Äntligen börjar pokern rulla på åt rätt håll igen. Inte en förlustdag i mars månad ännu. Jag har visserligen bara spelat åtta gånger och oftast då kortare sessioner. Dessutom inga stora summor att tala om men ändå glädjande att trenden verkar vara bruten. Notera att jag skriver verkar eftersom det inte på långa vägar inte är något som jag tar för givet.

Jag har under veckan som gått varit på en ledarutbildning eftersom jag har tagit på mig att träna Williots lag i Boo FF. Williot kör för övrigt med två lag eftersom han även har börjat med Sickla IF. Det finns inga järnvägar om man ska bli bra som en svensk tränarprofil påståtts ha sagt!

Jag var även på Casino Cosmopol för att spela Nordic Master på tisdagen. Jag tittade på nätet och såg att det fanns 129 platser av 200 kvar på morgonen. Jag struntade därför i att boka via nätet eftersom det var så många platser kvar. Men när jag väl kom dit så fick jag informationen att det var slutsålt. Jag satte upp mig på reservlistan och hamnade på plats nummer elva. Om elva spelare åkte ut under de två första 40 minuters nivåer så skulle jag få plats. Jag trodde dock inte detta skulle ske och drog istället hem. Jag hörde dock av Micke Norinder att mitt namn ropades upp och att jag hade kunnat spela om jag haft tålamodet. Nu blev det ett träningspass och Chelsea-Inter på burken istället.

Valencia vidare i Europa League. Tack för det! Vi fick återigen ett bevis på att de har en helt fantastisk offensiv, vilket är det svåra i fotboll, men att deras defensiva spelare med ett par undantag inte håller måttet. Carlos Marchena är för mig en gåta hur han kan ingå i en spansk landslagstrupp. Helt obegripligt om han blir uttagen till VM med tanke på vad han har presterat de senaste två säsongerna som jag följt honom.

Paul Gascoigne! Minns ni denna artist som tyvärr verkar ha det jobbigt efter karriären? Jag har ett personligt minne av honom då vi mötte Glasgow Rangers då jag spelade i Skottland och Hearts. Han kom då fram i spelargången en timme innan match och hälsade och önskade mig välkommen till Skottland. Inget märkvärdigt i sig men jag märkte på detta lilla möte att han var en snäll och sympatisk kille.

Jag har en skön historia om honom som jag inte tror ha stått i skrift förut. När Paolo Di Canio fick frågan vad som var hans bästa fotbollsminne så var det inte någon vunnen titel eller speciell match utan ett minne av just ”Gazza”. De spelade ihop i Lazio och hade spelat bortamatch mot Sampdoria(med reservation) och var på väg hem till Rom med spelarbussen. Gazza satt längst bak i bussen och längst fram satt gamla stormålvakten Dino Zoff som nu var president i klubben och givetvis hade mycket hög status. Precis innan Rom var det flera långa kolmörka tunnlar. I en av dem så klär Gazza helt sonika av sig helt naken utan att någon märker det i mörkret och går fram och sätter sig bredvid Dino Zoff. Uttrycket i Dino Zoffs ansikte när de kommer ut ur tunneln och han ser Gazza sitta naken bredvid sig var och är Di Canios absolut roligaste fotbollsminne.

Alla ni som undrar vad som händer med min VIP-klubb så kan jag meddela att jag ska träffa Unibet i veckan som kommer och hoppas då äntligen få klart med alla detaljer. Jag beklagar att det har dragit ut på tiden. Ni som inte har anmält er kan fortfarande maila mig på hans.eskilsson@hotmail.com 

Jag har nu varit på svensk mark i en vecka. Faktum är att jag bara har varit i Sverige i totalt tre månader sedan november 2008. Det känns helt ok men jag saknar uppriktigt sagt redan livet i Valencia. Klimat och fotbollsmässigt är det ett rejält nedköp att komma hem. Sedan är det avsaknaden av lugnet, enkelheten, den stressfria tillvaron som inte finns på samma sätt här. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som gör att tempot är på en helt annan nivå i Sverige och framförallt Stockholm. Kanske är det starten på mornarna där barnen börjar skolan först halv tio och/eller siestan på dagen som påverkar till stor del. Kanske är det för att man större delen av året bara behöver ha shorts och sandaler eller att man kan parkera bilen nästan var som helst utan risk för parkeringsböter. Kanske är det mentaliteten hos människorna att alltid ta sig tid för varandra.

Jag vet inte med säkerhet vad det är men kan konstatera att jag trivdes förträffligt i Valencia och Spanien. Förhoppningsvis hittar jag en lösning så jag kan kombinera det bästa av två världar och bo där åtminstone på vintrarna som inte är min grej trots mina norrländska rötter.

Jag och Williot besökte Råsunda i söndags för att se den allsvenska premiären mellan AIK och Mjällby. Fotboll är alltid fotboll men visst gick tankarna mot Mestalla och funderingarna om det var samma sport man såg. Men till spelarnas försvar: Hur lätt är det att spela under dessa förutsättningar? Man kan ju också fråga sig om det verkligen är motiverat att starta allsvenskan så här rekordtidigt och ha ett två månaders uppehåll under sommaren och VM. De stora ligorna gör inte uppehåll för Afrikanska mästerskapen då massor av betydelsefulla spelare lämnar sina klubbar under denna period. Hur många spelare är det i Allsvenskan som ska till VM? Christensen i IFK Göteborg är den ende som jag på rak hand kan komma på. Jag tror att det är max två spelare till som är aktuella för VM. Och ett argument som att publiksiffrorna skulle vara lägre under VM tror jag knappast på. Jag har svårt att se att det skulle vara mer folk nu i minusgrader och på bedrövliga planer än under sommaren och perfekta förhållanden trots konkurrensen från VM.

Vad beträffar matchen så gick det inte att urskilja vilket lag som var regerande svenska mästare och vilket lag som var nykomlingarna. Mjällby såg riktigt stabila ut och bör ha goda chanser till att spela allsvenskt även 2011. AIK imponerade minst sagt inte men det gjorde de å andra sidan inte i fjol heller de 5-6 gångerna jag såg dem. Men de vann matcherna och det är ju inte oväsentligt! Jag har dock svårt att se att de ska kunna upprepa bedriften från i fjol. Jag varnar redan nu för Häcken. Man luras av namnet och vad de hittills har åstadkommit. Men svensk klubbfotboll är så pass jämn så att de mycket väl kan gå hela vägen i år.

