Så var jag åter hemma igen i Sverige efter weekend resan med familjen i Wroclaw, Polen. Lugna sköna dagar med mycket god mat och promenader. Vi hade ju barnen med så promenaderna blev kanske lite kortare än normalt men det var hur som helst en trevlig liten resa i en rätt charmig stad med dess torg som den stora attraktionen. Jag hann också med att se stadens stolthet Slask Wroclaw spela mot serieledaren Wisla Krakow på fredagskvällen.

Jag slängde in två spel innan matchen bara som en extra krydda. Det ena på att Wisla Krakow skulle leda i halvtid till 2,70 och det andra på över 3,5 mål till oddset 4,00. Båda liren gick också in efter att Wisla Krakow vann matchen med 3-1 efter 1-0 i halvtid. Wroclaw fick en gubbe utvisad redan efter 23 minuter och Wisla Krakow skulle ha vunnit med 6-7 mål med normal utdelning på sina chanser. Återigen måste jag bara lyfta på hatten åt stämningen som råder på polsk fotboll. Den är fruktansvärt bra i förhållande till publiksiffrorna. Jag uppskattar att det var 6000-7000 på matchen men de lätt som betydligt fler. Precis som när jag såg Legia Warszawa så stod 3/4 av publiken upp och sjöng konstant. Dock inte under första halvlek då fansen utövade någon sorts protest och var tysta. Jag upptäckte det först när andra halvlek började eftersom det var en så markant skillnad i ljudnivå då. Jag tyckte första halvlek hade varit helt ok men jävlar vilken skillnad det blev i andra halvlek. Det som imponerade mest var att de fortsatte att sjunga trots att hemmalaget var helt chanslösa och att båda lagen tackade klacken efter matchen. Där fanns ingen tillstymmelse till hat mot bortalaget och det var oerhört skönt att se. Biljetten kostade 50 Zlothy(120 kr) och den köpte jag i kassan mot uppvisande av legitimation strax innan match. Arenan var sådär, liten, rätt så öppen fast utan löparbanor. Det byggs dock en ny till EM som går i Polen och Ukraina om tre år.

På flygresan ner till Wroclaw så hamnade jag bredvid speedwayföraren Magnus ”Zorro” Zetterström. Jag hade ärligt talat ingen koll på det men jag tittade i hans tidningar som låg på sätet mellan oss medans han sov. Jag såg då en artikel med en bild på en person som såg välbekant ut och efter några sekunder så kopplade jag att det var han som satt bredvid mig. Vi samspråkade sedan och han var riktigt trevlig. Det är alltid kul att få snacka om lite andra sporter och få lite inblick. Han var på väg till GP tävlingar i Tjeckien och vad jag läste i tidningen så hade han haft ett riktigt framgångsrikt år. Han berättade också att publiktrycket är enormt bra även på speedway i Polen En kul grej var att jag berättade att jag hade haft en skolkamrat från Östersund som hette Tommy Lindgren som höll på med speedway. Då berättade han att det var två andra svenskar som skulle tävla i Tjeckien och att den ena var Tommys son Fredrik Lindgren. Roligt att höra men jävlar vad gammal jag plötsligt kände mig.

Direkt efter landning från Polen så drog jag direkt till Trollbäcken för att spela årets sista match med Saturnus. Jag hade förvarnat om att jag skulle bli sen och anlände precis innan halvtidspausen. Saturnus ledde då med 2-1 mot Älta. Jag fick då hoppa in direkt och den enda uppvärmningen jag gjorde var lite stretch i omklädningsrummet och en minut jogg ut på planen. Till min förvåning så höll mitt baklår och jag gjorde 45 minuter rakt av som mittback. Det blev också seger med 5-2 efter 2 mål av min gamle lagkompis Nicke Bergh varav en högklassig lobb. Han stoppade också mig från att bli målskytt då hans breda röv var i vägen då jag skulle skjuta in en boll från fem meter vid en hörna. Johan Wallinder var också med och imponerade på innerfältet. Han berättade en rätt skön sak när jag tyckte att det var strongt att han cyklade hem och tillbaka från Kungsholmen till matchen. Han berättade då att han i somras var less på köerna i Stockholm då han var i Örebro och därför cyklade hem. Vi snackar 24 mil!!! Inget tunnbröd direkt!

Malin blev lite svarslös vid ett tillfälle i helgen. Jag frågade Williot om han ville följa med mig och kolla när jag spelade med Saturnus. -Nä, blev svaret. Malin såg då sin chans och frågade om han ville följa med och se Hammarby istället. Han lös då upp tills han hörde Umeå och förstod vad det handlade om. -Nä , jag gillar ju inte att se på låga divisioner, sa Williot. Malin: -Men det här är ju högsta serien. Williot: – Men damfotboll och låga divisioner är ju samma sak!