Jag fick några frågor i kommentarsfältet om hur jag mår i min graviditet så jag tänkte skriva några ord om det.

Jag börjar bli trött nu. Och jag är inte helt med. Det är mycket som stör mig eftersom jag egentligen bara ska gå och förbereda mig inför förlossningen. Men jag jobbar fortfarande lite. Jag tycker att det är skönare att ha något varje dag så jag kommer ut ur hemmet. Det viktigaste är att inte ha några måsten nu. Eftersom att nätterna kan vara förjävliga så vet jag aldrig hur trött jag kommer att vara nästa dag.

Jag är också mycket känslig och dramatisk och nervös. Igår frågade jag Alex om han skulle bo kvar här om jag dog under förlossningen. Han svarade att han nog skulle flytta in i Charlies rum så flickorna kunde dela på vårt sovrum. Det blev för mycket för mig. Jag var tvungen att gråta jättemycket. Ni förstår att allt inte står rätt till.

Övriga åkommor är halsbränna och kli i benen. Men jag bryr mig inte så mycket för det är så nära nu och jag längtar så mycket efter den här lilla bebisen. Jag går nästan sönder av längtan. Nu vet jag ju vad man får.

Om ni vill så kan ni väl ställa frågor angående just min graviditet här i kommentarsfältet så ska jag svara. Är det roligt?

Vi söker en redigerare till vår podd! Du behöver vara duktig teknisk, men också ha koll på innehåll. Erfarenhet är ett måste! Maila på info@perfectdaymedia.se

Jeans: H&M mammajeans

Skor: Reebok

Sjal: COS

Tillstånd: Trött

Jag har hittat en kuddfri-zon i rottingfåtöljen. Perfekt för ett återfall. Jag tänker kanske naturfärgat i något spännande material. Eller ljusgrönt som passar till det lilla olivträdet. Eller ljust aprikost.

Jag känner mig stressad – men laddad.

På sista tiden talar jag om hur mycket jag har ”i mig”. Det började på ett möte för några veckor sedan då någon frågade hur länge till jag orkar jobba. Då svarade jag att jag hade ca tre veckor kvar i mig. Idag hände samma sak och då tänkte jag efter och svarade att jag hade ungefär ett till två möten per dag kvar i mig. Jag börjar nu vänja mig vid den här formen och tänker att man alltid kan använda sig av den.

Så fort man ska planer något eller boka in något annat så kan man alltid tänka på vad man har ”i sig” och därefter vara ärlig mot sig själv.

Var detta det mest flummiga blogginlägg jag någonsin skrivit?

Kan vara. Jag har nog inte så många skarpa inlägg kvar ”i mig”.

Tröja: NORRBACK

Läppstift: Shiseido RD 305

Parfym: Elie Saab

Jag vet faktiskt inte vad som har hänt med mig och kuddarna. Jag tänker på kuddarna i soffan innan jag ska sova, när jag vaknar och en hel del gånger under dagen. En kudde som jag köpte på NK har jag nu bytt fem gånger. Jag förstår om de fnissar bakom min rygg där och kallar mig för ”den galna kuddkvinnan” eller nåt.

Det började med at jag bara skulle köpa en extra kudde till soffan. Denna kudde passade inte ihop med en annan kudde som redan var där. Då tog jag bort den och skulle köpte en ny. Men den nya tillförde ingenting och hela soffan blev lite tråkig. Tio kuddar senare ser det ut såhär. Och då ska ni veta och jag gav mig på fåtöljerna och alla sängar också. Det har varit stressigt detta projekt, men nu har jag seperationsångest. jag VILL UT OCH LETA KUDDAR! Framförallt så vill jag tänka på mina kuddar, mest hela tiden faktiskt. Jag förstår nu Montazami och hennes tofsmani.

Jag kanske ändå ska få hålla på tills att bebisen kommer. Sen får nog kuddarna vila som ett alldeles speciellt minne i mitt hjärta. Det får bli slutet. För min familj, plånbok och soffas skull.

Ni hittar den HÄR!

Jag har haft lite premiärnerver idag inför tidningssläppet. Och dessutom så har jag varit trött och haft en del förvärkar så nu ligger jag och tar igen mig i soffan.

Det var en konstig känsla att stå på Ica och se vår tidning. Men kul. Hoppas att ni gillar den. Jag talade med min farmor igår som ju är en legendarisk tidningsdrottning och hon sa att första numret av en tidning är ALDRIG bra. Den är bara till för en sak egentligen, att se alla fel så man kan göra nummer två dubbelt så bra. Det kändes bra att höra det. Men jag blir så överlycklig av alla er som skriver här och på twitter att ni köpt den och gillar den. Hurra för er!

Jag har ju världens finaste man också. Titta vad jag fick i premiärpresent! En vas som jag velat ha och den vackraste buketten!

Jag tänker mycket på min kommande förlossning dessa dagar.Och nu har jag talat med så många som andra gången fött utan smärtlindring och beskriver det som en helt fantastisk upplevelse. De säger att det gick fort och att de hade full kontroll. Man måste bara vara beredd på att ”möta smärtan”.

Så när jag var på ansiktsbehandling häromdagen så tränade jag. När hon klämde och hade sig försökte jag att inte spänna mig utan att andas istället.

När jag gick därifrån skrattade jag så åt mig själv. Jag kom plötsligt på att inget går att jämföra med den där förbannade smärtan.

Så, jag ska inte vara för hård mot mig själv. Det kan ju mycket väl hända att jag ligger där och skriker efter alla sprutor de har. Kan nog bli så när jag tänker efter.