Williot är inget tunnbröd och skräms inte av kylan. Det första han sa när vi lämnade ett iskallt Råsunda var om han kunde få en glass. Så på väg till bilen så tuggade han i sig en Dajmstrut.

Jag har under veckan haft fyra mindre pokersessioner och alla har faktiskt slutat med plus. Förhoppningsvis är det starten på en ny glansperiod. Resultatet hade kunnat vara ännu bättre om jag inte hade förlorat ett inköp då mina AA var allin preflopp mot AQ och två äckliga damer kom på floppen. Dessutom skulle jag spela under 2,5 mål på de tre allsvenska matcherna som på söndagen gick på naturgräs. Men då strejkade mitt nya mobila bredband när jag skulle lägga in vaden och det blev ogjort. Jag var inte helt nöjd då jag efteråt kunde konstatera att det totalt bara blev ett mål.

Min vän Jocke Björklund fyller för övrigt 39 år i dag. Jag lyfter på kepsen åt Sveriges kanske bästa TP spelare. Jag tror både Hoa-Hoa och Adam Alsing får vika sig där.

Pokerspelaren Davor Pavic återberättade en mycket rolig sak från Unibet Open i Algarve då jag inte var med. Kanske är den bara rolig för att jag känner till karaktärerna på de fyra personer som händelsen utspelar sig med och att jag lyckades måla upp en bild i mitt inre hur det hela såg ut. Men jag gör ett försök att beskriva det hela. Davor delade en taxi från flygplatsen ihop med Patrick Ekwall, Dan Glimne och Micke Norinder. För er som inte känner dem personligen så kan jag säga att de alla är härliga profiler som inte direkt är kända för att vara typen som är tyst och blyg. De gillar alla helt enkelt att snacka. Nu satt de alla i en och samma taxi. Ingen av dem är van i att vara tyst en längre tid. Men nu tar Ekwall tag i snacket och pratar och pratar. De andra försöker konstant bryta in men Ekwall låter inte detta ske. När han hämtar andan försöker de andra återigen få en syl i vädret men det går bara inte. De andra blir bara rödare och rödare i ansiktet av att inte få komma till tals. Men de är chanslösa mot Ekwall och får till slut uppgivet konstatera sig besegrade i sin egen paradgren.

Det ska bli kul att fråga Norinder, Glimne och framförallt Ekwall om de har samma uppfattning om taxiresan. Om jag hade fått höra historian men utan att veta vem det var som ”vann” hade jag satt mina pengar på Davor alla dagar i veckan. Jag hade nog trott att möjligen ”Nalle” Hedlund var den enda likvärdiga utmanaren i denna gren.

Dag 1B klockan 14.00 satt jag på bord 7 säte 6 för att spela Unibet Open i Budapest. Jag hamnade på samma bord som Davor Pavic från Eskilstuna, vilken också var den enda som jag kände vid bordet. Totalt var det 460 spelare och prispotten var på 690000 euro varav drygt 172000 euro i första pris. 54 spelare skulle få prispengar. Efter första dagen(1A) var det 51 spelare kvar av 230 vilket är ett relativt stort bortfall.

Jag brukar använda mig av en diktafon vid pokerbordet men denna gång strulade den(antagligen batterierna) så de fyra första nivåerna rapporterar jag i en klump.

Startstacken var på 10000 och efter fyra nivåer hade jag 15025. Då var det 172 spelare kvar av de 230 som startade dag 1B. Jag hade under dessa fyra timmars spel AA tre gånger, KK en gång och QQ en gång. Vid alla dessa fem gånger så vann jag potten preflopp varav två gånger efter att jag återhöjt en höjning. Det mest dramatiska som hände annars var att jag återhöjde en väldigt aggressivt spelande grek med AK när jag hade small blind. Han synade och floppen kom T33. Jag betade pott och han synade. Turn var en dam. Jag hade en tight image och jag trodde att jag kunde utnyttja den. Han hade också visat innan att han var pigg på att återhöja så jag trodde inte han hade AA, KK eller QQ. Dessutom minskade ju sannolikheten för de två högsta paren i och med min hand. En monsterhand som TT var egentligen den enda faran som jag kände. Jag trodde därför att chansen var mycket stor för att jag kunde ta hem potten nu. Jag spelade lite teater och ”råkade” tappa mina marker i upphetsning när jag gick all-in för ungefär 6000. Han täckte mig men till min lättnad så la han sig blixtsnabbt. Jag vann också en rätt stor pott mot samma spelare då jag synade en höjning från honom i big blind med 87 suited. Floppen kom K83 och jag checksynade. Turn var en fyra och rundcheck. River var en nia. Nu betar han pott och jag synar efter en liten stunds funderande. Det som gör att jag synar var att han visat sig lite för bluffbenägen när motspelaren visar svaghet. Han visar Q6 och jag vann en hygglig pott.

Nivå 5. Blinds 150/300

Vi fick flytta till tv bordet och något tidigare hade en långhårig finne med Black Sabbath tröja kommit till vårt bord. Han var trevlig men måste ha fått ett ordentligt hjärnsläpp i en pott mot mig. En tight äldre herre limpar i mittenposition och jag höjer till 1350 med 55. Finnen i big blind synar och den tighta herren lägger sig. Floppen kommer QQT. Jag checkar och så gör finnen. Turn är en sjua och återigen så checkar vi båda. River är ett ess och jag checkar igen. Finnen checkar också och jag har en liten, liten förhoppning att mina femmor ska stå. Snacka om att jag fick en hyfsad holk när han visar AQ för kåken. Ingen vid bordet fattar ingenting och han mumlar något om att han vill ha en tight image! Senare så säger han sig ha glömt bort vilken han hand han hade. Vilket som så var det lite roligt!

Jag förlorade senare en stor pott då jag satt i big blind med AT. Alla la sig till en fransman i small blind som höjde till 1150. Jag synade och floppen kom A94. Fransmannen betade 2500 och jag synade. Turn var en femma. Han betar nu 4900 och jag synar återigen. River är en trea och nu checkar han. Jag funderar om jag ska beta men tror mig inte kunna få betalt av så många händer som jag slår och väljer därför att checka. Han visar 62 för stege på river vilket kändes allt annat än bra. Jag är dock glad att han inte betade på river. Jag hade då stått inför ett svårt beslut. Och om jag då hade synat så hade det varit något knäckande att se hans hålpipa på turn som blev till stege.

Jag hade nu bara drygt 7000. Jag vann sedan en pott då jag gick all-in med mediokra KQ då en spelare höjt och en annan synat bakom. Båda la sig och jag hade nu runt 10000 igen.

