Det har varit en vecka full av fotboll så pokerspelandet har fått ligga på hyllan. Överhuvudtaget så har det blivit lite mindre poker denna månad än normalt. Jag vill/försöker ligga på cirka 20 timmar i veckan men det har varit mycket resande utan laptop så jag har haft svårt att infria den målsättningen. Det är dock inget som stör mig utan tvärtom så ser jag det som en av de stora fördelarna med att livnära sig som pokerspelare att man just kan styra sin arbetstid helt själv. Det enda problemet är att om det blir alldeles för lite speltid så är det ju svårt att spela ihop till en lön. September blev emellertid en +2 månad. Jag har ju ingen riktig stor fullträff i turneringspokern att briljera med så här långt i pokerkarriären så min största merit är fortfarande min plus och minusmånad statistik. Den står nu på 51-4 i plus respektive minusmånader sedan jag började föra statistik i mars 2005.

Fotboll har det blivit desto mer av senaste veckan. Det började med att jag och Williot såg Hammarby-GAIS på onsdagskvällen. Förlust igen för mitt Bajen och det ser tyvärr allt mörkare ut. Det är också med en stor tagg i hjärtat som jag bevittnar att den supporterkultur Hammarby stått för är mer och mer på väg att försvinna. Jag tänker då på värmen och humorn som alltid funnits runt Hammarby. Skit i tabellen, Bajen bäst ändå var sådant som hördes i motgång förut men nu är det snarare regel än undantag att det blir bråk och jävelskap vid förluster.Jag har massor av härliga minnen från tiden i Hammarby och med de fans som fanns då. Jag minns bland annat då vi firade seriesegern 1993 och jag blev buren i guldstol av några fans hela vägen från restaurang Pelikan till Kvarnen. En annan gång hade vi fest tillsammans med fansen på Kolingsborg och jag körde då stagediving från scenen ett antal gånger. När en snubbe ur publiken fick för sig att prova på samma sak så fick han bryskt upptäcka att intresset att inte var lika stort att fånga en icke Hammarbyspelare och det hela slutade med ett armbrott. Jag hoppas givetvis att Hammarby ska klara sig kvar i allsvenskan men det finns saker som är än viktigare och det är att glädjen,stämningen,stil,värdighet och värmen på Söderstadion och runt klubben inte får försvinna.

Eftersom jag inte kan få nog av fotboll så räckte inte Champions League äventyret veckan innan i Italien utan dagen efter Hammarby matchen så åkte jag och Lasse Eriksson till Tyskland för att se ännu mer högklassig fotboll. Vi åkte med Ryanair från Nyköping och landade i Weeze som ligger norr om Ruhrområdet nära Holländska gränsen. Vi hyrde en Opel och övernattade i Reimscheid. Vi intog en måltid på en turkisk restaurang som ägdes av ett Fenerbache fan och det blev där en hel del fotbollssurr. Att Lasse är fyra månader äldre än mig visades sig tydligt framförallt på kvällarna då han tjatade på mig att släcka läslampan redan innan elva, kvällstrött som han var.

På fredagen var vi först i Solingen och sedan åkte vi till Wuppertal. Där finns det något som på tyska heter Schwebebahn och är en sorts hängande spårvagn. Vi åkte detta fascinerande färdmedel och det var riktigt häftigt. Jag vet inte säkert men jag tror att det är det enda stället i världen som detta färdmedel existerar. Vi passade även på att se Wuppertals arena. De ligger i tredje divisionen men det var inte direkt någon svensk divisions tre arena om jag uttrycker mig så. Efter en lunch på en Vietnamesisk restaurang bar det i väg till Oberhausen för att se deras match mot Duisburg i zweite Bundesliga. Matchen slutade 1-0 till Oberhausen efter ett fantastiskt vackert frisparksmål, stenhårt skott i krysset från 25 meter. Proppat med folk(12615) på en arena som dock hade löparbanor. Kanonstämning som vanligt när det gäller tysk fotboll. Utsålt på långsidorna och biljetterna på kortsida kostade 9 euro. Gamle Djurgårdsspelaren och skyttekungen Sören Larsen spelade för Duisburg där han hade gått via Toulouse och Schalke 04. Jag och Lasse fann det lite underhållande att Duisburgs lagkapten hette Björn Schlicke och att speakern och publiken körde följande samarbete efter målet:

