Ibland är det onödigt att göra det svårare än det är för att njuta av livet. Jag gjorde en repris och begav mig till Strandvägen i torsdags och bara njöt av vårvädret och den underbara Stockholmsutsikten. Två Cafe Latte, båda kvällstidningarna och lite slumrande med en sol i ansiktet och vips så hade fyra timmar passerat. Kvällen avslutades senare med ishockey på Globen med hela familjen. Malin försökte där låna pengar av mig. Jag var beredd att gå hennes vilja till mötes men frågade som tur var precis innan jag tog upp plånboken vad hon behövde dem till. – Jag ska köpa en Djurgårdshalsduk till Williot! – Tror inte det sa jag och stoppade tillbaka plånboken väldigt djupt ner i fickan.

På hemvägen frågade jag Wimmo(som är den totala motsatsen till Williot när det gäller idrottsintresse) om hockey var bättre/roligare än fotboll att titta på. – Ja lite, blev hans svar. Jag undrade varför han tyckte så och fick svaret. – Hockeymatcherna är kortare än fotbollsmatcherna så det är mindre slöseri med tid!

Williot var dock benhård på att ingenting går upp emot fotboll. Jag frågade honom häromdagen när han satt och lekte med en kortlek om han skulle bli pokerspelare. – Ja, men bara när jag inte kan spela fotboll längre. Precis som du pappa!

Barn säger många sköna ”liners”. Igår efter avslutad fotbollsträning så satte han sig i bilen och lutade sig helt slutkörd mot sätet och sa med stor lycka i rösten. – Det här är mitt liv, mamma.

Jag missade nämligen Williots fotbollsträning igår vilket nästan aldrig hänt. Anledningen var att den krockade med Wimmos första träning. Han debuterade i friidrott och tyckte det var riktigt kul. Kanske, kanske finns det en liten idrottsådra i honom ändå!

Jag och Lasse Eriksson tog i måndags bilen mot Norrköping för att se IFK mot Öster. Men först hade Lasse lite jobb att göra i Åtvidaberg så jag hängde med dit. Lasse släppte av mig i centrum och jag tänkte promenera och se mig omkring. Centrumdelen var avklarad på cirka 47 sekunder varför jag gick mot Kopparvallen för att få mitt nostalgibehov tillfredställt. Jag spelade där första gången med Jämtland/Härjedalens landskapslag 1983 och det var då den bästa gräsmatta jag någonsin hade spelat på. Mattan var inte lika fin nu men hela miljön runt idrottsplatsen är underbar. Jag fortsatte min promenad och på en annan plan några stenkast ifrån Kopparvallen så tränade A-laget. Jag satte mig ner på gräsvallen i solskenet och tittade på hela träningen. Lasse slöt upp efter avslutat jobb. Efter att träningen var slut gick vi ner till planen och snackade med AndreasThomsson(tränare) och Kristian Bergström.

Lasse och jag besökte sedan Åtvidabergs kebaben innan vi skulle fortsätta mot Norrköping. Ägaren som var mycket trevlig kom ut på terrassen där vi satt och bjöd oss på kaffe efter maten. Han hade bland annat två pizzor på menyn med namnen Valencia och poker. Vi kom in på poker och det visade sig att han var granne med pokerspelaren Sargon Ruya i Linköping. Sedan kom vi in på ämnet fotboll och han berättade då att han var släkt med Kennedy. Jag kom då på att vi skulle skicka ett sms till Kennedy men varken jag eller Lasse hade numret. Jag frågade då om han hade numret. Men då visade det sig att han aldrig hade träffat Kennedy. Men släkt var de i alla fall!

Sedan hände en liten rolig grej strax innan vi kom fram till nya parken i Norrköping. Vi kommer inkörandes på Södra Promenaden och ser en man sitta helt själv på en stol vid en rondell. Vi tänker båda att det ser lite långtråkigt att sitta där och glo när vi ser att det är vår gamle lagkamrat Patrik ”Pinnen” Andersson. Vi stannar givetvis bilen och ropar på Patte. Det blir en massa garv och vi undrade förstås varför han satte där. Han berättar då att han försöker sluta snusa men att han då var tvungen att ta en. Jag fick aldrig grepp om man då njuter mer av den sittande men hur som helst var det kul att få se denna artist som gett mig och många andra så många skratt genom åren. Vi spelade ju ihop i både Norrköping och Hammarby. Jag minns när han kom till Hammarby och lackade ur på dåvarande tränaren Göran Göransson för att vi fick springa för mycket utan boll. Han slängde då ur sig följande kommentar till Göransson på sin östgötska: – Va fan, har jag kommit till en jävla orienteringsklubb!

