Matchen med papporna i Godella förra veckan var en riktig höjdare. Jag hade inte spelat fotboll på mer än ett år och jag riktigt njöt av att vara på en fotbollsplan igen. Det var ruskigt kul och det kändes förvånansvärt bra också. Det förväntade gubbsteget och pingislungan lyste till min glädje med sin frånvaro. Direkt efter matchen blev jag inbjuden att delta i ett allstar team som ska möta Godellas tränare i en utannonserad match som går ikväll. Jocke Björklund är också inbjuden så jag räknar med att vi ska utgöra ett mycket svårforcerat mittbackslås.

Men denna match har ställt mig inför ett stort dilemma. Samtidigt som vi ska spela så går U-21 landslagets semifinal mot England. Detta visste jag förstås inte när jag tackade ja till min match. Och jag vill för allt smör i småland inte missa att se denna semifinal. Min lösning på problemet blir förhoppningsvis att jag ordnar med någon som kan spela in matchen och att jag ser på den i efterhand.

Jag har sett att detta landslag har blivit rejält hyllade hemma i Sverige och jag kan inte annat än att hålla med. Jag verkligen älskar sättet de spelar fotboll på. Jag både hoppas och tror att svensk fotboll har något stort på gång med detta landslag. Jag verkligen njuter av att se dem spela. Det är länge sedan jag kan minnas att jag sett så underhållande matcher som detta landslag bjudit på.

Men att bara spela underhållande är ju inte så mycket värt om man inte samtidigt presterar resultat också. Och det är precis vad detta landslag har lyckats med, att prestera på ett mycket underhållande sätt. Det finns en vilja hos alla spelarna att hela tiden vilja komma fram i plan, alla är beredda att ta uppoffrande löpningar. Teknik och snabbhet är ingen bristvara längre. Allt detta samtidigt som man lyckats bevara det som varit svensk fotbolls stora styrka såsom stark fysik, gedigen organisation och en enorm inställning. Titta bara på spelarna varje gång som de tappar bollen. Inte ett enda hänghuvud som är så vanligt på kontinenten utan precis alla tar maxlöpningar hem för att komma på försvarssida.

Jag är oerhört nyfiken hur detta landslag skulle stå sig mot vårt A-landslag. Hur kul skulle det inte vara se en match dem emellan. Det är väl mer eller mindre omöjligt att få in en sådan match i dagens pressade fotbollsschema men förr i tiden fanns det ju pressens lag mot landslaget. Jag undrar dock hur många i A-landslaget som skulle vara beredda att ställa upp på en sådan match.

Jag kan emellertid se i min kristallkula att de flesta i dagens U-21 landslag snart är A-landslagsmän. Många är ju redan 23 år så det är ju inga ”fjunisar” vi pratar om. Faktum är att jag redan nu tycker att det är en riktigt jämn konkurrens situation bland flertalet om platserna i en svensk startelva. Ärligt talat tycker jag bara att det är Zlatan som är riktigt given och det säger jag inte för att undervärdera dagens A-landslag utan mera för att jag imponerad av de nya spelarna och vad de visat. Jag undrar hur Lagerbäcks tankar går. Jag är mer eller mindre säker på att han inte kommer att göra några stora förändringar så länge chansen finns till VM-avancemang men han måste ju också vara oerhört nyfiken på många av dessa spelare hur de skulle prestera på en högre nivå.

Jag såg att Patrick Ekwall skrev att intresset bland övriga nationer inte var så imponerande vad beträffar U-21 EM. Här i Spanien visar de dock alla matcher och det sitter fyra män i studion vid varje match. En annan sak som jag såg var att det diskuterades om de hade tränat straffar inför Englandsmatchen. Min bestämda uppfattning är att det är så gott som bortkastad tid såsom det hittills har tränats på straffar. Vem som helst kan sätta en straff under träning utan press. Det är en helt annan sak när det kommer till allvar. Allt handlar till 99% om psykologi. Jag ska nu avslöja det enda sättet att träna straffar på som kan likna den situation som man kommer att ställas inför på riktigt. Det är att man får böta ett riktigt kännbart belopp i förhållande till inkomst om man missar straffen när man tränar. Beloppet kanske är 10000 kr för en division ett spelare och ett sjusiffrigt belopp för ett proffs. Hiskliga summor förstås men det är det enda sättet att på ett konstgjort sätt få fram den press som spelaren kommer att känna vid en riktigt straffsparkstävling. Sedan återstår det att se om någon tränare någonsin kommer att ta till sig detta råd. Men visst vore det kul om Barcelonas spelare inför en Champions League final tränade straffar och om den som missade fick ge bort sin Ferrari!

Mycket fotboll den här gången. Pokern har gått riktigt bra den här veckan och inga minusdagar så långt ögat kan nå. Faktum är om den fortsätter så de sista dagarna så kan jag till och med vända denna ”skitmånad” pokermässigt till en plusmånad.

Slutligen: Igår var jag och Malin på stranden. På vägen hem åkte vi på en liten mindre väg. Då såg vi några tjejer som satt på stolar i bikini under parasoll på ungefär samma sätt som i Sverige när man ibland kan köpa jordgubbar vid vägkanten. Men jag förstod ganska snabbt att här fanns det inga jordgubbar till salu. En liten annorlunda syn när en äldre herre på moped plockar upp en av tjejerna i bikini och handväska och vilken sedan sätter sig upp på mopeden och de båda åker iväg. Man kan ju bara hoppas att de skulle åka iväg och plocka jordgubbar!