Kan inte sluta kolla på dessa. Förmodligen på grund av min briljanta regi + klippning!!!

(Klicka för att se klippen.)

Om du bad för att jag skulle få en helt okej helg så kan jag glädja dig med att Gud lyssnade.

Iofs var det en långhelg, så redan där var det ju spikat att den skulle bli åtminstone halvokej. Så här gjorde jag för att förvalta den på bästa möjliga vis:

FREDAX: Sake-provning i skolan. Sedan jobb, jobb, jobb. Det var kul! Testa det någon gång.

LÖRDAX: Picknick i Yoyogi-parken + izakaya med Tukis och hennes tusen kompisar. Också kul! Kan verkligen rekommenderas. Ett helt gäng av dem var icke-japanska spelutvecklare bosatta i Japan. Det näst roligaste var att de hade rätt tunga spel under bältet: lite Grasshopper-titlar, nya ”Pokemon”, ett nytt Square Enix-rpg som visas på TGS. Det roligaste var att en av dessa filurer, som jag aldrig träffat förut, hade babblat lite med mig om ”Jojo’s bizarre adventure: All-star battle” i kommentarfältet under denna artikel alldeles nyligen. Helt plötsligt satt vi och skålade på en filt i Yoyogi! (Eller okej, det allra roligaste var nog att lära Tukis lite ny svenska, vilket hon hade svårt att tåla. Det tråkigaste var för övrigt att jag för första gången åt nattō – ett ökänd vidrigt, och tydligen extremt hälsosamt, slem baserat på jästa bönor. ”Det smakar SKIT” varnades jag innan jag tog min första tugga. Och tro mig, det var även den sista. Någonsin.)

SÖNDAX: Mötte min gamla SU-klasskamrat Linn på Tokyo Station 09.15 för att åka ut till Tokyo Game Show (igen – var där i torsdags, kommer webb-tv om det snart, liten text här) och researcha en artikel. Lite svindlande att träffa Linn igen. Senast jag gjorde det var nämligen när jag hade bartömning hemma i Stockholm med ca alla mina svenska vänner ett par dagar innan jag flyttade till Tokyo – det vill säga nästan på dagen ett år sedan. Sedan dess har hon pluggat japansk konsthistoria i Kyoto, lyllot. Det svindlade även till precis efter vår trevliga TGS-dag, för på vägen därifrån stötte vi på en svensk journalist som jag senast träffade precis efter att jag flyttat hit, och som nu kommit tillbaka för en andra vända i Japan. Som om inte farsen redan var fullkomlig drog jag och Linn sedan till min lokala izakaya med ännu en gammal klasskamrat som också alldeles nyss kommit tillbaka för en till vända. De båda tyckte att Akiba-inslaget blev bra, vilket var omtänksamt ljuget av dem. Sedan satt vi och bråkade om huruvida nattō är tjänligt som människoföda samt skvallrade om gamla klassisar (och Disneyland-attraktioner) tills sista tåget gick.

MÅNDAX (IDAX): Bonushelgdag! Precis som förra måndagen, för japaner är tydligen tokiga i jätterandom helgdagar. (Idag var det höstdagjämning, för en vecka sedan ”Respect for the aged day”.) Tog vara på tillfället genom att sova till elva och sedan göra en fyra timmar lång intervju (till samma artikel som jag nämnde ovan). Kanske i kortaste laget, får ta följdfrågorna via mail. Sedan föreslog Linn (förlåt, ”LINNSAR”) att vi skulle gå till Square Enix-restaurangen Artnia, i vilken sak vi gjorde slag. Det var helt okej! Inte alls så tacky som jag väntat mig, utan väldigt cleant. Linn åt en Buster Sword-parfait (bilden ovan), jag ett gäng rätt mjäkiga pankisar med Chocobo-brännmärke. Lite lustigt att Artnia både är bar, restaurang/café och merchandise-butik i samma lilla äggformade byggnad – precis intill Square Enix-skrapan, som i sin tur visade sig ligga bara några kvarter ifrån min lägenhet. Men vid det här laget har jag slutat förvånas över sånt, för jag börjar bli alldeles för gammal (30) för att unna mig en hjärtattack oftare än varannan dag.