Lite senare så höjer greken som vanligt till 1100. En spelare minihöjer till 2200 i position. Jag tittar ner på JJ i small blind. Greken betvivlar jag starkt att han har något. Jag tror också att han bakom bara vill isolera i position och väljer att ställa in min stack. Greken lägger sig men den andra spelaren blixtsynar. Fan hinner jag tänka, eftersom jag är söker på att ligga under, då jag plötsligt ser att han slänger upp två femmor. Jag täcker honom precis och min hand står. Det var bara att tacka och ta emot denna gratisgåva. Jag slutade nivå 5 på 22500. 143 spelare kvar och average var 16083.

Nivå 6. Blinds 150/300 ante 25.

Denna timme hände inte mycket. Jag vann lite småpotter och lyckades bättra på stacken till 23550. 121 spelare kvar och average var nu på 19008.

Nivå 7. Blinds 200/400 ante 50

Jag gjorde en höjning till 1200 med JT i cutoff. En shortstackad tight ryss i big blind gick då all-in med sina 5100. Det var 7000 i potten och det kostade mig således 3900 för att vinna 10900. Oddsen var för goda för en fold och jag synade. Jag hade hoppats på två levande kort för min del men tyvärr visade han AJ och jag torskade potten.

Lite senare bluffade jag bort 5200 emot finnen då jag gjorde två skott på flopp och turn. Han lyckades dock träffa topp paret på turn då han synat floppen utan träff med AQ. Jag var tom hela vägen och gav upp potten på river vilket var tur eftersom han hade synat mig då också med största säkerhet. Jag var nu nere på 9050 och det var exakt 100 spelare kvar. Snittet låg på 23000.

Nivå 8. Blinds 300/600 ante 75

Jag kämpade på och stal lite blinds med mycket mediokra kort. Jag lyckades hålla mig flytande och avslutade nivå 8 med 10825. 82 spelare kvar och average var 28048.

Nivå 9. Blinds 400/800 ante 100

Jag fortsatte att ta stora risker och gick all-in i mitten position med 44. Greken synade snabbt och glatt med AJ. Brädan blev QQ9Q4 och jag hade nu runt 25000 vilket lite senare var 27000 som mest. Jag tappade sedan lite då jag var tvungen att lägga mig preflopp efter att ha fått omslag då jag höjt och satt med lite för dåliga kort. Jag hade 18100 efter nivå 9 och det var nu bara 66 spelare kvar och average var 34848.

Nivå 10. Blinds 500/1000 ante 100.

Vårt bord hade brutits upp i mitten av nivå 9 och jag hade nu två riktigt hyperaggressiva spelare två och tre säten till höger om mig. De hade stora stackar och var och grävde i mer parten av potterna. De reraisade preflopp lite väl frekvent för att bli betrodda för en bra hand. De fick också lägga sig varje gång de fick omslag. Då det var 30 minuter kvar av dagens spel så hade jag 16500 kvar. Då utspelade sig följande hand. Jag satt i big blind med 74 suited. Alla la sig till knappen och han höjde till 2200. Small blind la sig och jag funderade på att ställa. Jag valde dock att syna. Floppen kom KT7. Jag checkade och motspelaren(norsk Joakim Buch) satsade 4700. Mina instinkter sade mig att han var svag och att han skulle ha väldigt svårt att syna mig om jag ställde. Om han inte har träff på kungen så tror jag mig få potten. Jag ställer och han synar snabbt. Jag blir dock glatt överraskad när jag ser att han har synat med QJ. Det kommer dock en knekt direkt på turn och jag åker ut med 57 spelare kvar.

Davor Pavic gick dock vidare och vi hade byt 7,5% med varann. Vi klunsade senare så att det skulle bli 7 eller 8 procent och en 3-1 seger till mig betydde att jag hade 8% att hoppas på. Han lyckades också komma i pengarna men åkte ut på plats 50 och fick för det 2070 euro. Jag fick i alla fall lite fickpengar och det är ju nästan den största framgången jag haft de senaste tre månaderna!

Jag livestreamade senare från tävlingarna ihop med Dan Glimne. Han imponerade stort med en närmast perfekt engelska. Lite tidigare på kvällen så var jag på middag med ett gäng på 15 personer från Unibet. Trevligt och givetvis en hel del skönt snack.

 Jag satt mitt emot en sympatisk kille vid namn Per Ländin som berättade om när han skulle debutera i Upplandsfyran med Rimbos A-lag som 16-åring för en sådär 25 år sedan. Han var målvakt och precis innan de ska springa ut på planen så får han en klapp på axeln av lagkaptenen som samtidigt säger:- Håller du nollan idag så får du en sjuttis! (vilket han också gjorde)

Jag är nu framme i Budapest efter att de senaste 100 timmarna ha varit i totalt 8 länder. Jag bilade från Valencia i söndags och anlände till Stockholm strax efter lunch på onsdagen. Övriga familjemedlemmar hade hoppat av redan efter 46 mil i Girona för att flyga hem och hövdingen i familjen fick ta tag i slitgörat. Jag visste dock att jag skulle få lite belöning eftersom jag kollat upp vad som fanns i fotbollsväg på vägen hem. Både Metz(franska andra ligan) och Aachen(tyska andra ligan) spelade på måndagskvällen och jag ville helst se Aachen men visste inte om jag skulle hinna.

 Jag körde dock på duktigt redan första dagen och hann till Villafranche som ligger lite norr om Lyon. Det var därför inga problem med att hinna till Aachen. Jag hann till och med mina turistsvängar och klippte Villafranche, Nancy och Luxemburg på vägen upp. När jag anlände till Aachen och hotellet så frågade jag damen i receptionen om det var promenadavstånd till arenan. Hon upplyste mig om att det var lite väl långt att gå men sade att jag kunde åka med hennes man som skulle se matchen. Jag tackade ja och när jag senare satt i bilen med hotellägaren så frågade han mig om jag hade någon biljett. Jag sade då att jag tänkte köpa en biljett på plats. Det behövs inte sade han: – Jag har två säsongsbiljetter på bästa platserna, mitt på långsida!

Tack för kaffet! Ibland ska man ha tur. Matchen var väl ingen höjdare och Aachen förlorade med 0-1 i derbyt mot Fortuna Dusseldorf(sorry, hittar inte tyska u med prickar på min spanska dator). Drygt 27000 på den läckra nybyggda arenan som tar 32000. Ena kortsidan var fullproppad med stående Aachenfans redan en halvtimme innan avspark. Även Dusseldorf hade några tusen fans på plats på den andra kortsidan. Jag hade sett Aachen förut men då på den gamla arenan. Aachen var för övrigt det bättre laget men satte inte sina målchanser samtidigt som Dusseldorf satte sin enda.

