Min storasyster Annika gillar värme och sol, nej hon avgudar dessa två saker rättare sagt. Dock är det två varor hon får begränsad tillgång av eftersom hon bor i Östersund. Hon har också alltid tyckt att jag har en väldans tur och att allt jag rör vid blir till guld. Alexander Lukas brukar hon ofta kalla mig. Med detta i åtanke finner jag det lite lustigt att nu när vi flyttade tillbaka till Valencia så har november månad varit den varmaste på 70 år. Blå himmel och 25-30 grader nästan varje dag hittills. Men syrran är inte alls avundsjuk, not! Men när jag tänker efter så har hon inte tid med att vara avundsjuk eftersom hon har fullt upp med att byta till vinterdäck och köpa nya fleece underställ.

Om pokern skulle gå dåligt så är jag uppdaterad vad gäller tränarbiten. Jag har nämligen knappt missat en träning med Valencia senaste tiden. Vi bor rätt nära deras träningsanläggning och den består av sju fullstora planer, varav en med konstgräs. En av planerna är inbyggd med läktare och som de kan hålla stängda träningar på.

Dessutom finns det sex stycken sjumanna planer med konstgräs och en sorts inbyggd mindre gräsplan på 40 x 20 meter med stora mål. Den är bland annat helt perfekt för att stå och nöta skott och frisparkar själv.

 

I går såg jag play-off matcherna på tv. Jag led verkligen med det svenska domarteamet i matchen mellan Frankrike och Irland. Det måste kännas fruktansvärt att efteråt se tv-bilderna med den klara handsen på Henry (och offsiden i momentet innan) som de missade och vilket betydde att Frankrike blev kvalificerade till VM-slutspelet. Misstag händer ju med jämna mellanrum men nu blev konsekvenserna enorma i sammanhanget. Domare var Martin Hansson, som jag såg döma matchen mellan Djurgården-Örgryte precis innan vi flyttade. Då imponerade han på mig genom att ta två utvisningar på Djurgårdsspelare som var helt korrekta men ändå väldigt obekväma domslut.

 

Men misstaget hade kunnat undvikas om den svenska domarkåren hade lärt sig av historien. För tio år sedan mötte vi Kalmar på bortaplan och blev då rånade av den annars utmärkte domaren Martin Ingvarsson. Vi ledde med 1-0 och då hittade Ingvarsson en frispark som helt enkelt inte fanns. Jag och Petur Marteinsson som var mittbackar och de enda som var i närheten av bollen stod som två frågetecken när han blåste en helt obegriplig frispark. Jag kan än i dag inte förstå var han hittade en regelvidrighet i den situationen (Kalmar slog en långboll som jag bara läste av och följde med). Han kunde efteråt inte säga vad han blåste för och givetvis blev det mål på den efterföljande frisparken av Lasse Johansson. Men detta var bara en parantes, för vad jag skulle referera till var det nästföljande målet. Kalmar slog en långboll som vår målvakt Lasse Eriksson sprang ut för att ta. Kalmars Andreas Thomsson (som roligt nog själv sades sig vara Bajare) löpte efter bollen och försökte hinna före Lasse. Precis när Lasse ska ta bollen, som är i maghöjd, tar Andreas hjälp med handen och petar bollen förbi Lasse och skjuter den i mål. Exakt i samma tiondel som detta sker, och det är detta som är intressant, så flyger alla händer reflexmässigt upp i luften på oss 5-6 Hammarbyspelare som är i närheten av situationen för att markera handsen.

Vad som händer är att alla tre domarna missar den solklara handsen och målet godkändes. Vi blir ursinniga och det slutar bara med att Lasse får en varning(jag har ofta tänkt i efterhand att vi istället skulle gått på Thomsson och tvingat honom att erkänna). Jag var efter matchen inne i domarrummet och pratade(länge,länge) med Ingvarsson om detta efteråt och jag påtalade(tipsade) om att som domare förstå att det är i praktiken omöjligt att alla spelare reagerar på exakt samma sätt i samma ögonblick som regelvidrigheten sker(undantaget är då det handlar om offside).

Nu hände exakt samma sak i gårdagens match och alla fem irländare som är i närheten av situationen höjer armen precis i samma i sekund som det sker. Och det ironiska är att fjärde domaren i matchen var just Martin Ingvarsson. Jag vet inte om eller hur den här situationen för tio år sedan analyserades av den svenska domarkåren. Jag vet inte heller om Ingvarsson tog till sig mitt tips och förmedlade det vidare(tydligen inte?) men då hade detta misstag kunnat undvikas. Egentligen är det ett klockrent exempel på spelförståelse. Kanske någon motsäger sig med att man inte kan döma för något som man inte ser. Mitt svar på det är att det finns många situationer i en match som man inte är helt säker på. Om det då till exempel uppstår en situation där man som domare är ”bara” 95% säker på att det är straff. Ska man då inte blåsa straff? Om man inte gör det betyder det att det blir fel domslut 19 gånger och rätt 1 gång. Vad är bäst? Detta är logiken varför Martin Hansson hade kunnat blåsa frispark för Irland utan att själv ha sett handsen eftersom det så nära 100% säkert vid en sådan spelarreaktion.   

Henry är givetvis den stora tjuven i detta sammanhang. Jag undrar hur han och hans samvete känner sig idag. Förhoppningsvis jävligt dåligt!

Visst kan det vara rätt att slowspela en hand i poker men när jag spelade ett finalbord på beat the pro häromveckan så tror jag en spelare ångrade det rejält efteråt. En spelare gick all-in preflop och ”slowspelaren” synade med KK. En tredje spelare synade också. Båda dessa spelare hade ess, A9 och AQ. Floppen kom K44. Båda checkade. Turn 4 och check igen. River 4. Det roliga var att nu fick ”KK” gick all-in. Troligen missade han att brädan bestod av fyrtal.

 

Jag spelade en rätt kul hand mot en halvtokig spelare i heads up (5/10 dollar). Han höjde(30) och jag reraisade(90) med AK suited. Han reraisade igen till 225. Eftersom han hade varit riktigt överaggressiv och gjort detta spel flera gånger så ställde jag in keramiken(1000). Blixtsyn från honom och döm om min förvåning när jag ser att han har synat med 32 vilket är den absolut sämsta hand du kan ha i heads up(sämre än 72). Eftersom jag inte hade något par så var ju inte min hand så stor favorit som man kanske tror men jag vann dock denna hand när en kung kom redan på floppen.

 

Min asiatiska stamrestaurang har stängt för renovering och jag åkte därför till en annan häromdagen. Jag visste inte när den öppnande och stannade till utanför för att kontrollera öppettiderna innan jag parkerade bilen. Klockan var halv ett och det stod stort på skylten att det var öppet mellan 12 och 16. Bra så långt, men när jag kom in i restaurangen så möttes jag av förvånade blickar. Jag sa att jag vill äta av den uppställda buffén men fick till svars att restaurangen öppnas klockan ett. Men det står tolv på skylten utanför entrén, påpekade jag då. Nej, klockan ett öppnar vi restaurangen fick jag åter höra. Jag gick då med en i personalen och visade skylten som sade stort och tydligt 12. Hon sa då att det stämmer att de öppnar 12 men att de städar då och att man kan äta först klockan 13. För att göra en lång sak lite kortare så stod vi där och dividerade om detta. Jag blev dock aldrig klokare eftersom jag fortfarande inte förstår varför det är öppet på en restaurang om man inte kan äta.