Det har varit rätt händelserika dagar på sistone. Just nu sitter jag på Malpensa, Milanos flygplats, för att åka vidare till Prag. Anledningen varför jag ska till Prag är för att jag framledes ska representera Unibet och i Prag pågår Unibet Open. Meningen är att jag ska in i hetluften direkt och spela redan i morgon fredag.

Detta att jag i framtiden ska representera Unibet är något som glädjer mig oerhört. Man kan tycka att det är min skyldighet att prata gott om Unibet efter att jag har blivit erbjuden denna möjlighet men jag kan ärligt säga att jag hade valt Unibet om jag fritt hade fått välja ett bolag från hela spelbranschen. Det finns många anledningar varför jag tycker så. Jag har länge tyckt att Unibet är det bolag som är mest framåt och där det händer mycket. Jag var med i Pokermiljonen tre gånger och det var mycket välsköt. Nu blir det debut i Unibet Open men det jag har hört från andra spelare om turneringen är i enbart positiva ordalag. När jag i våras spelade poker SM i Tallinn så hade Unibet mycket personal på plats som jag lärde känna. Det var ett riktigt kanongäng som verkligen bjöd till för att alla skulle trivas. Sedan känns det också riktigt kul att få tillhöra ett team med min vän Micke Norinder. Med den mannen så får jag ju mer eller mindre än garanti på att aldrig ha tråkigt. Att han dessutom omöjligen kan vinna mot mig i kluns är ju ytterligare en positiv bieffekt. Dan Glimne är heller inte att förglömma. Att Unibet också är sponsor till Valencia är ju heller inte något som jag sörjer.

 

Det har varit full fart i dagarna. Två Champions League matcher blev det och inga missöden med plåtarna. Vi hade ju inte klart med biljetter utan det hoppades vi ordna på plats. Första matchen var Juventus-Bordeaux och där var det så enkelt som att det fortfarande fanns biljetter kvar i kassan utanför stadion. Vi (jag och Malin) köpte två biljetter på långsida för 45 euro styck. En sak som är viktigt när man köper biljett i Italien är att man har med passet. Denna regel som inrättades för något år sedan missade jag och Lasse Eriksson när vi var i Turin vid ett tidigare besök. Det blev då panik och taxifärd tillbaka till hotellet för att hämta passet. Denna gång var vi bättre förberedda och allt flöt på utan missöden. Malin som fyllde år denna dag (27?) var extra glad efter matchen eftersom jag hade gett henne ett spel på matchresultatet som extra krydda och givetvis gick det spelet in, 1-1.

Dagen efter frågade Malin vad jag trodde Inter-Barcelona skulle sluta. Jag drog då en analys  om att sådana här uppförstorade matcher med stora förväntningar ofta blir rätt tillknäppta historier som slutar 0-0. Matchen slutade som ni troligen redan vet 0-0 och Malin tycker numera att jag är större än Saida. Själv är jag bara less på mig själv att jag inte slängde in något av spelen för egen del.

När det gällde biljetter till Inter-Barcelona matchen så fanns det massor av folk som sålde biljetter utanför San Siro. Vi köpte två på kortsida för 50 euro styck (22 euro var normalpriset). Det var lite skillnad på vad jag kunde köpa dem för hos ett sportevent företag i Sverige som skulle ha 290 euro styck. Det sköna var också att trots att vi hade biljett på kortsida så var det öppet till långsida och vi hittade två tomma platser där med kanon utsikt som vi intog.

En sak som vi gjorde i onödan var att ändra namnet på biljetten som vi köpte. Detta kostade 10 euro och det fanns en kille i närheten till arenan som satt upkopplad på nätet och ändrade namnuppgifter på Inters hemsida och sedan skrev ut namnändringen på ett dokument att uppvisa vid ingången till matchen. Men till skillnad mot Juventus matchen så var det ingen som kollade att namnet på biljetterna överensstämde med passet.

Själva matchen var kanske ingen riktig höjdare men stämningen var enorm. Det var fjärde gången som jag var på San Siro och det är nog den häftigaste arenan efter Real Madrids Santiago Bernabeu. Även om 0-0 inte är vad man hoppas på så imponerades jag ruskigt mycket av Barcelonas passningsspel. Inter kändes som ett par nummer för små. En spelare som var en stor besvikelse i Barcelona dock var Henry. Han var hästlängder ifrån den spelare han en gång har varit. Fortsätter han så lär han snabbt bli borttagen från startelvan.

 

Trots att det var cirka 25000 på Juventus matchen och 70000 (konstigt nog inte fullt) på Inter matchen så stötte vi på Aftonbladets Simon Bank på båda matcherna i folkvimlet.

Idag tog vi bilen från Varese i Italien upp till Schweiz och trakterna runt Luganosjön. Vi var i både städerna Lugano och Locarno. Ruskigt mysigt och både ställena ligger otroligt vackert vid vattnet. Lugano var snäppet bättre om jag måste välja. Mer av en slump råkade vi köra förbi städernas fotbollsarenor och jag var tvungen att stanna och titta. Ingen av arenorna var i min smak då båda hade löparbanor. Locarnos var rent ut sagt bedrövlig. Patrik Englund spelade ju många år i Lugano och jag letade febrilt efter någon staty av honom men jag gick bet. Lite besviken över det men en liten tröst var att vaktmästaren som jag pratade med minns Patrik mycket väl och bad mig skicka en hälsning.

 

Jag återkommer med rapporter hur det går i Unibet Open, på återseende!