EM-finalen i år spelades på Ernst-Happel-Stadion i Wien. Österrikes nationalarena är döpt efter en av landets största fotbollssöner – framgångsrik som både spelare och tränare – på samma sätt som arenor runt om i Europa fått namn efter målspottare eller klubbpresidenter.

I Mitrovica fungerar såna här saker enligt andra principer. Redan vid infarten till den gamla olympiastadion hänger ett gigantiskt porträtt på en skäggig krigare med uniform och maskingevär. Bredvid bilden står det nya arenanamnet: ”Stadiumi Olimpik Adem Jashari”.

1998 var Kosovo förvärrats på gränsen till öppet krig. En falang kosovalbaner hade blivit så frustrerade av den långsamma frihetskampen att de tagit till vapen och bildat UCK, Kosovos Befrielsearmé. En av dem var Adem Jashari.

Den 5 mars 1998 omringades hans familjebostad – ungefär en mil ifrån arenan i Mitrovica – av serbisk milis. Under 36 timmar följde sedan en våldsam eldstrid, där hela gerillaledarens familj deltog. Den tog slut först när militären lyckades tränga in alla de som försvarade huset i ett och samma rum, som de sedan träffade med en granat.

56 personer dog, i stort sett hela Adem Jasharis släkt. Den yngsta var hans 7-åriga systerdotter, den äldsta hans 74-åriga mor. Massakern brukar beskrivas som den sista, avgörande gnistan. Efter den var det inte längre oroligt i Kosovo – efter den var det krig.

Har ni haft koll på den journalistik jag producerat de senaste fem åren så vet ni att jag gillar att skriva långa, förhoppningsvis fördjupande fotbollsreportage i Sportmagasinet . I dag finns det nya numret ute i butik, och i det finns ett reportage om fotbollen i Kosovo.

Det här är ju ytterligare en sån där region där vi kan förstå mycket av fotbollen genom att titta på samhället – eller om det nu är tvärtom – och det var för att skildra det förhållandet som jag åkte ner till området som alldeles nyss plågades av Europas senaste krig.

Jag hälsade dessutom på släktingar till de Kosovo-födda allsvenskarna Emir Bajrami och Anel Raskaj för att lyssna på deras historier – och jag tog rygg på svensken som har givit sig fan på att bli Kosovos näste förbundskapten.

It really is quite a story.

***

I går kom även nya numret av Champions, såhär i vevan med nya magasin, och därifrån hämtar jag en statistisk ögonöppnare.

Ni vet AIK:s Champions League-kampanj hösten 1999? Jag minns det som ett rätt framgångsrikt äventyr, med Novakovics lobb på Barcelona och Krister Nordins inglidning på Wembley.

Nu visar det sig att av alla hundratals Champions League-starter så är det här den… nionde sämsta genom alla tider. Allra sämst? Spartak Moskva, 2002-03. 0 poäng och 1-18 i målskillnad på de 6 matcherna.

***

Och appropå det förra inlägget om säsongsguider ute i Europa – det här är Ilta-Sanomats guide över den finska ligasäsongen, ”Futis”.

Jag ville bara nämna det.

/Erik Niva