Jag fick en fråga av en läsare, som vill satsa mer på pokern, om hur det var för mig i början. Min story är att jag sedan unga år hade spelat mycket kort. När jag var runt 15 år var vi ett gäng(framförallt fotbollskompisar) i Östersund som började ha kortkvällar. På den tiden var det så kallad mörkpoker med knektöppning som spelades mest. Texas Hold’em hade ingen hört talas om på den tiden. Kortspelandet gick rätt bra för egen del och jag minns att jag som 16-åring hade 25000 kr på bankboken. Detta var en ansenlig summa på den tiden och dessa pengar kom från lyckade kortkvällar. Kortspelandet fortsatte sedan med framföralt lagkamrater inom de fotbollsklubbar jag spelade i. Intensivast var det med några kompisar i Norrköping men det var mest spelare som ville vara med under åren i Hammarby. Vi spelade också mycket kort under tiden i Braga när vi bodde på hotell innan matcherna. Jag hade således alltid varit intresserad av poker och kortspel.

När jag var på väg till Bolton hösten 2003 på en tränarutbildning så hamnade jag bredvid en amerikan som satt och läste pokerboken supersystem av Doyle Brunson. Nyfiken som jag var började jag prata poker med mannen och han upplyste mig om hur stor pokern var i USA och att man kunde spela på nätet. Detta var ju precis innan pokerboomen och när jag kom hem så började jag så smått spela lite på nätet men då handlade det om 5 card stud. De andra spelen hade jag ju aldrig sett och de begrep jag mig inte på. Jag vann omedelbart på 5 card stud men det var dålig action och spelarna var få. Jag noterade att det var betydligt mer drag på Texas Hold’em borden. Ungefär samtidigt hade World Poker Tour börjat sändas sent på söndagskvällarna och jag lärde mig uppskatta Texas. Jag började då spela Texas på nätet.

 Jag blev vid denna tid riktigt intresserad av spelet och noterade att det fanns de som försörjde sig på poker på heltid. Jag kommer vid denna tidpunkt ihåg tydligt att jag tänkte: Eftersom det uppenbarligen finns de som kan livnära sig på poker, vad är det som säger att jag inte skulle klara av det med? Ingenting var min analys om jag verkligen gav mig fan på lära mig allt om spelet till 100%. Jag beställde under denna period hem ett trettiotal böcker från USA som jag läste noga. Jag spelade samtidigt och analyserade mitt spel självkritiskt. Jag tittade också mycket på poker på nätet och tv och försökte suga åt mig allt.

 Jag var under denna tid fotbollstränare vilket tog det mesta av tiden men jag spelade när det fanns tid över. Pokern gick bra redan från början och jag var faktiskt en vinnande spelare direkt. Bankrullen växte och när jag efter ett år summerade hur det hade gått så kunde jag konstatera att jag hade tjänat mer pengar på pokern än vad jag hade gjort som fotbollstränare. Jag kom då till ett svårt beslut. Skulle jag våga satsa fullt ut som pokerspelare? Svaret blev ja och vad var då anledningen till det? För det första så hade jag bevisat under ett års tid att jag var en vinnande spelare. Jag hade också lite marginal i min ekonomi och kunde i värsta fall klara av en lite sämre period.

 En annan sak som hade stor betydelse för mitt beslut var att poker som yrke gav mig bättre livskvalitét än som fotbollstränare. Jag älskar visserligen fotboll och tränarbiten men det är inget yrke utan en livsstil. Du är aldrig ledig utan du lever med det i dina tankar dygnet runt. Jag kom på mig själv många gånger då jag lekte med barnen att jag fysiskt var där men huvudet var någon annanstans. Så gott som varje gång jag gick till sängs så låg jag och funderade på någon problemlösning inom fotbollen. Det fanns tränare som sa att man måste kunna koppla bort den biten ibland men jag tror att brinner man för det så går det inte. Det finns bara där!

Jag kände att jag inte tyckte att det var värt priset att offra så mycket och dessutom vara beredd att flytta runt som tränare och dra med barnen med skolbyte som följd var och varannat år (Det där med skolbyte kan ju låta konstigt eftersom vi nu flyttat till Valencia två gånger men det handlar mer om att få barnen tvåspråkiga och husbyggandet). Om jag hade varit ungkarl eller haft vuxna barn hade jag troligen fortsatt satsa på tränaryrket men nu när jag kände att jag kunde försörja mig som pokerspelare så tyckte jag livskvalitén var överlägsen. Jag hade också en ofantlig tur för bara ett par månader efter att jag hade beslutat mig satsa fullt ut på pokern så blev jag erbjuden ett sponsorkontrakt. Detta har dock inte haft så stor betydelse för min pokerekonomi eftersom jag inte dragit in några större summor på liveturneringarna utan det har varit spelet på nätet som har gjort att jag har kunnat försörja mig på pokern. Det har nu gått nästan exakt fem år sedan jag ”blev” pokerspelare på heltid.

 Det var min bakgrund och jag förstår problematiken för de som funderar på om man ska våga ta steget fullt ut. Mitt tips är att du ska ha en längre prövotid bakom dig som visar att du är en vinnande spelare. Du ska också ha byggt upp en rulle som gör att den tillåter bakslag. Hur stor den ska vara är svårt att säga. Jag har ju varit extremt försiktig och velat ha stor marginal. 70 inköp och två årslöner har varit mitt signum men jag är medveten om att det nog inte finns många som haft så höga krav som mig. Det finns ju också de som lyckats försörja sig som pokerspelare ändå men även många fler som misslyckats, skulle jag gissa.

 Annars så har jag kört hårt på gymmet nu. Det har blivit träning mest varje dag och till och med intervaller på löpbandet. Jag belönade mig själv stort efter träningen i morse och åkte och köpte en oxfilé bit(eller tre bitar a lá 300 gram) som fick bli dagens lunch. Apropå gymmet så skojade jag till det häromdagen. Jag hade tränat klart och satt i soffan och slöpratade med killen som stod och jobbade i receptionen på gymmet. Det kommer då in en kille till gymmet som säger att han har glömt gymkortet igen. Han drar en story om att han måste lagt det i någon jacka men att han inte hittat det än. Jag heter Werner i efternamn säger han och ber killen i repan att slå in hans namn i datan. Han blir då insläppt och passerar mig på vägen till omklädningsrummet. Precis då ropar jag högt så killen i receptionen ska höra: -Tjena Jonsson! Det var länge sedan! Hur är läget? Jag har ju aldrig sett killen förut och ser hur förvånad han blir. Han blir dock helt ställd och jag sneglar mot receptionen för att se hur han ska reagera. Han står bara och stirrar med öppen mun och jag kan inte hålla mig för garv längre. Jag förklarar mitt skämt och säger: – Det var ju för fan en matchboll som bara väntade på att bli insmashad så jag kunde inte låta bli.

Williot körde en nygammal kommentar när vi var och handlade och stod vid kassan. En äldre herre köpte ett flak öl och Williot som stod och tuggade på en nyttig gurka noterade detta och sa högt och tydligt som bara en 5-åring kan: – Pappa! Kolla vad onyttig han är!

Slutligen, jag har i veckan suttit med Unibet och jag kommer inom kort starta en egen VIP klubb hos Unibet som jag ser framemot mycket. Gillar du poker och/eller fotboll ska du inte missa den. Ta chansen att hänga med mig på en kokande match i Valencia och/eller på en pokerturnering ute i europa. Inom kort kan jag berätta mer om denna om denna klubb men om du redan nu vill boka en plats eller veta mer så maila mig gärna på hans.eskilsson@hotmail.com