Det får bli en snabb blogg denna gång. Klockan är mycket och jag ska upp tidigt för att vara med i Ekwall versus Lundh. Därefter startar bilfärden till Valencia och första anhalt blir Malmö varifrån jag tar kvällsfärjan till Travemünde. Jag kommer troligen inte vara uppkopplad på nätet de närmsta dagarna.

Jag har haft fullt upp idag med mycket packning och har bara kunnat följa Hammarbys degradering via radion. Oerhört trist känns det förstås men jag har varit mer eller mindre förberedd på det värsta ett tag nu. Jag orkar inte orda för mycket om det nu utan konstaterar att det känns mycket ledsamt.

Hammarby har dock stöd i Williot. Jag, Malin och Williot var nämligen på Djurgården-Örgryte i lördags och efter matchen på väg till bilen så plussar Williot lite väl mycket på Djurgården så att mamma-Djurgårdare smilar nöjt mot mig och säger: -Jag tror vi har fått en Djurgårdare till i familjen. Williot fortsätter och frågar Malin när Djurgården spelar nästa hemmamatch. – De spelar mot Kalmar nästa söndag, svarar Malin. Williot replikerar: -Den vill jag se. Jag bryter då in i samtalet och säger:- Fast då spelar Hammarby samtidigt mot Häcken hemma. Williot svarar blixtsnabbt: -Äh, nu har jag ju sett Djurgården en gång i år så det kan räcka! Det hela slutar med att jag ler lite smånöjt och Malin muttrar något ohörbart.

Jag såg Hammarby-AIK på söndagen då jag satt inklämd mellan två AIK:are i form av Stefan Söderberg och Micke Norinder. Det kunde ju bara sluta på ett sätt…

Jag blev dock bjuden på tröstmiddag hos Micke då hans Jessica bjöd på en suverän potatisgratäng med fläskfilé.

Det blir ingen mer poker denna månad och kan stänga boken för oktober månad som slutar med +3. Jag slutar därmed på fortsatt all time high. Känns bra som tröst i Bajen bedrövelsen.

Jag avslutar med en rolig grej som jag läste i någon blaska. Det var snack om badbollen som stjälpte Liverpool mot Sunderland häromveckan. Då uttalade sig någon med sympatier för Liverpool på följande sätt: -Jag har alltid hatat badbollar och allt för övrigt som har med badstränder att göra. När jag var grabb sa polarna till mig att stoppa en potatis i badbrallorna för att imponera på tjejerna. Fast grejen var den att jag aldrig förstod att man skulle stoppa ner den på framsidan!

Fortsätt maila mig på hans.eskilsson@hotmail.com för att anmäla er till min VIP-klubb.

Pokerlivet ler mot mig igen. Efter minusmånaden i maj och den dåliga starten på junimånad så har jag gnetat mig sakta men säkert tillbaka. Nu är jag äntligen tillbaka på ”all time high”.

Det betyder att om inget katastrofalt händer i slutet av denna månad att jag kan ta ut min första lön sedan i april. Mitt ”pokerlönesystem” fungerar ju som sådant att jag tar ut den summa som överstiger en förutbestämd summa av min bankrulle den sista i varje månad. Om jag förlorar en månad blir det ingen lön tills summan överstiger denna förutbestämda ”grundsumma”. Det tog alltså fem månader denna gång men oj så skönt att vara tillbaka på rätt sida strecket. Vid mina tre tidigare förlustmånader så har jag vid samtliga tillfällen lyckats hämta tillbaka hela förlusten direkt månaden därpå men denna gång har det varit betydligt kämpigare. Men som oftast här i livet så är känslan också ännu mer njutbar och härlig när man har fått jobba extra hårt för något.

