Äntligen framme vid slutmålet efter cirka 400 mil i bil från Valencia. Vi befinner oss nu hos mina föräldrar i Östersund där jag är uppväxt. Vi ska vara här fram till den 1 augusti och sedan blir det Stockholm ett tag. Vi har hyrt en lägenhet i Hammarby Sjöstad till och med den 10 oktober. Vad som händer sedan står skrivet i stjärnorna men jag hoppas på att vi flyttar till Valencia igen efter den 10 oktober och bor där över vintern. Det kanske krävs en förklaring till detta ”zigenarliv”. Anledningen är att vi sålde huset förra året och skulle flytta in i ett nytt hus som skulle vara klart i juni i år. Företaget som skulle bygga har dock fått stora problem och är på väg mot konkurs. Bygget har därför fördröjts men nu kanske allt löser sig i och med att nya ägare är på gång. Men huset blir klart tidigast någon gång till våren och vi får fortsätta lösa vårt boende med att hyra in oss någonstans fram tills huset är klart. Det är dock värt att vänta på huset som jag tror blir en riktig höjdare. Huset ska nämligen byggas på en ponton och ligga ute på vattnet bara 5 km från Slussen i Stockholm. Perfekt tycker jag eftersom jag vill bo i hus men jag vill inte ha någon tomt att sköta om, bekväm som jag är! (låter bättre än slö)

När det gäller pokern är det också lite som i dagsläget är ovisst. Iallafall när det gäller liveturneringar och vad som kommer hända till hösten. Jag får vila på svaret men meddelar självklart så snart jag vet. Pokern på nätet har det blivit lite sparsamt med senaste tiden eftersom jag inte haft så bra tillgång till uppkoppling. Men de gånger jag har kunnat spela så har det fortsatt att gå bra. En annan som jag reflekterade över när det gäller pokern är att hur kul jag tycker det är. Trots att jag nu livnärt mig på pokern i fem år så har inte lusten avtagit det minsta utan jag tycker fortfarande det är lika kul att spela. Att ha den känslan för sitt jobb är ett privilegum och jag har haft dubbelt tur eftersom jag kände likadant för fotbollen.

Resan upp till Sverige blev mer en extra semester än bara en transportsträcka. Vi tog det lugnt och passade på att se en massa städer. En del repriser blev det men även del nya upptäckter. Resrutten och vad som avverkades blev som följer: Valencia, Andorra La Vella, Toulouse, Bordeaux, Rochefort, la Rochelle, Nantes, Rennes, le Havre, Boulogne-sur-Mer, Calais, Dunkerque, Brugge, Rotterdam, Delft, Den Haag, Amsterdam, Volendam, Groningen, Lübeck, Travemünde, Höllviken, Växjö, Linköping, Borensberg, Stockholm, Hudiksvall och till sist Östersund.

La Rochelle var en repris eftersom det var där fångarna på fortet spelades in. Om ingen minns att jag var med där kan det bero på att jag satt inlåst i en cell mest hela programmet. Innan dess hann jag med att misslyckas med att svara rätt på en enkel gåta uppe hos fader Fourah. Ingen succé från min sida alltså!

Brugge var också en favorit i repris som jag kan rekommendera. Hela innerstaden är beverad från äldre tider och är oerhört vacker. Några fotbollsarenor avverkades förstås men det var bara Volendams som jag kom in på insidan av. Det var en sanning med modifikation eftersom jag var på Höllvikens idrottsplats när vi hälsade på hos Christer och Birgitta Johansson på hemvägen. Vi sov över där en natt och det börjar bli en sommartradition att hälsa på dem. Vi hade också äran att få träffa Christers föräldrar som också var där på besök. En annan som fick besök var Daniel Andersson i MFF som bor bara ett stenkast ifrån Christer och Birgitta. Jag var fräck nog att plinga på dörren och hälsa på honom som hastigast. Jag känner honom bara lite flyktigt eftersom vi har spelat mot varann några gånger. Men det är det som är lite kul med fotbollsvärlden att man alltid har en del gemensamt och kan surra lite. På vägen till Östersund blev det också ett depåstopp i glada Hudik där Tomas Brolin och hans Katrin befann sig. De har precis fått barn så det var kul att få se deras lilla tös. 　

Om kroppen håller så är det snart dags för spel i Saturnus. Deras ”president” Tuben bjöd mig på veckans garv med denna historia:

Tom hade bjudit hem sin mor på middag. Under middagen kunde inte hans mor undgå att lägga märke till att Toms rumskompis Per var väldigt stor och ståtlig. Hon hade länge misstänkt att de två var något mer än bara rumskompisar. Så hon frågade sin son om det var så att de var mer än kompisar. Men Tom förnekade det hela och försäkrade sin mor om att de bara var rumskompisar.

En vecka senare sa Per till Tom: -Har du sett den vackra soppsleven i silver? Den har varit borta ända sen din mor var här på middag. Du tror väl inte att hon har tagit den? Tom trodde inte det men han skickade henne ett mail för säkerhets skull:

Kära mor, jag säger inte att du ”tog” eller ”inte tog” soppsleven men det är ett faktum att den har varit borta ända sedan du var här på middag. Hälsningar Tom

Några dagar senare fick han svar från sin mor:

Kära Tom, jag säger inte att att du ”ligger” eller ”inte ligger” med Per, men faktum är att om han hade sovit i sin egen säng hade han hittat soppsleven för länge sedan. Hälsningar Mor.

 

Veckans visdomsord blir därför: Ljug inte för mamma!