Apropå arenor så passerade jag Metz arena på vägen till Aachen och senare på vägen till Sverige så stannade jag i Hamburg och stannade till vid Sankt Paulis arena. De är ju på väg upp i bundesliga och jag ville gärna se detta omtalade kultlags arena. Det var dock låst men jag gjorde en liten fuling och plankade helt sonika in då det var relativt lätt staket att klättra över. Arenan var ingen höjdare, sliten och ena långsidan var riven och en ny skulle byggas. Men ännu en arena var avklarad och jag kunde nöjd fortsätta min färd mot Sverige och Stockholm!

Det var vemodigt att lämna Valencia. Man fick en liten tår i ögat när man såg hur många som engagerade sig. Sista dagen på skolan hade bland annat alla barnen i Williots klass målat svenska flaggan i ansiktet. Båda barnen fick också flera presenter av barn och fröknar. Mycket trist också att ta avsked från familjen Björklund som kommit att bli så goda vänner. Även om vi ämnar komma tillbaka så vet vi ju inte med säkerhet att det blir så eftersom det är en del saker som ska falla på plats, till exempel med skola och Malins jobb.

En kul grej innan jag åkte hem var att jag var med Jocke på lokal och såg England-Irland i rugby. Vi var med ett helt gäng föräldrar från Jockes barns klass vilka går på engelskspråkig skola. England, Irland, Australien och Nya Zeeland var de nationaliteter som var representerade på puben förutom Sverige då. Jocke som är specialist på även denna sport lärde mig en hel del om spelet och helt plötsligt så var man inne i det hela och tyckte att det var riktigt intressant och spännande. Det gick så långt att jag kanske hänger med Jocke till Cardiff och ser Wales i någon rugby landskamp i framtiden. Det ska visst vara en riktig höjdare, något av det bästa man kan se enligt herr Björklund.

Jag hann med ytterligare en Valencia match innan hemfärd då jag såg Europa liga matchen mot Brugge. 3-0 efter förlängning och den bästa stämningen hittills av de 19 Valenciamatcher jag sett på Mestalla.

Nu väntar vi på att få flytta in i nya huset som ska stå klart den 15 juni. I väntan på det ska vi bo hos Hammarbys före detta ordförande Göran Paulssons gästhus Fantastisk utsikt vid havet med finlandsbåtarna som passerar runt husknuten. Anledningen varför vi inte bodde kvar i Valencia var att Malin inte fick tjänstledigt längre från sitt jobb.

Poker har det av naturliga skäl inte blivit så mycket av under allt resande. Men nu är jag i alla fall på plats i Budapest och ska spela Unibet Open. Jag ska spela dag 1B och klockan 14.00 på torsdag är det dags för mig. Jag återkommer med rapporter hur det hela går. Jag hoppas få tillbaka lite på turkontot nu efter ”fadäsen” när mina AA inte fick stå i senaste turneringen i Valencia.

Summeringen för februari månad blev -2. Jag spelade visserligen inte så mycket men jag lyckades inte vända trenden. Således har jag tre raka minusmånader och nu krävs det en riktig uppryckning. Jag har nu sju minusmånader i statistiken av 60. Det ser väl fortfarande bra ut men som sagt tre raka minusmånader nu. Allt annat än bra!

Jag gillar inte snö, vinter och kyla. Igår skiljde det 50 grader i temperatur mellan Valencia och min födelsestad Östersund. 50 grader! På söndag ska vi flytta hem(Nacka, Stockholm). Känns det rätt? Nja…

Jag kommer att sakna dagar som häromdagen. Efter att vi lämnat barnen på skolan klockan 9.30 intogs en frukost med nypressad apelsinjuice och nybakat bröd utan tillstymmelse till stress och tider att passa. Därefter så åkte vi till gymmet och tränade i en dryg timme. Avslutade med att bubbla i gymmets spa. Sedan var det lunch på favoritrestaurangen Fuji. Efter det inhandlades en stor Café Latte på Starbucks som intogs i vårsolen i en park tillsammans med dagens Marca och Super Deporte(fotboll och sporttidningar). Då Malin skulle springa i lite affärer så låg jag kvar i solen på en parksoffa och småslumrade. Jag kisade upp mot solen och såg palmer och apelsinträd ovan mig. Sådana dagar känns helt ok!

Vi hade en rätt häftig kulinarisk upplevelse i lördags då vi var på restaurang ihop med Björklunds och ett engelskt par från Leeds men som bor i Valencia. Vi intog deras provsmakningsmeny och jag tappade räkningen på hur många rätter det var. Någonstans mellan 10 och 15 rätter var det. Vi anlände till restaurangen klockan 21.30 och var klara precis innan 02.00. Antar att det var personligt rekord i ät tid!

Samma gäng lunchade igår och vi satt då bara drygt två timmar! Trevligt sällskap och bra surr. Nu lunchade vi kanske lite längre än normalt men jag gillar verkligen siestan och den spanska modellen med att ta sig tid vid måltiderna. Kvalité!

Jag, Jocke och hans äldsta grabb Jesper var senare på kvällen och såg Pamesa Valencia-Galatasaray i basketens Europa liga. Det blev en riktig kanonmatch som Valencia vann med 98-95 efter förlängning. Basketen håller ju riktigt bra klass i Spanien.

Det var även livesport på måndagskvällen då jag såg Valencia vinna mot Getafe med 2-1. På torsdag spelar de mot Brugge i Europa League och det blir sista matchen för denna gång för min del. Valencia har för övrigt bara fyra backar tillgängliga i truppen tills nästa ligamatch varav bara en är ytterback. De möter då Atletico Madrid borta och jag ser att man får 2,45 på Atletico. Jag tror det är ett riktigt bra spel även om Atletico är ruskigt ojämna denna säsong trots en bra trupp. Men Valencias akilleshäl är backlinjen och nu med fyra borta varav tre ordinarie så lär det inte bli stabilare. (efter att jag skrev detta läste jag i tidningen att Alexis som blev utvisad senast och skulle vara avstängd fick upprättelse av tävlingsledningen som tyckte att utvisningen var felaktig. Alexis har dock inte tillhört den ordinarie backlinjen och får nu spela vänsterback trots att han är mittback)

I söndags blev vi bjudna på paella av ett spanskt par (Pepe och Mari) tillsammans med Björklunds. Lunchen intogs uppe i bergen där de har sitt lantställe. Paellan tillagades utomhus och det var helt underbart, både mat och miljö. De hade nästan precis allt som odlas kan på gården. Jag ska inte rabbla upp allt men det var frukter som jag knappt hört namnet på. Bland det häftigaste tycker jag var att de hade vattenmelon. Vi tog även en långpromenad och det kryllade av rosmarin och timjan i naturen. Pepe plockade också en del sparris som växer vilt och som jag fick med mig hem. Jag gjorde sedan en äggröra med denna sparris till frukost dagen efter som nästan hade platsat som förrätt på nobelfesten.

