Så där ja. Efter en stor morgon-latte, inte så bra som på min favorit Café Valadier i Rom, men väl godkänd, så är jag redo för en ny dag.
Börjar den med att svara på ett vettigt påstående med påhängande fråga från en ”Jimmy”. Du har säkert rätt i att många läsare är färgade av egna känslor och därför läser in både det ena och det andra om oss. Dock bör man ju som läsare veta att vi som jobbar i olika medier inte sitter och rapporter om det som passar oss, drivna av egna önskemål, utan efter journalistiska beslut, tagna i samråd med chefer mm.
Hur som helst, du har rätt Jimmy: de flesta läsarna är mer än okej och det är ju för er vi skriver!

På den här bloggen kommer vi hur som helst bara att släppa igenom positiv feedback eller konstruktiv kritik och vettiga frågor vare sig det gäller oss, konkurrenter, olika spelare och lag. Allt för att hålla en hög nivå. Allså inget ”XX är en j-la diva” och ”lag YY suger k-k”. Det leder ingenstans mer än rakt ner i dyn.

Själv tänker jag börja denna dag med att hylla en konkurrent: Ola Wiklander. Så duktig, så insatt, så passionerad, men ändå så profesionell.
Dessutom – och det är det viktigaste – alltid ödmjuk och trevlig, en människa som är trygg nog i sig själv för att inte ägna sig på påhopp på andra, även om de är konkurrenter.
När jag stöter på Ola på jobb i Italien är han alltid redo att bjuda på en espresso och en kram.
Därför: Forza Ola!