Mycket av tiden går för tillfället åt på att fixa inför tillbaka flytten till Valencia. Det känns ruskigt bra att få tillbringa ännu en vinter där. Vi ska bo i samma lägenhet och barnen får fortsätta i sina gamla klasser. Jag kommer att bila ner själv på torsdag nästa vecka och plockar upp resten av familjen på måndagen i Girona norr om Barcelona för att barnen ska slippa få sitta i en bil fyra dagar. När det blir en sådan lösning så passar jag givetvis på att kolla upp hur det ser ut på fotbollsbiten den helgen ute i europa. Tanken är att jag se Dortmund-Herta Berlin på fredagkväll. På lördagen blir det FC Zürich-Sion och övernattning i Luzern som ska vara en mycket vacker stad. På söndag är planen att jag ska hinna med dubbla matcher. Klockan fyra är det Young Boys-Luzern och sen blir det till att köra över till den franska gränsen för att se Sochaux-PSG som börjar klockan nio. Jag kanske ska tillägga att jag anmälde mig rätt så frivilligt på att köra ner själv till Girona, Malin behövde inte tjata direkt om vi säger så! Men när jag tänker efter så skulle jag agerat annorlunda såklart och sagt något i stil med: -Ok då Malin, jag tar på mig hästjobbet att köra ner själv. Fy fan va tråkigt! Men då har jag en upp på dig, det ska du ha klart för dig!

Men som den toffel jag är så var det ju aldrig aktuellt!

Hårdträningen på gymet fortsätter. Jag körde trettton intervaller på löpbandet i måndags då Lasse Eriksson var med och tränade. Nåväl, tränade och tränade efter tre intervaller var det någon som klagade över lite ont i låret och vek ner sig, vilket tunnbröd. Men att målvakter är lite kinkiga vet vi andra redan sen tidigare!

Helgen bestod som vanligt av en liten dos fotboll. Två besök på Skytteholm under helgen. På lördagen blev det att se finalen i ”Sanktan” mellan Hammarby-BP för pojkar 15 som Hammarby vann på straffar precis som i semifinalen. På söndagen var jag tillbaka på samma plats för att se Åtvidaberg komma tillbaka till finrummet. Jag var där tillsammans med en polare som heter Peo. Han är från Hudik men håller stenhårt på Åtvidaberg i fotboll(och Lazio och Liverpool) och Södertälje i ishockey. Hur det gick till vet han nog inte själv ens!

Jag träffade också Jane Björk från tv-sporten som är en genuin Åtvidabergssupporter sedan barnsben. Väsbyspelaren och brassen Elvis, som jag hade som spelare i Östersund när jag var tränare, träffade jag också på läktaren. Han pratade mycket bra svenska numera och trivdes förträffligt i Sverige. Jag träffade också min gamle lagkamrat Andreas Alm, numera AIK tränare, på läktaren. Märkligt nog träffade jag också AIK:s huvudtränare Mikael Stahre bara två dagar innan i Sickla köpcentrum och babblade då fotboll en lång stund. Riktigt trevliga och ambitiösa båda två som också gjort ett kanonjobb med AIK i år. Får man önska en liten formsvacka på söndag dock då de möter Hammarby. Jag ska dit med Micke Norinder och risken lär tyvärr vara stor att jag får åthöra ett antal gliringar efteråt. Men derby är derby och hoppet är det sista som överger en!

Ett annat favoritgäng, Östersunds FK, har gjort en storstilad avslutning på året och har efter att nästan vara helt uträknade nu avgörandet i egna händer inför sista matchen mot Carlstad hemma. En seger där och kontraktet är klart i norrettan.

Apropå AIK, jag berättade för Williot att jag hade träffat AIK:s tränare. Williots omedelbara kommentar var då: – Sa du till honom att du inte gillar AIK så mycket?

Det var skönt att se Valencia stå upp så bra bra mot Barcelona i helgen, lovar gott inför resten av säsongen. Och hur bra är inte David Silva?

Vasalund var i matchen mot Åtvid det bättre laget i första halvlek trots en gubbe mindre, sedan skyttekungen Kennedy blev utvisad redan efter fem minuter. Det känns inte som skillnaden är så stor mellan botten och toppen i Superettan.