Speakern: -Oberhausen

Publiken: -Eins

Speakern: -Duisburg

Publiken: -Null

Speakern: -Danke

Publiken: -Bitte

På lördagen stod vi inför en utmaning. Vi skulle hinna med att se två matcher. Först stod Köln-Bayer Leverkusen med matchstart 15.30 på programmet och sedan PSV Eindhoven-Willem IIsom började klockan 19.45. Vi hade först tänkt se Dortmund-Schalke 04 men eftersom vi fick klart med biljetter till Köln matchen tack vare Martin Dahlins hjälp så valde vi den. Det blev en helt fantastisk dag med kanonväder. Vi var där tidigt och gick omkring i området runt arenan. Det fanns säkert 15 fotbollsplaner och en massa andra mindre arenor. Vi kollade på lite ungdomsfotboll, åt lite tysk wurst och tog en timmes tupplur i solen med bar överkropp.

Platserna var så exakt på mitten av planen som var möjligt och stämningen var ruskigt bra. Lasse sade sig aldrig upplevt en sådan bra stämning någonsin. Jag har ju sett en del tyska matcher och vet hur bra det är men kan bara instämma i att det är helt otroligt vilket bra drag det är i Tyskland. Bayer Leverkusen övertygade och vann med 1-0 och 49300 såg på. Några minuter innan slutsignalen sprang vi till bilen för att slippa köerna. Bilen hade vi parkerad så att den var så nära som möjligt till utfarten mot motorvägen till Eindhoven. 16 mil avverkades snabbt och allt flöt på perfekt, redan en timme innan matchstart i Eindhoven var vi på plats. Här hade vi fått hjälp av Roger Ljung som hade fixat biljetter på hedersläktaren samt inträde till players lounge och sponsorrum med gratis mat och dryck. Vi tyckte inte alls synd om oss själva när vi satte oss ner för att se PSV köra över Willem II. 3-0 redan i paus och matchen var avgjord. Matchen slutade sedan 3-1 efter att PSV tagit det lite lugnare. Isaksson stod och Toivonen fick komma in sista 23 minuterna. Arenan som jag har varit på tidigare är riktigt läcker och tight. Drygt 32000 på matchen och så gott som fullt.

På söndagen var Lasse tvungen att åka hem eftersom han går en utbildning på måndagarna. Vi hann dock åka till Nijmegen i Holland och kolla in staden och ta en lunch i det fortsatta kanonvädret. Efter att jag hade skjutsat Lasse till flygplatsen åkte jag tillbaka till Nijmegen och såg dem i ligamatchen mot Heracles. Arenan tog 12500 och det sades vara slutsålt men jag lyckades få biljett ändå i kassan för 17 euro. Jag satt på kortsidan och såg en underhållande match men med lite mindre imponerande kvalitét som slutade 0-2. Tre stolpskott, en missad straff, ett bortdömt mål och en utvisning var ingridienser från matchen. Förre Mjällby spelaren Erton Fejzullahu spelade för NEC Nijmegen men blev utbytt. Arenan var liten men tight och mysig.

Jag åkte sedan hem på måndagen efter att ha bott i Krefeld i Tyskland. Det blev en lång promenad även där samt en Thailunch. På vägen ut genom Krefeld till flygplatsen hann jag även med ett stopp på stadens fotbollsarena. Den var riktigt stor och jag tror att det var där Bayer Uerdingen med Jan ”Lill-Damma” Mattsson spelade i Bundesliga på sent 70-tal.

Det bästa i fotbollsväg missade jag dock i helgen då Williot tryckte in 11 kassar på 4 matcher i Boo FF:s knattecup. Det var en lycklig liten kille som somnade med en medalj runt halsen på lördagkvällen.

Det har ju blivit fotboll i fem länder de senaste två veckorna. Det kan bli mer för i morgon tänker jag ta med mig familjen på en weekend till Wroclaw i Polen. Jag såg just att Wroclaw spelar hemma i högsta ligan på fredagkväll. Kan tänkas att man hamnar där!