Måndag morgon och en trevlig omgång i tv-soffan, med Chris Härenstam och Mats Olsson. Vi pratade svenska cupen, Kalmar FF; hockey och, naturligtvis, även lite om Zlatans mål i går. Vi konstaterade också att det är roligt att Mourinho och Zlatan är så förälskade i varandra och att vi hoppas att det varar.

Passade sen på att åka in till redaktionen, när man för en gång skull är ordentligt sminkad… Lugnt och stilla på sporten, slog mig ned med dagens tidning och automatkaffe. Överhuvudtaget är det rätt stillsamt på en redaktion, jag tror att många som sett amerikanska filmer där alla springer runt och skriker och viftar med papper och har bråttom, bråttom, skulle bli förvånade om de kom hit.
Nå, tillbaka till kaffet.
Simon och jag har flera gånger föreslagit att vi ska lägga ihop pengar och köpa en riktig espressobryggare till sporten. Sen får den väl kedjas fast så att ingen bär i väg med den.
Hittills är vi dock ensamma om vår längtan efter riktig, becksvart espresso och cappuccino som inte smakar syntet.

Fotbollen då.
”Det här var det verkliga Milan”, konstaterar en belåten Berlusconi efter segern igår kväll och passar också på att markera exakt hur tryggt Ancelotti sitter:
”Han är en i familjen”.

I Juventus får Olof Mellberg godkända omdömen och jag vidhåller att han kommer att ha en viktig roll att spela där, om än inte en av huvudrollerna.
Det får däremot Amauri.
Tippade i vår ligabilaga  honom som skytteligavinnare och i går mot Cagliari, precis som mot Udinese, gjorde han segermålet.
Matchen sammanfattar Amauri så här svängigt:
”Jag dansade samba, men jag led”.

Se där, lite poesi på måndagsmorgonen.