Kul att så många hört av sig angående den VIP klubb som jag snart ämnar starta. Fortsätt hör av er till mig om ni är intresserade på min mail: hans.eskilsson@hotmail.com

Bör inte missas om du gillar fotboll och poker!

Jag fick en fråga av en läsare, som vill satsa mer på pokern, om hur det var för mig i början. Min story är att jag sedan unga år hade spelat mycket kort. När jag var runt 15 år var vi ett gäng(framförallt fotbollskompisar) i Östersund som började ha kortkvällar. På den tiden var det så kallad mörkpoker med knektöppning som spelades mest. Texas Hold’em hade ingen hört talas om på den tiden. Kortspelandet gick rätt bra för egen del och jag minns att jag som 16-åring hade 25000 kr på bankboken. Detta var en ansenlig summa på den tiden och dessa pengar kom från lyckade kortkvällar. Kortspelandet fortsatte sedan med framföralt lagkamrater inom de fotbollsklubbar jag spelade i. Intensivast var det med några kompisar i Norrköping men det var mest spelare som ville vara med under åren i Hammarby. Vi spelade också mycket kort under tiden i Braga när vi bodde på hotell innan matcherna. Jag hade således alltid varit intresserad av poker och kortspel.

När jag var på väg till Bolton hösten 2003 på en tränarutbildning så hamnade jag bredvid en amerikan som satt och läste pokerboken supersystem av Doyle Brunson. Nyfiken som jag var började jag prata poker med mannen och han upplyste mig om hur stor pokern var i USA och att man kunde spela på nätet. Detta var ju precis innan pokerboomen och när jag kom hem så började jag så smått spela lite på nätet men då handlade det om 5 card stud. De andra spelen hade jag ju aldrig sett och de begrep jag mig inte på. Jag vann omedelbart på 5 card stud men det var dålig action och spelarna var få. Jag noterade att det var betydligt mer drag på Texas Hold’em borden. Ungefär samtidigt hade World Poker Tour börjat sändas sent på söndagskvällarna och jag lärde mig uppskatta Texas. Jag började då spela Texas på nätet.

 Jag blev vid denna tid riktigt intresserad av spelet och noterade att det fanns de som försörjde sig på poker på heltid. Jag kommer vid denna tidpunkt ihåg tydligt att jag tänkte: Eftersom det uppenbarligen finns de som kan livnära sig på poker, vad är det som säger att jag inte skulle klara av det med? Ingenting var min analys om jag verkligen gav mig fan på lära mig allt om spelet till 100%. Jag beställde under denna period hem ett trettiotal böcker från USA som jag läste noga. Jag spelade samtidigt och analyserade mitt spel självkritiskt. Jag tittade också mycket på poker på nätet och tv och försökte suga åt mig allt.

 Jag var under denna tid fotbollstränare vilket tog det mesta av tiden men jag spelade när det fanns tid över. Pokern gick bra redan från början och jag var faktiskt en vinnande spelare direkt. Bankrullen växte och när jag efter ett år summerade hur det hade gått så kunde jag konstatera att jag hade tjänat mer pengar på pokern än vad jag hade gjort som fotbollstränare. Jag kom då till ett svårt beslut. Skulle jag våga satsa fullt ut som pokerspelare? Svaret blev ja och vad var då anledningen till det? För det första så hade jag bevisat under ett års tid att jag var en vinnande spelare. Jag hade också lite marginal i min ekonomi och kunde i värsta fall klara av en lite sämre period.

 En annan sak som hade stor betydelse för mitt beslut var att poker som yrke gav mig bättre livskvalitét än som fotbollstränare. Jag älskar visserligen fotboll och tränarbiten men det är inget yrke utan en livsstil. Du är aldrig ledig utan du lever med det i dina tankar dygnet runt. Jag kom på mig själv många gånger då jag lekte med barnen att jag fysiskt var där men huvudet var någon annanstans. Så gott som varje gång jag gick till sängs så låg jag och funderade på någon problemlösning inom fotbollen. Det fanns tränare som sa att man måste kunna koppla bort den biten ibland men jag tror att brinner man för det så går det inte. Det finns bara där!

