Jag är nu framme i Budapest efter att de senaste 100 timmarna ha varit i totalt 8 länder. Jag bilade från Valencia i söndags och anlände till Stockholm strax efter lunch på onsdagen. Övriga familjemedlemmar hade hoppat av redan efter 46 mil i Girona för att flyga hem och hövdingen i familjen fick ta tag i slitgörat. Jag visste dock att jag skulle få lite belöning eftersom jag kollat upp vad som fanns i fotbollsväg på vägen hem. Både Metz(franska andra ligan) och Aachen(tyska andra ligan) spelade på måndagskvällen och jag ville helst se Aachen men visste inte om jag skulle hinna.

 Jag körde dock på duktigt redan första dagen och hann till Villafranche som ligger lite norr om Lyon. Det var därför inga problem med att hinna till Aachen. Jag hann till och med mina turistsvängar och klippte Villafranche, Nancy och Luxemburg på vägen upp. När jag anlände till Aachen och hotellet så frågade jag damen i receptionen om det var promenadavstånd till arenan. Hon upplyste mig om att det var lite väl långt att gå men sade att jag kunde åka med hennes man som skulle se matchen. Jag tackade ja och när jag senare satt i bilen med hotellägaren så frågade han mig om jag hade någon biljett. Jag sade då att jag tänkte köpa en biljett på plats. Det behövs inte sade han: – Jag har två säsongsbiljetter på bästa platserna, mitt på långsida!

Tack för kaffet! Ibland ska man ha tur. Matchen var väl ingen höjdare och Aachen förlorade med 0-1 i derbyt mot Fortuna Dusseldorf(sorry, hittar inte tyska u med prickar på min spanska dator). Drygt 27000 på den läckra nybyggda arenan som tar 32000. Ena kortsidan var fullproppad med stående Aachenfans redan en halvtimme innan avspark. Även Dusseldorf hade några tusen fans på plats på den andra kortsidan. Jag hade sett Aachen förut men då på den gamla arenan. Aachen var för övrigt det bättre laget men satte inte sina målchanser samtidigt som Dusseldorf satte sin enda.

Apropå arenor så passerade jag Metz arena på vägen till Aachen och senare på vägen till Sverige så stannade jag i Hamburg och stannade till vid Sankt Paulis arena. De är ju på väg upp i bundesliga och jag ville gärna se detta omtalade kultlags arena. Det var dock låst men jag gjorde en liten fuling och plankade helt sonika in då det var relativt lätt staket att klättra över. Arenan var ingen höjdare, sliten och ena långsidan var riven och en ny skulle byggas. Men ännu en arena var avklarad och jag kunde nöjd fortsätta min färd mot Sverige och Stockholm!

Det var vemodigt att lämna Valencia. Man fick en liten tår i ögat när man såg hur många som engagerade sig. Sista dagen på skolan hade bland annat alla barnen i Williots klass målat svenska flaggan i ansiktet. Båda barnen fick också flera presenter av barn och fröknar. Mycket trist också att ta avsked från familjen Björklund som kommit att bli så goda vänner. Även om vi ämnar komma tillbaka så vet vi ju inte med säkerhet att det blir så eftersom det är en del saker som ska falla på plats, till exempel med skola och Malins jobb.

En kul grej innan jag åkte hem var att jag var med Jocke på lokal och såg England-Irland i rugby. Vi var med ett helt gäng föräldrar från Jockes barns klass vilka går på engelskspråkig skola. England, Irland, Australien och Nya Zeeland var de nationaliteter som var representerade på puben förutom Sverige då. Jocke som är specialist på även denna sport lärde mig en hel del om spelet och helt plötsligt så var man inne i det hela och tyckte att det var riktigt intressant och spännande. Det gick så långt att jag kanske hänger med Jocke till Cardiff och ser Wales i någon rugby landskamp i framtiden. Det ska visst vara en riktig höjdare, något av det bästa man kan se enligt herr Björklund.

Jag hann med ytterligare en Valencia match innan hemfärd då jag såg Europa liga matchen mot Brugge. 3-0 efter förlängning och den bästa stämningen hittills av de 19 Valenciamatcher jag sett på Mestalla.

Nu väntar vi på att få flytta in i nya huset som ska stå klart den 15 juni. I väntan på det ska vi bo hos Hammarbys före detta ordförande Göran Paulssons gästhus Fantastisk utsikt vid havet med finlandsbåtarna som passerar runt husknuten. Anledningen varför vi inte bodde kvar i Valencia var att Malin inte fick tjänstledigt längre från sitt jobb.

Poker har det av naturliga skäl inte blivit så mycket av under allt resande. Men nu är jag i alla fall på plats i Budapest och ska spela Unibet Open. Jag ska spela dag 1B och klockan 14.00 på torsdag är det dags för mig. Jag återkommer med rapporter hur det hela går. Jag hoppas få tillbaka lite på turkontot nu efter ”fadäsen” när mina AA inte fick stå i senaste turneringen i Valencia.

Summeringen för februari månad blev -2. Jag spelade visserligen inte så mycket men jag lyckades inte vända trenden. Således har jag tre raka minusmånader och nu krävs det en riktig uppryckning. Jag har nu sju minusmånader i statistiken av 60. Det ser väl fortfarande bra ut men som sagt tre raka minusmånader nu. Allt annat än bra!