Idag åt jag lunch med Alex och tänkte då på det otroliga i att han tycker att det jag säger är intressant. Jag får prata och prata och berätta om saker och dra teorier och analyser och babbla helt enkelt. Och han lyssnar intresserat nästan hela tiden. Då tänkte jag på hur glad jag är för det. Att den människa jag spenderar mest tid med och är vill berätta så mycket för tycker om det.

Jag vet inte riktigt vad jag vill komma med detta förutom att det är så viktigt. Att man tycker så om varandra helt enkelt. Det är ju så det ska vara.