Sällan eller aldrig har jag varit så nöjd med mig själv när det gäller pokern som just nu. Jag lyckades nämligen vände denna riktigt tuffa månad som började med en rekordförlust till en mycket liten plusmånad men ändock plusmånad. Jag undvek därmed också två raka förlustmånader vilket hade varit en ny negativ erfarenhet. Jag är mest nöjd att jag lyckades behålla lugnet efter i mitt tycke en osannolik massa bad beats och att jag kunde fortsätta nöta på och till slut besegra månaden juni. Pengamässigt var det som sagt ingen succémånad men sättet jag genomförde det på gjorde det nog till min skönaste pokermånad så här långt i mitt pokerliv. Det var ju första gången som jag hade en liten längre motgång och att kunna vända den var en ruskigt skön tillfredsställelse.

Idag flyttar vi ur lägenheten och flyger till Mallorca och hälsar på Malins pappa en vecka. Därefter bilar vi tillbaka till Sverige. Tanken är att jag som ”samlar” länder tänkte klippa Andorra, som står på listan för obesökta länder, på hemvägen. Att lämna Valencia känns dock vemodigt. Det har varit sju fantastiska månader och vi har trivts ypperligt. Det har varit så bra att vi planerar att flytta tillbaka igen i mitten av oktober om det fungerar med en del praktiska saker. Förutom anledningen att vi trivs så bra så är ju också tanken att få barnen att bli två språkiga och ett år till här vore bra också för den saken. De pratar redan mycket spanska och det är en häftig upplevelse att följa deras utveckling.

Efter tre raka somrar i Las Vegas så blir det inget deltagande i WSOP i år. Lite trist att missa pokerfesten men samtidigt så är ju tidpunkten den ligger på helt fel. Det lär hur som helst bli fler resor dit i framtiden. Men vi är nog rätt många som skulle bli glada om WSOP flyttades tillbaka till vårkanten som förr i tiden!

Krocken med U-21 landslagets match mot England och min egna jippomatch löste sig inte riktigt. Jocke Björklund hade till skillnad mot mig varit smart nog att inte lova att han skulle spela jippomatchen. Jocke skulle se matchen på sin satellit-tv men hans DVD fungerade inte(alternativt han visste inte hur den fungerade). Jag åkte hem till Jocke och för att se första halvlek eftersom jippomatchen började senare. Nu när det stod 0-3 i halvtid kändes det avgjort och jag åkte iväg för att spela min match. Om matchen hade varit jämn hade det känts riktigt tungt att missa semin men lovat var lovat. I andra halvlek av min egna match får Malin rapporter via Jocke att Sverige vänt till 3-3. Fort som fan byter jag ut mig själv efter att ha förklarat dilemmat och hinner hem till Jocke för att se straffläggningen. Trots den grymma utgången så var jag återigen stolt över detta gäng som gjort en fantastisk turnering.

Wimmo tittade på när jag spelade heads up mot en irländare. Jag förklarade lite hur jag tänkte och sa mig hittat en lucka i irländarens spel. Wimmo följde spelet med stort intresse och släpper till slut följande kommentar: -Vad lättlurad han är!

Det kan nog bli en pokerspelare till i familjen så småningom!

Ni känner vid det här laget till mitt starka motstånd till rökningen som jag tycker är en helt förkastlig företeelse. Häromdagen satt jag och Malin på ett utefik en tidig förmiddag. Vid borden bredvid oss satt fem spanska kvinnor i 30-35 års åldern. En kvinna var höggravid och de övriga fyra kedjerökte föga överraskande eftersom det röks ursinnigt i detta annars så underbara land. Vi var dock glada att den gravida kvinnan verkade ha förståndet att inte röka. Det var samtidigt en marknad på gatan där vi satt och Malin gick i väg för att titta lite vad som fanns. Jag satt kvar och ser till min förskräckelse att nu röker alla fem kvinnorna. Vid sådana här tillfällen när någon gör något som är helt fel kan jag inte bara se på passivt. Det enklaste vore ju bara att låta det vara men då tycker jag att jag själv sviker i min strävan att försöka bidra till en bättre värld. Jag går fram till sällskapet och frågar hur hon tänker och förklarar på mitt bästa pedagogiska sätt att hon skadar fostret. Reaktionen från gänget blir förstås taggarna utåt och en massa intelligensbefriande försvarstal om att allt är farligt och att man ändå ska dö och att hon bara röker en om dagen etc. En i gänget kör med den överlägsna stilen och skrattar bara hånfullt till mina synpunkter. Jag behåller dock lugnet och förklarar att det bara gör mig ledsen att se att de inte kan/vill förstå allvaret. Jag konstaterar bara att det fortfarande 2009 finns alltför många människor med ett tänk som stått still i många, många år.

Desto roligare var det när jag läste ett blogginlägg från Tobbe Holm på nätet. Det var bland det bästa jag läst på länge och jag stjäl denna underbara text.

Så här skrev Tobbe:

 

Jag vill inte slå mig själv för bröstet, men jag är en relativt påläst grabb.
Kan lite om oerhört mycket.
En av mina starkare sidor tillsammans med utseendet och sångrösten.
Men det finns en sak här i världen jag inte förstår och har funderat på varje sekund sedan jag föddes.
Exakt. Och nu menar jag EXAKT vad gör en förbundskapten i friidrott?
Jag är tacksam för svaren som inkluderar hans samtliga arbetsuppgifter.

Tack på förhand.

/Peter Koskenkorva

 

Några av svaren höll också världsklass eller vad säger ni om följande:

– Förhoppningsvis inte samma sak som Sveriges förbundskapten i fotboll… det vill säga FÖRSTÖR…

– Mycket berättigad fråga. Förmodligen är det samma som i frågan om vad Markus Rosenberg gör på en fotbollsplan. D.v.s ser på när andra jobbar för laget…

– Man snackar känslor och mens med damerna och håller koll på vilka afrikaner som kan byta pass för en bunte $$

– De måste väl ha nån som kokar kaffe och skär upp apelsinklyftor. Taktiken är väl solklar. Klüft, du hoppar längre, Thörnblad, hoppa högre, Kronberg, spring fortare. Det tror jag tom jag skulle kunna fixa

Nu är det packning som gäller och jag vet inte hur uppkopplad jag kommer att kunna vara på nätet de närmsta veckorna. Jag nämner det som en gardering om det blir tyst på min blogg ett tag!