Matchen IFK Norrköping – Öster var en slätstruken historia i första halvlek men där ”Peking” kom igång i andra halvlek och vann rättvist med 3-0. Öster missade dock en straff vid 0-0 och vem vet hur det hade gått om de hade satt den. Som alltid riktigt kul att komma till ”parken” och hälsa på. Man träffar en massa gamla lirare och annat trevligt fotbollsfolk som Janne Hellström, Peter Lönn, Tony Martinsson, Janne Jansson och Bengt ”Julle” Gustavsson. Dessutom flera från styrelsen på min tid och även de som jobbar för klubben nu. Riktigt trivsamt och jag imponerades av arenan. Vi blev även bjudna på mat på arenan innan match. Ett par hundra människor var i restaurangen och jag ser då en med en röd tröja med ett stort Djurgårdsmärke. Vem var inte det om inte min nyinflyttade svärfar!

Jag träffade även domarbasen Bosse Karlsson. Jag fick då tillfället att framföra min önskan till en regeländring inom fotbollen. Jag vill nämligen få bort detta ofog med att man spelar ut bollen vid skada. Egentligen är det ju så att domaren ska blåsa av vid befarad huvudskada eller annan allvarlig skada. Men nu sätter ju spelarna det i system för att dra fördel av det. Framförallt i slutet av matcherna av det lag som leder. Hursomhelst är det nedsättande i underhållningsvärde med dessa ständiga avbrott och mitt förslag är den spelare som spelar tillbaka bollen till laget som spelat ut bollen ska bli varnad konsekvent.  Jag tycker förslaget är klockrent och hoppas bara att Bosse tog det till sig och genomför det.

Kul med Henrik Sedins vinst av poängligan i NHL. Riktigt starkt! Om inte brorsan Daniel hade missat 19 matcher så hade det troligen varit dubbelt Sedin i topp. Många menar då att Ovechkin hade vunnit om han inte hade missat 10 matcher. Det stämmer nog men man ska också notera att Ovechkin spelade mer än 2 minuter mer än Henrik per match i snitt.

Jag tillhör dem som innan internet gick in på text-tv varje morgon klockan 9.00 och kollade NHL resultaten men framförallt kollade jag om Peter ”Foppa” Forsberg gjorde några poäng när han krigade i poängtoppen.

Vad ska jag säga om Hammarby då? Jag såg matchen på tv. Första halvlek hos Lasse Eriksson och andra hos Göran Paulsson. Vi led alla och det blir tufft i år kan man nog konstatera redan nu. Linus Hallenius var dock ett ljus i mörkret.

Om jag ska kommentera hur mitt pokerspel går så måste jag fortsätta med att ge det tråkiga men också det helt underbara svaret: Stabilt!

NU är äntligen min VIP-klubb på gång. Det väntar en hel del förmåner att vara med där med chanser till en hel del fotbollsresor bland annat. Jag har som ni vet en liten förkärlek till det och hoppas kunna avverka en hel del läckra matcher som Fenerbache – Galatasaray, Sporting – Benfica, Schalke 04 – Dortmund, Celtic – Glasgow Rangers, Arsenal – Tottenham bland annat. Det finns hur mycket som helst som jag vill se och har som tur är märkt att jag inte är ensam om denna ”sjuka” läggning. Första svängen blir till hösten och då blir det Barcelona. Jag vill passa på att se detta världslag när det är som bäst igen och med förhoppningsvis Messi och Zlatan på planen. Jag kommer inom kort köra en pokerturnering och en sportspelstävling inom VIP-klubben där jag kommer ha totalt fyra Barcelonaresor i potten som extra krydda. Maila mig på hans.eskilsson@hotmail.com om du vill var med.