belopp i förhållande till inkomst om man missar straffen när man tränar. Beloppet kanske är 10000 kr för en division ett spelare och ett sjusiffrigt belopp för ett proffs. Hiskliga summor förstås men det är det enda sättet att på ett konstgjort sätt få fram den press som spelaren kommer att känna vid en riktigt straffsparkstävling. Sedan återstår det att se om någon tränare någonsin kommer att ta till sig detta råd. Men visst vore det kul om Barcelonas spelare inför en Champions League final tränade straffar och om den som missade fick ge bort sin Ferrari!

Mycket fotboll den här gången. Pokern har gått riktigt bra den här veckan och inga minusdagar så långt ögat kan nå. Faktum är om den fortsätter så de sista dagarna så kan jag till och med vända denna ”skitmånad” pokermässigt till en plusmånad.

Slutligen: Igår var jag och Malin på stranden. På vägen hem åkte vi på en liten mindre väg. Då såg vi några tjejer som satt på stolar i bikini under parasoll på ungefär samma sätt som i Sverige när man ibland kan köpa jordgubbar vid vägkanten. Men jag förstod ganska snabbt att här fanns det inga jordgubbar till salu. En liten annorlunda syn när en äldre herre på moped plockar upp en av tjejerna i bikini och handväska och vilken sedan sätter sig upp på mopeden och de båda åker iväg. Man kan ju bara hoppas att de skulle åka iväg och plocka jordgubbar!

Midsommar hemma i Sverige men det är ingenting som direkt märks här i Spanien. Vi ska dock samlas ett tjugotal svenskar hemma hos Jocke Björklund idag för ett knytkalas. Innan dess är det fotbollsmatch för papporna till knattespelarna i Godellas fotbollslag där Williot spelar. Efter matchen ska vi alla barn och föräldrar äta paella. Således mycket matintag idag!

Termometern är för närvarande oftast på ett högre tal än det finns dagar i månaden för tillfället och det finns en problematik på nätterna om man ska välja att ligga sömnlös eller dra på sig en förkylning genom att sätta på aircondition. Oftast blir det en kompromiss att man sätter på aircondition en timme innan man går och lägger sig och att man sedan stänger av den när det blir dags försöka sova. Därefter är det bara att hoppas att man hinner somna innan värmen är för olidlig igen. I-landsproblem!

Pokern fortsätter att jävlas emot mig. Det vill inte riktigt lossna för tillfället. Efter storförlusten den första juni så har det sett ut på samma sätt. Jag kämpar mig sakta tillbaka och vinner en 4-6 dagar i rad och så kommer ett stort bakslag och jag är tillbaka på ruta ett. Denna procedur har nu utspelat sig tre gånger denna månad. Självförtroendet får sig en liten knäpp och jag tycker att jag har mest otur i världen för tillfället. Men lösningen är att bara att fortsätta att spela sitt absolut bästa spel och så kommer vändningen så småningom. Det jobbiga är bara att det dröjer och att denna period av bakslag är den längsta som jag fått uppleva i min pokerkarriär.

Desto gladare har jag blivit av att se U-21 landslaget. Matcherna från EM visas på en kanal som vi inte har så det har blivit att dra med hela familjen på lokal för att kunna se matcherna. Igår missade vi dock andra halvlek på grund av skolavslutning. Men av det jag har sett så har de imponerat stort och det känns positivt och spännande inför svensk fotbolls framtid.

Igår hade jag satsat rejält på att Serbien skulle slå Vitryssland i U-21 EM men där fick man tji. Jag antar att jag inte var ensam om det!

Jag börjar nog bli gammal för hur ska jag annars tolka Williots senaste kommentarer till mig:

 – Pappa, varför är ditt skägg vitt?

– Pappa du är snäll men du hör dåligt. Men du hör iallafall bättre än farfar.

Och inte är mitt klädval så mycket bättre. Igår berömde han sin mammas nyinköpta klänning varpå han tittade på mina kläder och sa: – Du är sådär!

Senare när han skulle lägga sig så låg han och sparkade i madrassen hela tiden. Jag sa till honom att sluta och försöka sova istället. Då svarar Williot: – Men pappa, jag tränar ju bredsidor!