Jag kände att jag inte tyckte att det var värt priset att offra så mycket och dessutom vara beredd att flytta runt som tränare och dra med barnen med skolbyte som följd var och varannat år (Det där med skolbyte kan ju låta konstigt eftersom vi nu flyttat till Valencia två gånger men det handlar mer om att få barnen tvåspråkiga och husbyggandet). Om jag hade varit ungkarl eller haft vuxna barn hade jag troligen fortsatt satsa på tränaryrket men nu när jag kände att jag kunde försörja mig som pokerspelare så tyckte jag livskvalitén var överlägsen. Jag hade också en ofantlig tur för bara ett par månader efter att jag hade beslutat mig satsa fullt ut på pokern så blev jag erbjuden ett sponsorkontrakt. Detta har dock inte haft så stor betydelse för min pokerekonomi eftersom jag inte dragit in några större summor på liveturneringarna utan det har varit spelet på nätet som har gjort att jag har kunnat försörja mig på pokern. Det har nu gått nästan exakt fem år sedan jag ”blev” pokerspelare på heltid.

 Det var min bakgrund och jag förstår problematiken för de som funderar på om man ska våga ta steget fullt ut. Mitt tips är att du ska ha en längre prövotid bakom dig som visar att du är en vinnande spelare. Du ska också ha byggt upp en rulle som gör att den tillåter bakslag. Hur stor den ska vara är svårt att säga. Jag har ju varit extremt försiktig och velat ha stor marginal. 70 inköp och två årslöner har varit mitt signum men jag är medveten om att det nog inte finns många som haft så höga krav som mig. Det finns ju också de som lyckats försörja sig som pokerspelare ändå men även många fler som misslyckats, skulle jag gissa.

 Annars så har jag kört hårt på gymmet nu. Det har blivit träning mest varje dag och till och med intervaller på löpbandet. Jag belönade mig själv stort efter träningen i morse och åkte och köpte en oxfilé bit(eller tre bitar a lá 300 gram) som fick bli dagens lunch. Apropå gymmet så skojade jag till det häromdagen. Jag hade tränat klart och satt i soffan och slöpratade med killen som stod och jobbade i receptionen på gymmet. Det kommer då in en kille till gymmet som säger att han har glömt gymkortet igen. Han drar en story om att han måste lagt det i någon jacka men att han inte hittat det än. Jag heter Werner i efternamn säger han och ber killen i repan att slå in hans namn i datan. Han blir då insläppt och passerar mig på vägen till omklädningsrummet. Precis då ropar jag högt så killen i receptionen ska höra: -Tjena Jonsson! Det var länge sedan! Hur är läget? Jag har ju aldrig sett killen förut och ser hur förvånad han blir. Han blir dock helt ställd och jag sneglar mot receptionen för att se hur han ska reagera. Han står bara och stirrar med öppen mun och jag kan inte hålla mig för garv längre. Jag förklarar mitt skämt och säger: – Det var ju för fan en matchboll som bara väntade på att bli insmashad så jag kunde inte låta bli.

Williot körde en nygammal kommentar när vi var och handlade och stod vid kassan. En äldre herre köpte ett flak öl och Williot som stod och tuggade på en nyttig gurka noterade detta och sa högt och tydligt som bara en 5-åring kan: – Pappa! Kolla vad onyttig han är!