Pokern har varit mer eller mindre liggande de senaste dagarna eftersom det är så mycket annat jag vill hinna göra innan det är dags att bege sig hem. Jag ligger dock på ett litet minus för denna månad med varför det kliar lite i fingrarna att hinna vända på de dessa siffror. Tveksamt dock till att jag avsätter tid till det.

Jag fick höra en sann historia om en svensk ishockeyspelare i Norge. Jag kan dock inte bjuda på något namn. Killen var ruskigt snål. Bland annat tog han alltid med sig toalettpapper från ishallen till hemmet. Än värre var det dock när han målade om huset med blå offside linjefärg!

I går fredag så åkte jag iväg till kasinot i utkanten av staden för att spela Valencia Poker Open. Jag hade ju aldrig varit där tidigare så jag tyckte att det var på tiden att besöka stället. Precis när jag ska lämna hemmet och stänga ytterdörren så får jag för mig att åka utan jacka eftersom vädret var så pass skönt. Jag tar därför ur pengarna ur plånboken eftersom jag tycker den var för skrymmande att ha i byxfickorna. Jag har tidigare på dagen tagit ut 1000 euro för att täcka buy-in, re-buy och add-on som skulle kosta 300 euro var. Detta hade jag läst på nätet. Jag lämnar således bankkorten hemma. Detta skulle visa sig vara ödesdigert.

När jag kommer fram till kasinot så registrerar jag mig och köper buy-in. Det är då en kvart kvar tills turneringen ska starta. Jag får då några kuponger där det står re-buy och add-on på. På dessa står det enkel och dubbel. Jag frågar då vad detta är och får då förklarat för mig att en enkel kostar 300 euro och att man då får 10000 chips. En dubbel kostar 600 euro och man får då 25000 i chips. Vad i helvete, tänker jag. Detta stod det inget om på nätet. Startstacken är 10000 så det krävs ingen större analys om att värdet är enormt på att kunna utnyttja re-buy och add-on till fullo. Jag saknar således 500 euro.

Men där står jag som en äkta amatör utan bankkort och jag känner inte en käft på stället. Jag börjar därför turneringen med ett jätte handikapp. Jag kan alltså bara göra dubbel re-buy eller dubbel add-on( så dum att jag gör enkel re-buy och enkel add-on och får totalt 20000 istället för 25000 var jag inte men det gjorde spelaren som satt till vänster om mig!)

Andra potten så får jag KQ. Två spelare har limpat och jag höjer till 500 i cutoff med blinds på 50/100. Knappen synar och resten lägger sig. Floppen kommer med K53. Jag betar 1100 och knappen synar. Turn är en sexa. Jag har ju givetvis inte hunnit få någon uppfattning om spelarna men tror att knappen har floatat för att se om jag visar svaghet på turn. Jag checkar och han betar 1700. Jag ställer och han blixtsynar. Han visar AK och jag får göra min dubbla re-buy direkt. Bra start, nä!

Handen efter får jag AA. Jag höjer och en annan spelare reraisar till 3000. Eftersom han redan är inne med 3000 av 10000 och kan göra re-buy plus uppfattningen han har fått av mig gör att jag ställer. Han synar blixt med KK och jag vinner. Läget känns plötsligt lite bättre med 35000 i stacken.

Innan jag fortsätter kanske jag ska berätta att det var 87 spelare med. Medelåldern var riktigt hög. Jag skulle tippa att det var 10 stycken som var yngre än mig. Stämningen var riktig god och spelkvalitén var inte imponerande om jag säger så. Inte bedrövlig men klart sämre än vad man är van vid. Det mest anmärkningsvärda var att inget vid vårt bord gjorde re-buy förutom när de blev tom. Många gjorde då enkel rebuy och knappt hälften av alla deltagare gjorde add-on.

Tillbaka till turneringen. Två spelare limpade och jag höjde upp med AJ. Small blind synade men under the gun reraisade fast bara ett minibet. Jag synade därför liksom small blind. Floppen kom J63. Small blind checkade och till min förvåning så checkade även under the gun. Jag betade ut halvpott och small blind la sig. Nu gick under the gun all in. Det kostade mig 8000 till och det låg ungefär 11000 i potten. Jag hade märkt att han var lite trixig och min tro var att han satt med AK. Jag synade och han visade AQ. Min hand stod och jag hade nu runt 50000.

En märklig grej som hände var att jag slog ut en spelare som hade gjort sin re-buy. Trodde jag vill säga. Nä då, han fick då göra sin add-on. Efter de tre första perioderna var det add-on. Varje period var för övrigt på 40 minuter. Jag hade då 52000. Trots att man kunde ha 60000 med startstack och maximal re-buy och add-on så var average stacken bara 29000 efter add-on att tre perioder. Mycket annorlunda! Jag tackade dock och mina 52000 kändes riktigt bra. 10 priser och cirka 19000 euro i första pris.

Innan nivå 4 började var det middagspaus. Fantastisk bra buffé. Stort plus för att det var rökfritt också. Jag låg sedan mellan 50000 och 60000 mest hela tiden. Vi skulle spela 9 nivåer innan spelet skulle fortsätta på lördagen. I slutet på nivå 6 så bluffade jag bort 15000 då jag betade hårt på både flopp och turn med endast överkort och hålstegedrag. Motspelaren gick då all-in och jag var tvungen att lägga mig. Han visade då ett träffat set på flopp.

Lite senare kom det en äldre dam till mitt bord som hade den fetaste diamantring jag någonsin sett. Det var för övrigt fyra damer med i turneringen och de var alla av modell äldre. De hängde med riktigt bra och jag noterade att alla fyra var kvar i turneringen när mer än hälften hade åkt ut.