Slutligen vill jag önska Er läsare en riktigt trevlig midsommar!

Det har ju som sagt varit en tung period pokermässigt sista tiden. Maj blev en dålig månad och juni började katastrofalt. Jag har mer eller mindre varit förskonad mot motgångar under mina 5 år som yrkesspelare. Därför känns det nästan lite inspirerande att visa att man är kapabel till att uthärda en tung period och vända den till guld och gröna skogar igen. Vad som då är viktigast i dessa ”missflytsperioder” är disciplin, disciplin och disciplin. Spela inte när du är trött, jaga inte förluster, gå inte upp i nivå för att vinna tillbaka snabbt, med mera.

Sakta men säkert har jag börjat inhämtningen av förlusten och jag hoppas att den positiva trenden ska fortsätta.

Annars fortsätter livet lugnt och behagligt här i Valencia. La liga har tagit sommarlov och Valencia spelarna har nu gått på semester. Jag läste att de fick vara helt lediga i 20 dagar och att de sedan skulle träna i 15 dagar på egen hand innan det är dags för återsamling och fystester. Innan de lämnade fick de väga sig och de ska komma tillbaka på samma vikt.

Sugen på lite statistik?

Spanska landslaget spelade i veckan sin trettioandra landskamp utan förlust. De slog Azerbadjan med 6-0 på bortaplan efter ett äkta hattrick av David Villa. De har nu bara tre matcher kvar tills de tangerar Brasilien som har rekordet på 35 förlustfria matcher i rad (dock förlorade de en av dessa på straffar mot Uruguay). Brasiliens svit är från början av 90-talet. Argentina(90-talet) och Ungern(50-talet) hade också 31 matcher utan förlust men blev nu passerade av Spanien. Av Spaniens 32 matcher utan förlust är endast tre oavgjorda. Island och Finland är två av dessa vilket är en liten skräll. Italien är det tredje och Rumänien är det senaste laget som slagit Spanien(nov-06).

Ni som är pokerspelare och har småbarn vet att det kan vara ett problem att spela samtidigt som de är hemma. En sak som kan uppstå är att man helt plötsligt hör ett ”klar” från toaletten när man sitter i en heads up match och inte vill lämna bordet (är det en sit and go får man vara ruskigt snabb). Av denna anledning så kastade jag ut en fråga till Williot när han passerade mig springandes mot toaletten när jag spelade häromdagen.

Jag: -Ska du bajsa? (vilket betyder att han behöver assistans)

Williot: -Nä kissa. Eller bajsa. Jag har ingen aning!

När jag ändå är inne på toaletthumor så har jag en skön story när jag som 18-åring fick åka och träna med Tottenham och då bodde på hotell i London. Jag var ju en rätt så färsk liten kille på den tiden som inte sett så mycket av den stora världen. På hotellet fanns det en manlig italiensk städare som var väldigt trevlig och som jag hade kommit i samspråk med. En dag efter avslutat träningspass så åkte jag tillbaka till hotellet och satte mig på muggen när jag kom in på rummet. Då när jag sitter där så kommer den italienska städaren(med blonderat hår, ”handväske-arm” och örhänge som var ovanligt på den tiden) inflygande på toaletten och ursäktar sig med att han skulle kontrollera om han hängt upp nya handdukar. Jaha tänker jag,-kolla du. Efter att han gjort det så sätter han sig på huk några meter ifrån mig och börjar snacka. Väldigt bisarrt tycker ni säkert men jag som var en orutinerad tonåring fattar inga som helst misstankar. Så där sitter vi ett tag och samspråkas. Men till slut så ursäktar jag mig och ber honom stänga toalettdörren så att jag får göra mig klar. När jag sedan kommer ut från toaletten så frågar han mig: – Are you gay? Jag uppfattar dock inte frågan rätt utan jag tror att han frågat: – Are you ok? Så jag svarar: Yes of course!

Nåväl, till slut uppdagades missförståndet och mitt felaktiga svar och han lämnade rummet med mycket besvikna steg!

