Efter första halvlek av Milan-Lazio (i vilken Seedorf spelat vägg med Lazioförsvaret, Zarate kvitterat och Zambro skjutit som Arie Haans och Franck Sauzees okända kärleksbarn) kikar jag in och hittar en läsarkommentar som är en så god debattstart som någon:

Yeahns skriver, apropå inlägget om hiphop, Zlatan och svensk fotboll:

Att överdriva är kul och i vissa fall bra men i somliga fall så blir det bara helt fel, som nu.. Visserligen så är svensk fotboll dålig men inte som Gyllene Tider! Gyllene Tider är mer som fotboll från Saint Kitts & Nevis (jag antar att den är usel alltså).

Sen vet jag inte om svensk fotboll är så trallig och naiv som GT (inte drinken) med profiler som Wernbloom, Rydström och Rubarth. Ett sämre men roligt punkband då kanske, typ Rävjunk?

Därmed har vi alltså en diskussion.

Vilken musik är svensk fotboll? Jag håller fast vid Gyllene Tider – Allbäck, Alexandersson, Ljungberg, absolut inte Mellberg, men Chippen och Isaksson – men inte den sena gubbturné-varianten av Halmia-pop. Mer de tidiga GT, och det är inte så illa alla gånger. Gediget pophantverk, fyllt av självinsikt och uthållighet men med enstaka drag av ren och skär jävla briljans. Själv håller jag de dadaistiska raderna ur Ljudet av ett hjärta för en konstnärlig höjdpunkt:
Kom och kom- kom- kommunicera
Kom och kom lite mera
Kom och kom lite mer

Hur som helst, välkommen in och kom-kom-kommunicera.
Vilken musik är svensk fotboll 2008? Bästa förslaget-motiveringen vinner något olagligt!

/Simon Bank