När det kommer till presenter så är jag och Alex så olika man kan bli. Han vill bara ha ”något elektriskt” och jag vill inte ha något i den genren. Istället brukar jag köpa kläder till honom och det vill han ju inte ha. I alla fall inte lika mycket som han vill ha det elektriska.

Nu till problemet. Han har senaste Mac-datorn och senaste Iphone. Vi har otroliga högtalare och där tar det slut för mig. Jag kan inte komma på något annat att köpa som är elektriskt. Han blir ju glad om det bara finns några digitala siffror på prylen.

Så jag tänkte om ni har några tips, eller om era killar har. Det kan bli det bästa kommentarsfält för julklappstips till killar ever! 

Smekmånaden är över och tröttheten har kommit ifatt oss. Vi konstaterade också att helgerna är det som tröttar ut oss, vardagen är lättare. Därför är jag ganska glad idag när huset är tyst och jag och Frances kan spendera dagen i sängen.

Jag älskar ju sängen och sovrummet. Det är här jag tar igen mig och samlar ihop allt till ny energi. Jag har ärvt det av farmor tror jag. Hon tog med jämna mellanrum några dagar i sängen då och då och kom tillbaka till jobbet med en helt hy tidning, tidningsdrottning som hon är.

Så idag ska jag slötitta på tv, slösurfa, amma, gulla med bebis och äta goda saker, allt detta utan att lämna sängen.

Bilden kunde varit fin om jag kommit ihåg att ta den innan allt var uppätet, men jag nu fick det bli såhär. Jag fick i alla fall frukost på sängen av världens bästa man och tvåbarnspappa.

Jag älskar nagellack och att ha fina naglar, problemet är bara att det verkar vara för svårt för mig att hålla dom fina. När jag målar så får jag en repa innan de torkat och resten av naglarna blir ändå fula efter två-tre dagar.

Men så hände det. Hannah tog med mig till underbara Rossana på Mariposa på Hagagatan som är bäst i stan på naglar och detta gelénagellack som sitter i tre veckor. Jag vaknar nu varje dag med snygga naglar. En glimt av glamour för en nybliven tvåbarnsmamma med påsar under ögonen och trassligt hår. På riktigt så är jag lite lyckligare på grund av detta. Tänker redan på vad jag ska välja för färg nästa gång och sånt. Jag säger bara det. Ring Rossana om ni vill ha fina naglar, 08-51170708, hon är dessutom en underbar person!

Hittar ni HÄR!!!!!!!!!!

Det är många av er som frågat hur det går med amningen eftersom jag berättat att det inte gick så bra med Charlie. Jo, det går faktiskt bra. Jättebra, vilket jag är så glad för. Hela jag är som ett levande kylskåp fullt med mjölk/napp. Och det känns bra. Nu är det bara att hålla tummarna för att det fortsätter såhär.

Men gud som jag dricker och äter. Den här hungern och törsten som drabbar en är djurisk. Det går inte att jämföra med graviditeten. Så fort hon närmar sig bröstvårtan så drabbas jag av en törst som är obeskrivlig. Som om jag kan dö vilken sekund som helst om jag inte får en balja vatten. Det roliga är att jag aldrig förutspår detta. Nej, jag sätter mig och ammar och så fort hon griper tag så ber jag Alex gå och hämta vatten. Jag kan tydligen inte hämta ett glas vatten och sedan sätta mig och amma.

En annan sak är att jag har helt tappat det med tuttarna. Det känns som om jag har undantagstillstånd för att jag har en nyfödd bebis. Jag skulle nog kunna ta av mig tröjan utan problem framför folk. Jag gjorde nästan det häromdagen när jag och Hannah intervjuade ett gäng killar. Hannah sa att det blev konstig stämning, men det märkte inte jag i min amningspsykos. När jag fick Charlie kommer jag ihåg olika sjalar och sätt att dölja, nu verkar jag ha tappat det helt. Så jag ber om ursäkt på förhand om ni ser ett par nakna bröst på stan.

Ligger här i sängen och tittar på tv och blir tillbakaslungad femton år när jag ser Hem till gården. Jag fick direkt känslan av att jag ligger hemma i vår soffa på Söder och har skolkat från skolan. Ett sting av ångest blandat med känslan av att inte vilja vara där och då. Jag ville ju vara vuxen. Jag ville att allt skulle vara ordnat och att jag hade makten över mitt liv. Det kändes inte så just då. Jag vara bara i ett känslomässigt virravarr med för mycket mörker.

Och så tittar jag bort från tvn och ser hur det är. Och blir så lycklig. Nu är det sådär som jag ville. Allt blev bra. Eller allt blev fantastiskt och mycket mer än så.

Å herregud vad trött jag är. Natten var inte att leka med och det blev inte så många timmars sömn. Och nio i morse skulle jag, Frances och Charlie vara på plats för omslagsplåtning till nästa nummer. Det var jag, Hannah och alla våra barn och alla i teamet, ni förstår kaoset. Men det blev bra och ni får se resultatet snart.

Är det såhär Hollywoodmammorna ser ut när de byter blöja?

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/underhallning/cohannahoammanda/article15731183.ab

Nu när jag börjar ta mig ut på dagarna så uppstår amningsplaggsproblemet. Det är nästan svårare att klä sig när man ammar än när man är gravid. De flesta har väl någon gång som förstagångsmamma förvirrat klätt sig i en klänning så man typ måste klä av sig naken på stan när man ska amma.

Det bästa om man inte ska ha toppar som är till för amning är ju att klä sig i blusar och skjortor. Just nu skulle jag vilja köpa tio nya snygga att hänga i min garderob. Inte för tajta heller eftersom magen inte är helt smal och man vill lite ha frågan om man är gravid…

Den här hittade jag på här där jag hittade en massa fina skjortor och blusar. Tror också att Zara kanske har. Och H&M såklart!

Det här känner jag igen så väl från när jag fick Charlie. Allt med bebis är underbart, men nätterna…

Jag tycker ju inte om nätter överlag, har aldrig varit någon nattuggla och går inte ens upp för att kissa. Nej, om jag inte varit gravid eller har en nyfödd så somnar jag och sover tills att någon väcker mig punkt slut. Kanske är för att jag är så trött, men det kan också vara för att jag tycker att nätter är obehagliga. Det är mörkt, man är trött, alla andra sover och hjärnan fungerar helt annorlunda. Eller den fungerar nästan inte alls och de tankar som snurrar är helt knasiga och oftast inte sanningsenliga.

Och så kommer den här stunden. Kvällen börjar ta slut, jag känner mig trött och Alex föreslår att vi ska gå och lägga oss. Det är då jag vet att nu börjar mitt pass och jag är redan trött.

Som tur är så är det under så kort tid detta pågår. Nu vaknar hon ju varannan timme och vill varje natt vara uppe en två-tre timmar. Så kommer det förhoppningsvis inte vara så många månader till.

Sen är det ju tur att hon är så satans gullig.