Poker resultatet för maj månad blev inte bra, -3. Jag är nu uppe i fyra minusmånader sedan jag börja föra statistik i mars 2005. 47 plusmånader kontra 4 minusmånader är visserligen riktigt bra men tyvärr så lider man mer av en förlustmånad än man gläds av en vinstmånad. Jag har aldrig haft två minusmånader i rad men vad händer den första juni? Jo, jag börjar månaden med den största förlustdagen i mitt pokerliv. Ni vet att jag inte är så pigg på att avslöja siffror men jag kan iallafall släppa att det var första gången som jag hade en förlust på ett sexsiffrigt belopp. Surt men jag vet samtidigt att jag måste kunna ta och acceptera sådana smäller om jag ska leva som pokerspelare. Nåja, jag har efter denna torsk iallafall reducerat förlusten lite grann och vi får se hur juni slutar till sist.

Att kunna livnära sig som pokerspelare är ett stort privilegeum och jag vet att jag har ett mycket bra liv. Men allt är inte en ”räkmacka” och denna morgon var ett exempel i hårt arbete och effektivitet. Jag hade spelat nätpoker in på småtimmarna och väckte grabbarna klockan 8.00. Skolan börjar klockan nio och vi måste gå tjugo minuter innan. På fyrtio minuter hann jag koka gröt och servera frukost, göra matsäck, slänga in en tvätt, ställa in disken och torka av bordet, diska grötkastrullen, ta fram kläder och klä på den yngsta, borsta tänderna på barnen, duscha och fixa till sig själv. Dessutom hann den yngsta mitt i stressen ropa färdig från toaletten vilket betyder torkning! Malin tjänstledighet som polis är slut så hon är hemma i Sverige och jobbar. Det betyder att jag står för allt jobb i hemmet i dagarna vilket i praktiken knappt gör någon skillnad eftersom jag annars står för cirka 95%. Undrar om Malin håller med?

Ibland blir man överraskad av vad sina egna barn kan och vet. Igår när vi tog vårt obligatoriska kvällsdopp i poolen så passerade vi en hund som heter Roma. Jag slängde då ut en fråga till Williot fem år om han kan någon spelare i Roma. Han svarade: – Ja, han som spottade på dansken!

 Williot gjorde för övrigt sitt första hattrick i helgen som gick. De vann med 9-1 mot samma lag(Mislata) som de mötte i januari. Den matchen slutade då 0-0. Kan vi få se samma utveckling hos Hammarby i höst tack!!!

 Snart dags för att se Robin Söderling i semin. Jävlar vad han har imponerat på mig! Man undrar ju om det är samma sport man ser när man tänker tillbaka på matcherna man såg med Borg och Wilander på samma grusplaner. Vilken utveckling! Jag kommer ihåg de där jättelånga bollduellerna med stora inslag av ”ballongtennis”. Jag undrar hur tennisdamerna som också haft en enorm utveckling skulle stå sig mot mina gamla tennisidoler?

Apropå tennis, vad hände med det där vadet mellan Gus Hansen och Patrik Antonius om vem som skulle vinna i tennis? Det snacket har helt dött ut. Jag skrev för länge sedan om det och jag upprepar mina betraktelser. Jag tog nämligen en promenad till tennisplanerna i Monte Carlo när jag var där för två år sedan. Det var nästan folktomt men på en av planerna så spelade (tränade) Gus och Patrik. Jag satte mig ned och tittade i en knapp halvtimme i finvädret. Och av det jag fick se så förstår jag om Patrik nu har gjort allt i sin makt för att annullera detta vad. Gus Hansen var nämligen ruskigt bra. Antonius var också helt ok men inte i närheten av Gus. Jag såg ungefär 60 bollar varav Gus vann alla utom tre tror jag. Gus hade en grym forehand, bra fotarbete och en klart godkänd enarmad backhand. Patriks hade en rätt så svag dubbelfattad backhand och ett fotarbete som inte alls var i samma nivå som Gus. Jag såg visserligen inte serve och volley men det kändes lika troligt att Patrik skulle slå Gus som att Anders Järryd skulle slå Nadal. Någon som vet vad som hänt med detta vad?