Slutligen, jag har i veckan suttit med Unibet och jag kommer inom kort starta en egen VIP klubb hos Unibet som jag ser framemot mycket. Gillar du poker och/eller fotboll ska du inte missa den. Ta chansen att hänga med mig på en kokande match i Valencia och/eller på en pokerturnering ute i europa. Inom kort kan jag berätta mer om denna om denna klubb men om du redan nu vill boka en plats eller veta mer så maila mig gärna på hans.eskilsson@hotmail.com

Fan vad trist att inte få se Sverige i Sydafrika nästa år. Även om det var små marginaler så är faktum att Sverige inte lyckats göra ett enda mål på fyra matcher mot Portugal och Danmark. En sak som man lätt glömmer är att vår världsstjärna Zlatan är nästan 33 år vid nästa chans till VM slutspel. Visst kan han fortfarande vara i världsklass då men risken är uppenbar att han har passerat sin peak. Risken finns ju att Sveriges kanske bästa spelare genom tiderna aldrig kommer att göra ett VM mål, oerhört trist tanke! Trots förlusten så tycker jag Sverige gör en helt ok insats och att laget inte förtjänade att förlora.

 När det gäller sportspel så är det tydligt att jag ska låta bli ishockeyn. Jag fick in alla fem matcherna från VM kvalet i fotboll men eftersom jag på många spel blandat in en MoDo seger mot Rögle så blev kvällens resultat bara even. Annars har det varit en trevlig helg med restaurangbesök i sällskap med en av mina ungdomsledare från IFK Östersund, Lasse Larsson (inte MFF-Lasse) och en lagkamrat från pojklaget, Anders Bitén. Vi var på restaurang Pompej på Odenplan, bra mat och trevlig personal. Vi kom tidigt och gick absolut sist efter att ha diskuterat alla gamla minnen. När kvällen var slut så promenerade jag hela vägen hem från Odenplan via S:t Eriksplan, Kungsholmen, Gamla stan och Södermalm till Hammarby sjöstad. En promenad på en timme och jag påmindes än en gång om hur vackert Stockholm är.

Senare under helgen tog jag med barnen på S:t Erikscupen på Skytteholm och tittade på semifinalen mellan Hammarby-BP för pojkar födda 1994. Hammarby som var riktig underdog vann efter straffar och vi fick se underbara glädjescener efter matchen. Tränare för BP var för övrigt Pascal Simpson och för Bajen Klebér Saarenpää. Efter matchen tog vi en tur vidare mot Sumpan och våldgästade Micke Norinder. Det var taktiskt gjort av en annan eftersom det betydde att jag slapp köpa lördagsgodis i och med att barnen åt upp halva familjen Norinders godisförråd.

Det är också klart att vi flyttar ner till Valencia igen över vintern. Vi åker om tre veckor och hoppas kunna flytta hem till ett nybyggt hus i Stockholm framåt vårkanten.

Nätpokern fortsätter rulla på med godkänt resultat och nästa liveturnering blir den 3 december i Warszawa och Unibet Open. Innan dess är ju också Swedish Open på kasino Cosmopol och eventuellt kan det bli ett besök där.

Så var jag åter hemma igen i Sverige efter weekend resan med familjen i Wroclaw, Polen. Lugna sköna dagar med mycket god mat och promenader. Vi hade ju barnen med så promenaderna blev kanske lite kortare än normalt men det var hur som helst en trevlig liten resa i en rätt charmig stad med dess torg som den stora attraktionen. Jag hann också med att se stadens stolthet Slask Wroclaw spela mot serieledaren Wisla Krakow på fredagskvällen.

Jag slängde in två spel innan matchen bara som en extra krydda. Det ena på att Wisla Krakow skulle leda i halvtid till 2,70 och det andra på över 3,5 mål till oddset 4,00. Båda liren gick också in efter att Wisla Krakow vann matchen med 3-1 efter 1-0 i halvtid. Wroclaw fick en gubbe utvisad redan efter 23 minuter och Wisla Krakow skulle ha vunnit med 6-7 mål med normal utdelning på sina chanser. Återigen måste jag bara lyfta på hatten åt stämningen som råder på polsk fotboll. Den är fruktansvärt bra i förhållande till publiksiffrorna. Jag uppskattar att det var 6000-7000 på matchen men de lätt som betydligt fler. Precis som när jag såg Legia Warszawa så stod 3/4 av publiken upp och sjöng konstant. Dock inte under första halvlek då fansen utövade någon sorts protest och var tysta. Jag upptäckte det först när andra halvlek började eftersom det var en så markant skillnad i ljudnivå då. Jag tyckte första halvlek hade varit helt ok men jävlar vilken skillnad det blev i andra halvlek. Det som imponerade mest var att de fortsatte att sjunga trots att hemmalaget var helt chanslösa och att båda lagen tackade klacken efter matchen. Där fanns ingen tillstymmelse till hat mot bortalaget och det var oerhört skönt att se. Biljetten kostade 50 Zlothy(120 kr) och den köpte jag i kassan mot uppvisande av legitimation strax innan match. Arenan var sådär, liten, rätt så öppen fast utan löparbanor. Det byggs dock en ny till EM som går i Polen och Ukraina om tre år.