När det var två nivåer kvar fick jag byta bord. Jag hade då tappat till 35000. Jag låg länge där och när kvällens absolut sista pott utannonserades så hade jag 29000. 35 spelare kvar. Jag satt på small blind. UTG limpade med blindsen på 800/1600 och alla la sig till knappen. Han gjorde en jättehöjning till 15800. Jag tittar då ner på två röda ess. Jag ställer givetvis. Till min förvåning så ställer även UTG med sina 25000. Knappen börjar oja sig och funderar i säkert 5 minuter innan han synar. Han hade cirka 35000 kvar och det kostade honom bara 13000 att syna i en drygt 80000 pott så det var i och för sig korrekt. Han visar JJ och UTG visar AK suited. 

Potten är på över 90000 och average är nu 60000. Givetvis kommer det en knekt på flopp och min enda out kommer inte. Det som svider ännu mer är att om jag hade kunnat göra min add-on och haft 25000 till så hade JJ lagt sig. Men pokergudarna är inte på min sida för tillfället men jag får också skylla mig själv ganska mycket som lämnade bankkorten hemma. Klumpigt och jag får ta det som en liten läxa!

Nu bär det iväg för att kolla på ungdomsfotboll med Björklunds grabbar. Senare ikväll restaurangbesök på Björklunds favoritrestaurang Riff i sällskap med just Björklunds och ett engelskt par. Slutligen vill jag bara meddela att solen lyser från en klarblå himmel och att det är cirka 20 grader. När jag samtidigt får veta hur det är hemma i Sverige idag så känns det ju sådär att vi ska flytta hem om en vecka. Får jag be om ett väderomslag till dess tack!

Ibland blir man milt sagt överraskad över folks kunskaper. Vi var i helgen hemma(som vanligt) hos Björklunds. Deras yngsta son William fyllde 8 år och det var en härlig blandning av svenskar, engelsmän och spanjorer i huset. Det var en mix av språk som gjorde en annan mer utmattad än efter en timme på löpbandet. William fick bland annat ett cricket slagträ av engelsmännen och han strålade av lycka. Det var nämligen något som han länge hade önskat. Jocke frågade sedan William om vad lagkaptenerna hette i cricket landslagen för England, Australien, Nya Zeeland, Indien, Pakistan, Sri Lanka, Västindien, Sydafrika och Bangladesh. William klarade de flesta och jag häpnade över denna kunskap. Lite senare satt jag och Jocke framför tv:n och tittade på rugby. Jag vet sen tidigare att han kan så gott som allt om rugby och amerikansk fotboll. Det är ju inte så udda men sedan var samtalet tillbaka på cricket och Williams kunskaper i ämnet. Då berättar Jocke att han själv kan säkert nämna 20 spelare i dagens respektive landslag och säkert 50 spelare genom tiderna från varje land. Om programmet tiotusen kronorsfrågan skulle återkomma i tv så vet jag vem jag ska anmäla! 

Jag själv är inte heller helt fri från vad vi nu ska kalla det, lite annorlunda kunskap. Jag hade som tonåring Sveriges tredje största ölburkssamling(1700 st) och minns när familjen skulle bila från Östersund ner till Öland på semester. En sträcka på si så där 90 mil. Jag satt då under större delen av resan och stirrade i dikesrenen efter ölburkar. Någonstans i norra småland fick jag utdelning då jag i 110 km/h lyckades se en tysk burk av märket Holstein(orange med en tiger på) som jag inte hade men som jag hade full koll på hur den såg ut trots att den bara fanns i Tyskland. Det var bara för farsan att bromsa in och jag sprang och hämtade min nya skalp till samlingen, överlycklig. Mmm…jag vet att det är lite sjukt!

Pokern är fortsatt i en formsvacka. Jag hade en megasittning till klockan sju en morgon som slutade på ett rejält minus. Det som sved mest var inte förlusten utan att jag ruckade på mina principer att inte förstöra dygnsrytmen. Några dagar senare gjorde jag ett försök i en stor heads up turnering på nätet med 1024 spelare. Första priset var på drygt 90000 dollar. Jag vann mina tre första matcher vilket betydde att jag var klar för att komma i pengarna(1024 dollar). Fjärde matchen kan kortfattat beskrivas på följande sätt:

Jag mötte en amerikan som var riktigt aggressiv. Jag satte då hårt mot hårt. Han höjde och jag gick all in med AJ. Blixtsyn från amerikanen med 88. Ingen hjälp på brädan och utslagen.

Jag hade tänkt besöka casinot här i Valencia innan det bär hemåt. Jag kollade lite på nätet och såg då att Valencia Poker Open ska spelas där nu i helgen. 900 euro med add-on och rebuy. Det lutar mot att det blir ett besök där. Annars är nästa liveturnering i Budapest och Unibet Open som börjar 4 mars. Jag hinner då bara köra upp bilen till Stockholm innan det blir dags att sätta sig på planet.

Det enda i liveväg vad beträffar fotboll i helgen var att jag såg Burjassot-Alicante B i tredje divisionen (3-0) och ungdomsfotboll. Kalle Björklunds Valencia vann sin seriefinal med hela 9-1 trots att motståndarna var ett år äldre(12 år).

Däremot har det blivit en hel del fotboll på tv och självklart också OS. Nu är det en fredagsmatch i spanska andra ligan på tv och en måndagsmatch från första ligan i Spanien på tv. Helgerna kryllar av matcher och i och med de europeiska cuperna på tisdag, onsdag och torsdag denna vecka så går det att fylla varje dag med fotboll. Tvärtemot vad ni tror så skippar jag faktiskt i alla fall en dag. Det tar visserligen emot men jag gör det!

Apropå tv, programmet solsidan på tv4. Jag säger bara världsklass! Se, njut och skratta!

Jag kan också meddela att jag fick ett VIP kort i veckan på min nya favoritrestaurang Fuji här i Valencia. Jag var visst deras mest frekventa kund och belönades därmed med ett VIP kort.

En annan sak jag gjorde i veckan som kanske inte sker så där varje dag hemma i Sverige var att jag köpte en jättelåda nyskördade apelsiner direkt av ägaren av apelsinodlingen som ligger runt husknuten. Sug på den medans ni skottar snö där hemma!

Jobbigt, jobbigt, den 28 februari sätter jag mig i bilen för att köra upp till Stockholm. Vi flyttar då hem igen och det är inte så att jag spricker av längtan. Jag trivs helt enkelt så ruskigt bra här i Valencia. Det hade känts bättre om det hade varit maj månad men nu är det som det är eftersom Malins tjänstledighet på polisen går ut. Men jag hoppas och tror att vi kommer att återvända. Tanken finns att bo här åtminstone halvårsvis i framtiden.

