Han som ska göra att vi vinner mot England. Han är beredd att spela alla positioner, men helst mittfältare. Han säger själv att han kunde spelat bättre angående inläggen till Zlatan.
Hamren! Det är bara att ringa! Han är påklädd och allt.

Vi grävde ur gödselstacken förra året för att det skulle bli vår nya uteplats.  Såhär såg det ut då:

Nu har vi fyllt den och imorgon kommer utemöblerna. Lägger ut fler bilder när det är färdigmöblerat. Alltså när vi (Alex) har skruvat ihjäl oss.

När jag ser denna bild, vilket tyvärr är ganska ofta eftersom den är överst på min blogg så vill jag slå mig själv.

Den där människan på den där bilden är hemsk. Hon ler utan att le. Falsk är vad hon är. Och så har hon huvudet på sne så sådär som om hon vore lillgammal och självgod.

Hon är trött också, det ser jag på ögonen. Och någon konstig frisyr. Usch, vad hemsk den är.

Ville bara säga det då ni som läser också ser denna hemska bild då och då. Som jag har förstått det så är folk skitsnygga på deras headers. Måste fixa detta.

• Jag har sunkat ner mig totalt. Duschade inte på de tre första dagarna. Precis som det ska vara när man kommer hit. Idag duschade jag och känner mig så fräsch att jag skulle kunna gå på Oscarsgalan.
• Jag har planterat en massa blommor i krukor. Alla går i ljusrosa och lila.
• Jag har ätit grillat varje dag och frukost på Sveriges bästa bageri.
• Jag har köpt en gördel för magen för att bebisen ligger så långt ner. Är det någon som har erfarenhet av det? Foglossningen är nära om man säger så för att inte tala om det eviga kisseriet. Och jag är bara i vecka 21. Hjälp!
• Jag har börjat blogga från mobilen vilket gör att jag skriver Kennet istället för känner och att länken till podden inte fungerade. HÄR är den.
• Jag har målat två nattduksbord i ljusgrått.
• Några har undrat om jag har Instagram. Klart jag har. mandyschulman heter jag. Gotland är väldigt instagramvänligt.
• Tittat på två fotbollsmatcher och en halv film.
• Jag har gråtit till detta inlägg. Jag hatar att det gör så satans ont.
• Jag tror det var allt.

HÄR är den!

Lyssna på den och kommentera om ni känner igen er!

Jag är så glad för det, men efter 2,5 timme med denna vy börjar jag bli sugen på att båten ska vara framme. Riktigt sugen alltså.

På eftermiddagen gick jag förbi Norra real och hamnade mitt i studentkaos. Jag har alltid haft lättare att gråta mycket och okontrollerat av glädje än sorg. Jag gråter alltså mycket mer i slutet på filmen när allt blir lyckligt igen än precis innan då det varit sorgligt. Ibland gråter jag till Ja må hen leva, men då skäms jag.

Så jag kunde inte hålla mig när jag såg alla glada ungdomar och föräldrar i detta högtidliga lyckorus. Inte några fina lätta tårar som rinner nedför kinden, nej, jag hulkade och grimaserade sådär fult som man bara kan göra när man gråter okontrollerat.

Jag hämtade mig och åkte till dagis för att hämta Charlie. Där och då kom jag på att det var hennes sista dag, inte bara för sommaren utan för evigt. Hon ska börja i den stora gruppen efter sommaren. Detta var som ett överfall. Jag är extremt känslig för separationer och hej då. Om jag hulkade innan så vet jag inte vad jag gjorde nu. Fröknarna var så underbara och kramade mig och efter ett par minuter förstod jag att jag kommer inte få fram ett ljud så jag backade ut med Charlie i handen som en mycket konstig människa.

Ja, jag är gravid och känslig. Studenter och hejdåtilllillagrupen blev för mycket. Nu har jag ont i ögonen.

Jag och Hannah gör naglar, ansiktsbehandling och håret idag inför ett projekt. Och det finns väl ingen gång man är så ful som hos frisören och efter en ansiktsbehandling. Jag har röda prickar i hela ansiktet och där hon vaxat ser det ut som jag har ganska onormala eksem. Och så håret på det. Och flottet i ansiktet.

Jag kommer att bli snygg. Jag kommer att bli snygg. Jag kommer att bli snygg.

Idag åt jag lunch med Alex och tänkte då på det otroliga i att han tycker att det jag säger är intressant. Jag får prata och prata och berätta om saker och dra teorier och analyser och babbla helt enkelt. Och han lyssnar intresserat nästan hela tiden. Då tänkte jag på hur glad jag är för det. Att den människa jag spenderar mest tid med och är vill berätta så mycket för tycker om det.

Jag vet inte riktigt vad jag vill komma med detta förutom att det är så viktigt. Att man tycker så om varandra helt enkelt. Det är ju så det ska vara.