På flygresan ner till Wroclaw så hamnade jag bredvid speedwayföraren Magnus ”Zorro” Zetterström. Jag hade ärligt talat ingen koll på det men jag tittade i hans tidningar som låg på sätet mellan oss medans han sov. Jag såg då en artikel med en bild på en person som såg välbekant ut och efter några sekunder så kopplade jag att det var han som satt bredvid mig. Vi samspråkade sedan och han var riktigt trevlig. Det är alltid kul att få snacka om lite andra sporter och få lite inblick. Han var på väg till GP tävlingar i Tjeckien och vad jag läste i tidningen så hade han haft ett riktigt framgångsrikt år. Han berättade också att publiktrycket är enormt bra även på speedway i Polen En kul grej var att jag berättade att jag hade haft en skolkamrat från Östersund som hette Tommy Lindgren som höll på med speedway. Då berättade han att det var två andra svenskar som skulle tävla i Tjeckien och att den ena var Tommys son Fredrik Lindgren. Roligt att höra men jävlar vad gammal jag plötsligt kände mig.

Direkt efter landning från Polen så drog jag direkt till Trollbäcken för att spela årets sista match med Saturnus. Jag hade förvarnat om att jag skulle bli sen och anlände precis innan halvtidspausen. Saturnus ledde då med 2-1 mot Älta. Jag fick då hoppa in direkt och den enda uppvärmningen jag gjorde var lite stretch i omklädningsrummet och en minut jogg ut på planen. Till min förvåning så höll mitt baklår och jag gjorde 45 minuter rakt av som mittback. Det blev också seger med 5-2 efter 2 mål av min gamle lagkompis Nicke Bergh varav en högklassig lobb. Han stoppade också mig från att bli målskytt då hans breda röv var i vägen då jag skulle skjuta in en boll från fem meter vid en hörna. Johan Wallinder var också med och imponerade på innerfältet. Han berättade en rätt skön sak när jag tyckte att det var strongt att han cyklade hem och tillbaka från Kungsholmen till matchen. Han berättade då att han i somras var less på köerna i Stockholm då han var i Örebro och därför cyklade hem. Vi snackar 24 mil!!! Inget tunnbröd direkt!

Malin blev lite svarslös vid ett tillfälle i helgen. Jag frågade Williot om han ville följa med mig och kolla när jag spelade med Saturnus. -Nä, blev svaret. Malin såg då sin chans och frågade om han ville följa med och se Hammarby istället. Han lös då upp tills han hörde Umeå och förstod vad det handlade om. -Nä , jag gillar ju inte att se på låga divisioner, sa Williot. Malin: -Men det här är ju högsta serien. Williot: – Men damfotboll och låga divisioner är ju samma sak!