Vi har ju haft besök i veckan av Lasse Eriksson med familj och det har därför varit minimalt med poker. Jag har spelat tre minisessioner totalt under februari månad på totalt mindre än två timmar. Alla tre har slutat på ett litet, litet plus men allt som stavas plus är välkommet nu efter den senaste tidens bakslag.

Dagen innan Lasse kom hit var jag och Malin på formel 1:s testkörningar inför säsongen som väntar. Mitt intresse för bilsport har varit minimalt ska villigt erkännas och jag roades stort av den legendariske sportkommentatorn Bengt Grives svar när han fick frågan vilka tre sporter som han tycker sämst om: Han svarade: -Det är enkelt. Det är formel 1, formel 2 och formel 3.

Men jag tror jag får revidera min inställning efter att ha sett det hela live nu. Jävlar vad gick fort och det var ruskigt kul att se. Vi var också oerhört naiva när vi åkte ut till formel 1 banan. Det var ju mitt på dagen på en vardag och vi trodde att det kunde vara några hundra där och titta. Men oj vad fel vi hade. Det var inträde på 5 euro och hur mycket folk som helst. Det måste varit en bra bit över 50000, kanske betydligt mer. Imponerande var det hur som helst att se vilket intresse det fanns runt denna cirkus. Och som sagt jag var riktigt fascinerad och tyckte det var riktigt kul att titta på. Ni kommer kanske inte se mig i en nyinköpt Ferrari keps direkt men jag kommer absolut att se tävlingar om chansen dyker upp.

En annan anledning varför det blir lite pokerspel nu är att jag vill utnyttja tiden här och göra så mycket annat. Det behöver inte nödvändigtvis vara något avancerat utan det kan vara att bara sitta på en uteservering i solen och smutta på en Latte. Valencias träningsanläggning är jag också en frekvent besökare av och igår spelades där en träningsmatch mot Polonia Warszawa som tränas av Bakero. Bakero var ju tidigare assisterande tränare till Ronald Koeman i just Valencia. Lite roligt att det var Polonia Warszawa eftersom jag och Davor Pavic var och såg dem innan jul under Unibet Open i Warszawa. Valencia luftade de spelare som för tillfället står utanför startelvan. 1-0 i pausen till Valencia efter stor dominans och som borde varit betydligt större siffror. Efter pausen gjordes en hel del byten och spelare från B-laget Mestalla fick komma in. Det blev då lite jämnare och Polonia lyckades kvittera till 1-1. Matchen slutade också 1-1 men det var smickrande siffror för polackerna.

I lördags var jag, Williot och Lasse och såg Valencias 2-0 seger mot Valladolid. Så gott som fullsatt på läktarna (cirka 50000, den tar 55000) och riktigt bra spel från Valencia. Jag hade dunkat in ett stort spel på Valencia att de skulle vinna med minst 2 mål och borde ha sluppit att svettas. Valencia skapade massor och borde vunnit med 5-6 bollar men det ville sig inte riktigt. David Silva och Ever Banega visade världsklass, vilka spelare. Vänsterbacken och fransmannen  Mathieu är också en liten favorit och egentligen den enda spelaren defensivt som jag tycker är riktigt bra. Carlos Marchena kom in tidigt i matchen efter skada på David Navarro och det är mig en stor gåta hur han gång efter gång fortsätter att bli uttagen till den spanska landslagstruppen. Långsam, chansbryter konstant, dålig i positionsspelet och tar stora risker med onödiga fasthållningar och tröjdragningar vid fasta situationer(tappat räkning på hur många straffar han drog på sig förra året). En bra höger med en del fina uppspel har han dock på plussidan men vilken säkerhetsrisk som mittback.

Williot har stenkoll på fotbollen och gillar bland annat klubbmärken. Lasse hade köpt en fotbollstidning till Williot som present. Den innehöll presentationer av lagen i Champions League och Europe League med bilder på dess klubbmärken. Jag testade Williot med ett par lag som han svarade rätt på. Då viskade Lasse till mig att prova hans gamla Porto som han trodde Williot omöjligen skulle kunna. När jag då frågade Williot blev svaret: – Åhh, Porto, ta inte så lätta bara. Lasse är nu hemma i Sverige och jag hoppas att han äntligen har lyckats stänga munnen.

Januari månad 2010 blev min hittills sämsta pokermånad och även första gången som jag har två raka minusmånader. Jag har tagit det lugnt med pokern i nästan en vecka och gjorde ett mindre pass först igår med ett miniplus. Det kändes dock skönt att bryta förlustkänslan även om det bara var kaffepengar som vanns.

När det gäller sportspelen har det också varit blandad kompott. Jag trodde stenhårt på Federer i finalen av australiensiska efter att sett honom en hel del under turneringen och blivit ruskigt imponerad. Tyvärr så läste jag en del expertutlåtanden som plussade på Murray och hans plusstatisk mot Federer. Därför fegade jag lite och drog ner insatsen då jag spelade på 3-0 i set till Federer till det i mina ögon fantastiska oddset 4,10.

Ett annat fantastiskt odds tyckte jag mig se i 1,45 för Hercules seger i spanska andra divisionen. Hercules som är serieledare och hade 10 segrar och 1oavgjord på sina 11 hemmamatcher mötte tabelljumbon Castellon som på elva bortamatcher hade 0 segrar och hela 8 förluster. 1,45 kändes som rena bankräntan och jag skyfflade in en hel del polletter på Hercules. Sjuk som jag är så bilade jag också ner till Alicante där Hercules spelar för att se matchen, 40 mil totalt. Helt ok arena om än lite sliten. 20000 åskådare och bra drag för att vara i Spanien. Kanonväder och jag satt i kortärmat och njöt. Hercules tog programenligt ledningen med 1-0 och jag gnuggade händerna åt den kommande vinstutbetalningen. Walk in the park tänkte jag när Castellon fick på ett kanonskott från 25 meter i krysset och det stod plötsligt 1-1. Sedan fick Hercules mycket tveksamt sin toppforward utvisad för en hög armbåge i en luftduell och det såg nu lite jobbigare ut. Fem minuter senare så tog Castellon ledningen med 1-2 och det såg helmörkt ut. Men då fick Castellon en spelare ännu märkligare utvisad och hoppet levde igen. Men trots konstant press och en hel del chanser så förlorar Hercules och jag beger mig hem till Valencia med böjd rygg.

Såg ni Gutis passning till 0-2 målet på Deportivo i helgen?  Lite festligt att det hände precis när jag hade plussat på honom. Han måste ha läst min blogg och fått extra självförtroende! Eller kanske inte? Men ruskigt snyggt var det hur som helst.