Det har varit en vecka full av fotboll så pokerspelandet har fått ligga på hyllan. Överhuvudtaget så har det blivit lite mindre poker denna månad än normalt. Jag vill/försöker ligga på cirka 20 timmar i veckan men det har varit mycket resande utan laptop så jag har haft svårt att infria den målsättningen. Det är dock inget som stör mig utan tvärtom så ser jag det som en av de stora fördelarna med att livnära sig som pokerspelare att man just kan styra sin arbetstid helt själv. Det enda problemet är att om det blir alldeles för lite speltid så är det ju svårt att spela ihop till en lön. September blev emellertid en +2 månad. Jag har ju ingen riktig stor fullträff i turneringspokern att briljera med så här långt i pokerkarriären så min största merit är fortfarande min plus och minusmånad statistik. Den står nu på 51-4 i plus respektive minusmånader sedan jag började föra statistik i mars 2005.

Fotboll har det blivit desto mer av senaste veckan. Det började med att jag och Williot såg Hammarby-GAIS på onsdagskvällen. Förlust igen för mitt Bajen och det ser tyvärr allt mörkare ut. Det är också med en stor tagg i hjärtat som jag bevittnar att den supporterkultur Hammarby stått för är mer och mer på väg att försvinna. Jag tänker då på värmen och humorn som alltid funnits runt Hammarby. Skit i tabellen, Bajen bäst ändå var sådant som hördes i motgång förut men nu är det snarare regel än undantag att det blir bråk och jävelskap vid förluster.Jag har massor av härliga minnen från tiden i Hammarby och med de fans som fanns då. Jag minns bland annat då vi firade seriesegern 1993 och jag blev buren i guldstol av några fans hela vägen från restaurang Pelikan till Kvarnen. En annan gång hade vi fest tillsammans med fansen på Kolingsborg och jag körde då stagediving från scenen ett antal gånger. När en snubbe ur publiken fick för sig att prova på samma sak så fick han bryskt upptäcka att intresset att inte var lika stort att fånga en icke Hammarbyspelare och det hela slutade med ett armbrott. Jag hoppas givetvis att Hammarby ska klara sig kvar i allsvenskan men det finns saker som är än viktigare och det är att glädjen,stämningen,stil,värdighet och värmen på Söderstadion och runt klubben inte får försvinna.

Eftersom jag inte kan få nog av fotboll så räckte inte Champions League äventyret veckan innan i Italien utan dagen efter Hammarby matchen så åkte jag och Lasse Eriksson till Tyskland för att se ännu mer högklassig fotboll. Vi åkte med Ryanair från Nyköping och landade i Weeze som ligger norr om Ruhrområdet nära Holländska gränsen. Vi hyrde en Opel och övernattade i Reimscheid. Vi intog en måltid på en turkisk restaurang som ägdes av ett Fenerbache fan och det blev där en hel del fotbollssurr. Att Lasse är fyra månader äldre än mig visades sig tydligt framförallt på kvällarna då han tjatade på mig att släcka läslampan redan innan elva, kvällstrött som han var.

På fredagen var vi först i Solingen och sedan åkte vi till Wuppertal. Där finns det något som på tyska heter Schwebebahn och är en sorts hängande spårvagn. Vi åkte detta fascinerande färdmedel och det var riktigt häftigt. Jag vet inte säkert men jag tror att det är det enda stället i världen som detta färdmedel existerar. Vi passade även på att se Wuppertals arena. De ligger i tredje divisionen men det var inte direkt någon svensk divisions tre arena om jag uttrycker mig så. Efter en lunch på en Vietnamesisk restaurang bar det i väg till Oberhausen för att se deras match mot Duisburg i zweite Bundesliga. Matchen slutade 1-0 till Oberhausen efter ett fantastiskt vackert frisparksmål, stenhårt skott i krysset från 25 meter. Proppat med folk(12615) på en arena som dock hade löparbanor. Kanonstämning som vanligt när det gäller tysk fotboll. Utsålt på långsidorna och biljetterna på kortsida kostade 9 euro. Gamle Djurgårdsspelaren och skyttekungen Sören Larsen spelade för Duisburg där han hade gått via Toulouse och Schalke 04. Jag och Lasse fann det lite underhållande att Duisburgs lagkapten hette Björn Schlicke och att speakern och publiken körde följande samarbete efter målet:

Speakern: -Oberhausen

Publiken: -Eins

Speakern: -Duisburg

Publiken: -Null

Speakern: -Danke

Publiken: -Bitte

På lördagen stod vi inför en utmaning. Vi skulle hinna med att se två matcher. Först stod Köln-Bayer Leverkusen med matchstart 15.30 på programmet och sedan PSV Eindhoven-Willem IIsom började klockan 19.45. Vi hade först tänkt se Dortmund-Schalke 04 men eftersom vi fick klart med biljetter till Köln matchen tack vare Martin Dahlins hjälp så valde vi den. Det blev en helt fantastisk dag med kanonväder. Vi var där tidigt och gick omkring i området runt arenan. Det fanns säkert 15 fotbollsplaner och en massa andra mindre arenor. Vi kollade på lite ungdomsfotboll, åt lite tysk wurst och tog en timmes tupplur i solen med bar överkropp.

Platserna var så exakt på mitten av planen som var möjligt och stämningen var ruskigt bra. Lasse sade sig aldrig upplevt en sådan bra stämning någonsin. Jag har ju sett en del tyska matcher och vet hur bra det är men kan bara instämma i att det är helt otroligt vilket bra drag det är i Tyskland. Bayer Leverkusen övertygade och vann med 1-0 och 49300 såg på. Några minuter innan slutsignalen sprang vi till bilen för att slippa köerna. Bilen hade vi parkerad så att den var så nära som möjligt till utfarten mot motorvägen till Eindhoven. 16 mil avverkades snabbt och allt flöt på perfekt, redan en timme innan matchstart i Eindhoven var vi på plats. Här hade vi fått hjälp av Roger Ljung som hade fixat biljetter på hedersläktaren samt inträde till players lounge och sponsorrum med gratis mat och dryck. Vi tyckte inte alls synd om oss själva när vi satte oss ner för att se PSV köra över Willem II. 3-0 redan i paus och matchen var avgjord. Matchen slutade sedan 3-1 efter att PSV tagit det lite lugnare. Isaksson stod och Toivonen fick komma in sista 23 minuterna. Arenan som jag har varit på tidigare är riktigt läcker och tight. Drygt 32000 på matchen och så gott som fullt.

På söndagen var Lasse tvungen att åka hem eftersom han går en utbildning på måndagarna. Vi hann dock åka till Nijmegen i Holland och kolla in staden och ta en lunch i det fortsatta kanonvädret. Efter att jag hade skjutsat Lasse till flygplatsen åkte jag tillbaka till Nijmegen och såg dem i ligamatchen mot Heracles. Arenan tog 12500 och det sades vara slutsålt men jag lyckades få biljett ändå i kassan för 17 euro. Jag satt på kortsidan och såg en underhållande match men med lite mindre imponerande kvalitét som slutade 0-2. Tre stolpskott, en missad straff, ett bortdömt mål och en utvisning var ingridienser från matchen. Förre Mjällby spelaren Erton Fejzullahu spelade för NEC Nijmegen men blev utbytt. Arenan var liten men tight och mysig.

Jag åkte sedan hem på måndagen efter att ha bott i Krefeld i Tyskland. Det blev en lång promenad även där samt en Thailunch. På vägen ut genom Krefeld till flygplatsen hann jag även med ett stopp på stadens fotbollsarena. Den var riktigt stor och jag tror att det var där Bayer Uerdingen med Jan ”Lill-Damma” Mattsson spelade i Bundesliga på sent 70-tal.

Det bästa i fotbollsväg missade jag dock i helgen då Williot tryckte in 11 kassar på 4 matcher i Boo FF:s knattecup. Det var en lycklig liten kille som somnade med en medalj runt halsen på lördagkvällen.

Det har ju blivit fotboll i fem länder de senaste två veckorna. Det kan bli mer för i morgon tänker jag ta med mig familjen på en weekend till Wroclaw i Polen. Jag såg just att Wroclaw spelar hemma i högsta ligan på fredagkväll. Kan tänkas att man hamnar där!