Det har varit sol och blå himmel i en vecka här i Valencia nu och jag vill inte direkt byta med er hemma i Sverige. Jag hade en rätt jobbig dag i måndags då jag och Malin satt på lokala fiket och åt frukost till klockan tolv. Därefter var vi på saluhallen och köpte lite frukt, kött och annat gott. Sedan satt vi i solen resten av dagen och läste en av många spanska dags sporttidningarna(eller rättare sagt fotbollstidning då minst 80% är om fotboll).

I måndags fyllde också Williot 6 år. Det mesta i presentväg handlade om fotboll. Ett Valencia sängöverkast, spanskt fotbollsalbum, magnet fotbollströjor och en Valencia teknik fotboll. Ett bilgarage var väl det enda som inte var fotbollsrelaterat i presentväg. Dagen efter kom Björklunds förbi och han fick då ett fotbollspel med Valenciaspelare och han gick återigen på moln.

Förra veckan var vi tre gånger på nya favoritrestaurangen Fuji. Det är så gott så jag kan ligga och längta dit när jag går och lägger mig på kvällen. Tur då att jag har tränat hårdare än på länge då jag tränat så gott som varje dag.

Igår var jag och tittade på Valencia träning. Jag var lite irriterad över deras förlust i helgen mot Sevilla då tränare Emery ställde upp med helt fel lag i mina och många andras ögon. Två pivotes dvs. defensiva mittfältare i Marchena och Albelda. Långsamma och inte så konstruktiva och Ever Banega fick sitta på bänken. Nåväl färdigsnackat om det. Jag gick förbi spelarnas bilparkering och som jag skrivit innan så är det inte direkt 25 Fiat Uno som står där. Bland annat så stod där nu en röd Ferrari som jag ej sett innan. Vicente var ägare till den fick jag veta av en man som stod och putsade på en av bilarna. Vi började samtala och jag fick veta att han har en biltvättfirma och att spelarna bara ringer honom när de vill ha bilen tvättad. Jag frågade då hur ofta han är på träningsanläggningen och putsar bilarna och han sa att det är nästan varje dag. Tveksamt om det finns marknad för det hemma i Sverige!

I morgon får vi finbesök då min vän Lasse Eriksson med familj kommer på besök i fem dagar. Nu tänkte jag och Malin ta en tur ner på stan och kolla på testkörningarna av Formel 1 bilarna som görs här i Valencia. Jag har aldrig sett det live och det ska bli kul att se hur fort det går.

Jag är tillbaka i Valencia efter en femdagars tripp med familjen som bestod av två dagar i Madrid och tre i Marrakesh, Marocko. Madrid kan jag utan och innan nu efter sex stycken besök i staden men Marrakesh var en helt ny bekantskap. Marrakesh var en total kontrast mellan gammalt och nytt, fattigt och rikt. Gamla stadskärnan Medinan var fascinerande med alla trånga gränder och hål i väggen affärer. Det fanns en hel del inslag av åsnor och vagnar vilket gjorde att man ibland fick en känsla av att vara 100-200 år tillbaka i tiden. Mopeder i massor och även en del kameler(eller dromedarer var det nog) var andra inslag i miljön. God mat och billigt. Även en hel del annorlunda maträtter som vi lät bli som exempelvis fårhuvud, kofötter och hjärna. Däremot så får man vara på sin vakt när det gäller slantarna. Många försöker snurra upp en med kryddade notor.

En kul grej under resan var att vi en kväll i folkvimlet stötte på ”Sadde”. Sadde är uppvuxen i Marrakesh men bor sedan drygt 25 år i Stockholm. Han såg oss och kom fram och presenterade sig. Han var riktigt trevlig och hade full koll på fotbollen med en egen karriär i bland annat Stureby både som spelare och tränare. Han erbjöd sig att visa oss runt i staden och vi stämde träff dagen efter. Sadde tog oss då till en genuin marockansk restaurang där vi provade det mesta från dess kök. Mycket mat blev det och vi var sedan på ett fik och prövade lite olika bakverk. Sadde hade också en fin lägenhet i staden som vi tittade till. Frågorna haglade från mig och Malin och vi fick full inblick i det marockanska samhället. Om vi hade träffat Sadde tidigare så hade taxi utgifterna blivit betydligt lägre eftersom vi informerades om att vi dittills hade betalt cirka fem gånger mer än vad brukligt var!

På kvällen blev det ännu mera mat och jag lyckades då med bedriften att skära mig i hakan av ett fiskben så blodet började rinna. Kvällen avslutades med att Sadde hjälpte mig att pruta när Williot fick en PSG(Paris Saint Germain) fotbollströja för 80 dirham(drygt 70 kronor).

I Madrid var vi bland annat på Real Madrid-Malaga. Jag har sagt det förut och jag har inte ändrat uppfattning om att Santiago Bernabeu stadion är den bästa arenan i världen(av de jag sett). Arenan har fem olika etage och vi satt på det högsta efter att bland annat ha åkt sju rulltrappor för att ta oss till våra platser. Perfekt sikt ändå mycket på grund av att läktaren är så brant. 2-0 till Real efter två mål av Christian Ronaldo som senare också blev utvisad.

Det var också i denna match som jag upptäckte vilken fantastisk spelare Guti är. Jag har inte varit så förtjust i honom förut men såg nu storheten i hans spel. Passningsspelet med sin vänsterfot, vilken blick och speluppfattning, absolut världsklass.

Pokern då? Den rullade på riktigt bra med åtta raka plus sessioner och jag var på väg mot en plusmånad men så igår så kom raset. Allt gick emot och jag slog nytt bottenrekord i förlust över en session då jag torskade 13000 euro. Surt men det måste man tåla om man ska ha detta som yrke. Men förlusten var jobbig med tanke på att jag haft en tyngre period och så sakta börjat hämta upp förlusterna. Nåja, bara att bryta ihop och komma igen!

Jag läste på Micke Norinders blogg att han skulle se en fotbollsmatch i den australiensiska ligan och att han skrev att inte ens jag gjort det. Jag måste tyvärr göra Micke lite besviken och berätta att jag sett två liga matcher i Australien, Sydney FC och Perth Glory. Sorry Micke!

På en av flygresorna så var det tidig avresa och jag satt något trött bredvid Williot som satt vid fönstret och tittade ut medans planet steg. Han kommenterade allt han såg och piskade mig med frågor. Efter ett tag sa jag till Williot att nu måste pappa vila och att han nu får vara tyst ett tag. Williot svarar då: – Men pappa, ska jag inte ens säga till om jag ser en fotbollsarena?

 Fotbollsskadade familjen!